Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Pakai ka chunguva thilsoh ho hi hingeldoh temin, ven ichan geija vetset ka chan’u hitam?
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Ka goulo diu chengse hi namchom miho achang tauvin, Ka in ka lou jouseu la gamchom miho’a ahitai.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Keiho hi nunei lou panei lou kahi tauvin, kanuteu jong meithai ahi gam tauve.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Ka dondiu twi jeng jong kakichoh thu diuvin aumdoh tan, Ti ding thing jeng jong kakichoh thudiu ahitai.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Eihin nungdelteuvin eihin phah pai dingu ahitan, Keiho ka haisam tauvin, ahinlah kingahna ding mun ka neipouve.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Neh leh chah ning lhinga kanei jouseu, Ka kihinso jou nadiuvin Egypt leh Asssyria khutna ka kipelut tauvin ahi.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Kapu kapateu ana chonseuvin ahinlah amaho athi gamtauve, Hijeh chun amaho chan ding thoh gimna leh engbolna hi keiho chunga achu tan ahi.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Ka sohteu chu tun keiho Pakaiyin apang gamtauvin, ahinlah koima eihuhdoh diu aum pon ahi.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Gamsun’a pum hatin vai ahop jeh'in thiding kicha pum pumin anneh kakiholun ahi.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Kel khoh jeh'in ka vousou tapkonga changlhah kikang bangin avom gam tai.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Kagal miteuvin Jerusalema numei ho Judah khosunga nungah khang dong ho kichep nan anei gamtauve.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Ka lengteu jong akhutpiuvin akhaisangun, Ka lamkaiteu jong noise tahin ei bolpeh tauvin ahi.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Gollhang ho chu sumhei goi dingin akaimangun, chuleh pasal chapang ho chu tiding thing aputsahnauva a lonlele jeng tauvin ahi.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Lamkai ho khopi kelkot ngahin apang tapouve. Khangthahten lam leh la sah abol tapouvin ahi.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Kana lam nao chu lung khamna asohdoh tan, Ka lungsunguva kipana abeitai.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Ka luchang uva konin ka lallukhuhu alhamang gam tai. Ka chonset jeh'un ka chung uva sapsetna achu tai.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Hijeh hin kalungu alhalhop tan chuleh kamit uvah mitlhi adimtan ahi.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Ajehchu Jerusalem hi akeosehin aki jam tan, Sialten lhat nan anei tauve.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ahinlah Pakai nangma abang na hi jing jeng e, nalal touna chu akhang khangin aum jing e.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Ipi dinga nei suhmil jing nahlaiyu ham? Ipi dinga donlou dai louva neikoi nahlaiyu ham?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
O Pakai neikiledohsah kitnun lang nangma komma nei puilut kittauvin! Ka kipanao masa chu neipe kittaovin!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Ahilou leh neipui doh mong mong diu hitam? Ole Ka chunguva nalung hangjing nalai ham?
