Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
BOEIPA aw poek lamtah kaimih taengkah aka thoeng te paelki laeh. Paelki lamtah kaimih sokah kokhahnah he hmu lah.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Kaimih kah rho te hlanglak taengla, ka im te kholong taengla pawk coeng.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Cadah la ka om uh tih nuhmai bangla ka manu napa a om moenih.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Kamamih tui ha tangka neh ka ok uh tih kamamih kah thing ha a phu daengah ha pawk.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Ka rhawn ah n'hloem uh vaengah ka kohnue uh pawt bangla kaimih he n'duem sak pawh.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Buh ka cung uh ham khaw Egypt neh Assyria taengah kut ka duen uh.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
A pa rhoek khaw tholh uh tih kaimih taengah a om voel moenih. Tedae kaimih loh amih kathaesainah te ka phueih uh.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Sal rhoekkaimih soah n'taemrhai uh tih amih kut lamkah aka bawt om pawh.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Khosoek cunghang hmai ah ka hinglu nen ni ka buh ka dang uh.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Khokha rhamling hmai ah ka vin khaw hmaiulh bangla tloo coeng.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Zion kah huta rhoek neh Judah khopuei kah oila rhoek khaw a tholh puei uh.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Amih kut neh mangpa rhoek a kuiok sak tih patong rhoek kah maelhmai khaw hiin uh pawh.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Tongpang rhoek loh phaklung a phueih uh tih camoe rhoek te thingpum dongah paloe uh.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Vongka lamkah patong rhoek neh, tongpang rhoek khaw a rhotoeng lamloh kangkuen uh.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Kaimih lungbuei kah omthennah he kangkuen coeng tih kaimih kah lamnah khaw nguekcoinah la poeh.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Kamih lu kah rhuisam khaw yulh coeng. Anunae ka tholh uh khaw kaimih ham coeng ni.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Te dongah ko kaimih lungbuei he pumthim hainak la coeng. He dongah kaimih kah maelhmai khaw hmuep.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Zion tlang aka pong te a soah maetang ni a pongpa coeng.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
BOEIPA namah tah kumhal duela na om tih, na ngolkhoel khaw cadilcahma phoeikah cadilcahma duela cak.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Balae tih a yoeyah la kaimih nan hnilh? Kaimih nan hnoo khaw khohnin loh sen.
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
BOEIPA aw kaimih he namah taengah m'mael sak laeh. Ka mael uh van daengah ni hlamat kah bangla kaimih kah khohnin thai neh ka mael uh eh.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Kaimih taengah a nah la na thintoek tih kaimih he nan hnawt nan hnawt mai.
