Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
(Alǝf) Mǝn uning ƣǝzǝp tayiⱪini yǝp jǝbir-zulum kɵrgǝn adǝmdurmǝn.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Meni U ⱨǝydiwǝtti, Nurƣa ǝmǝs, bǝlki ⱪarangƣuluⱪⱪa mangdurdi;
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Bǝrⱨǝⱪ, U kün boyi ⱪolini manga ⱪayta-ⱪayta ⱨujum ⱪildurdi;
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
(Bǝt) Ətlirimni wǝ terilirimni ⱪaⱪxal ⱪiliwǝtti, Sɵngǝklirimni sunduruwǝtti.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
U manga muⱨasirǝ ⱪurdi, Ɵt süyi wǝ japa bilǝn meni ⱪapsiwaldi.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
U meni ɵlgili uzun bolƣanlardǝk ⱪapⱪarangƣu jaylarda turuxⱪa mǝjbur ⱪildi.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
(Gimǝl) U meni qiⱪalmaydiƣan ⱪilip qitlap ⱪorxiwaldi; Zǝnjirimni eƣir ⱪildi.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Mǝn warⱪirap nida ⱪilsammu, U duayimni ⱨeq ixtimidi.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
U yollirimni jipsilaxⱪan tax tam bilǝn tosuwaldi, Qiƣir yollirimni ǝgri-toⱪay ⱪiliwǝtti.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
(Dalǝt) U manga paylap yatⱪan eyiⱪtǝk, Pistirmida yatⱪan xirdǝktur.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Meni yollirimdin burap tetma-titma ⱪildi; Meni tügǝxtürdi.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
U oⱪyasini kerip, Meni oⱪining ⱪarisi ⱪildi.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
(He) Oⱪdenidiki oⱪlarni bɵrǝklirimgǝ sanjitⱪuzdi.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Mǝn ɵz hǝlⱪimgǝ rǝswa obyekti, Kün boyi ularning mǝshirǝ nahxisining nixani boldum.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
U manga zǝrdabni toyƣuqǝ yutⱪuzup, Kǝkrǝ süyini toyƣuqǝ iqküzdi.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
(Waw) U qixlirimni xeƣil taxlar bilǝn qeⱪiwǝtti, Meni küllǝrdǝ tügüldürdi;
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Jenim tinq-hatirjǝmliktin yiraⱪlaxturuldi; Arambǝhxning nemǝ ikǝnlikini untup kǝttim.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Mǝn: «Dǝrmanim ⱪalmidi, Pǝrwǝrdigardin ümidim ⱪalmidi» — dedim.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
(Zain) Mening har ⱪilinƣanlirimni, sǝrgǝdan bolƣanlirimni, Əmǝn wǝ ɵt süyini [yǝp-iqkinimni] esinggǝ kǝltürgǝysǝn!
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Jenim bularni ⱨǝrdaim ǝslǝwatidu, Yǝrgǝ kirip kǝtküdǝk bolmaⱪta.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Lekin xuni kɵnglümgǝ kǝltürüp ǝslǝymǝnki, Xuning bilǝn ümid ⱪaytidin yanidu, —
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
(Hǝt) Mana, Pǝrwǝrdigarning ɵzgǝrmǝs meⱨribanliⱪliri! Xunga biz tügǝxmiduⱪ; Qünki Uning rǝⱨimdilliⱪlirining ayiƣi yoⱪtur;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Ular ⱨǝr sǝⱨǝrdǝ yengilinidu; Sening ⱨǝⱪiⱪǝt-sadiⱪliⱪing tolimu moldur!
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Ɵz-ɵzümgǝ: «Pǝrwǝrdigar mening nesiwǝmdur; Xunga mǝn Uningƣa ümid baƣlaymǝn» — dǝymǝn.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
(Tǝt) Pǝrwǝrdigar Ɵzini kütkǝnlǝrgǝ, Ɵzini izdigǝn jan igisigǝ meⱨribandur;
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Pǝrwǝrdigarning nijatini kütüx, Uni süküt iqidǝ kütüx yahxidur.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Adǝmning yax waⱪtida boyunturuⱪni kɵtürüxi yahxidur.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
(Yod) U yeganǝ bolup süküt ⱪilip oltursun; Qünki Rǝb buni uningƣa yüklidi.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Yüzini topa-tupraⱪⱪa tǝgküzsun, — Eⱨtimal, ümid bolup ⱪalar?
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Mǝngzini urƣuqiƣa tutup bǝrsun; Til-aⱨanǝtlǝrni toyƣuqǝ ixitsun!
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
(Kaf) Qünki Rǝb ǝbǝdil-ǝbǝd insandin waz kǝqmǝydu;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Azar bǝrgǝn bolsimu, Ɵzgǝrmǝs meⱨribanliⱪlirining molluⱪi bilǝn iqini aƣritidu;
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Qünki U insan balilirini har ⱪilixni yaki azablaxni haliƣan ǝmǝstur.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
(Lamǝd) Yǝr yüzidiki barliⱪ ǝsirlǝrni ayaƣ astida yanjixⱪa,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining aldida adǝmni ɵz ⱨǝⱪⱪidin mǝⱨrum ⱪilixⱪa,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Insanƣa ɵz dǝwasida uwal ⱪilixⱪa, — Rǝb bularning ⱨǝmmisigǝ guwaⱨqi ǝmǝsmu?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
(Mǝm) Rǝb uni buyrumiƣan bolsa, Kim deginini ǝmǝlgǝ axuralisun?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Külpǝtlǝr bolsun, bǝht-saadǝt bolsun, ⱨǝmmisi Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining aƣzidin kǝlgǝn ǝmǝsmu?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Əmdi tirik bir insan nemǝ dǝp aƣrinidu, Adǝm balisi gunaⱨlirining jazasidin nemǝ dǝp waysaydu?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
(Nun) Yollirimizni tǝkxürüp sinap bilǝyli, Pǝrwǝrdigarning yeniƣa yǝnǝ ⱪaytayli;
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Ⱪollirimizni kɵnglimiz bilǝn billǝ ǝrxtiki Tǝngrigǝ kɵtürǝyli!
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Biz itaǝtsizlik ⱪilip sǝndin yüz ɵriduⱪ; Sǝn kǝqürüm ⱪilmiding.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
(Samǝⱪ) Sǝn ɵzüngni ƣǝzǝp bilǝn ⱪaplap, bizni ⱪoƣliding; Sǝn ɵltürdüng, ⱨeq rǝⱨim ⱪilmiding.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Sǝn Ɵzüngni bulut bilǝn ⱪapliƣansǝnki, Dua-tilawǝt uningdin ⱨeq ɵtǝlmǝs.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Sǝn bizni hǝlⱪlǝr arisida daxⱪal wǝ nijasǝt ⱪilding.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
(Pe) Barliⱪ düxmǝnlirimiz bizgǝ ⱪarap aƣzini yoƣan eqip [mazaⱪ ⱪildi];
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Üstimizgǝ qüxti alaⱪzadilik wǝ ora-tuzaⱪ, Wǝyranqiliⱪ ⱨǝm ⱨalakǝt.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Hǝlⱪimning ⱪizi nabut bolƣini üqün, Kɵzümdin yaxlar ɵstǝng bolup aⱪmaⱪta.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
(Ayin) Kɵzüm yaxlarni üzülmǝy tɵküwatidu, Ular ⱨeq tohtiyalmaydu,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Taki Pǝrwǝrdigar asmanlardin tɵwǝngǝ nǝzǝr selip [ⱨalimizƣa] ⱪariƣuqǝ.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mening kɵzüm Roⱨimƣa azab yǝtküzmǝktǝ, Xǝⱨirimning barliⱪ ⱪizlirining Ⱨali tüpǝylidin.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
(Tsadǝ) Manga sǝwǝbsiz düxmǝn bolƣanlar, Meni ⱪuxtǝk ⱨǝdǝp owlap kǝldi.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ular orida jenimni üzmǝkqi bolup, Üstümgǝ taxni qɵridi.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Sular beximdin texip aⱪti; Mǝn: «Üzüp taxlandim!» — dedim.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
(Kof) Ⱨangning tüwliridin namingni qaⱪirip nida ⱪildim, i Pǝrwǝrdigar;
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Sǝn awazimni angliding; Ⱪutulduruxⱪa nidayimƣa ⱪuliⱪingni yupuruwalmiƣin!
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Sanga nida ⱪilƣan künidǝ manga yeⱪin kǝlding, «Ⱪorⱪma» — deding.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
(Rǝx) I rǝb, jenimning dǝwasini ɵzüng soriding; Sǝn manga ⱨǝmjǝmǝt bolup ⱨayatimni ⱪutⱪuzdung.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
I Pǝrwǝrdigar, manga bolƣan uwalliⱪni kɵrdüngsǝn; Mǝn üqün ⱨɵküm qiⱪarƣaysǝn;
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Sǝn ularning manga ⱪilƣan barliⱪ ɵqmǝnliklirini, Barliⱪ ⱪǝstlirini kɵrdungsǝn.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
(Xiyn) I Pǝrwǝrdigar, ularning aⱨanǝtlirini, Meni barliⱪ ⱪǝstligǝnlirini anglidingsǝn,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Manga ⱪarxi turƣanlarning xiwirlaxlirini, Ularning kün boyi kǝynimdin kusur-kusur ⱪilixⱪanlirini anglidingsǝn.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Olturƣanlirida, turƣanlirida ularƣa ⱪariƣaysǝn! Mǝn ularning [mǝshirǝ] nahxisi boldum.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
(Taw) Ularning ⱪolliri ⱪilƣanliri boyiqǝ, i Pǝrwǝrdigar, bexiƣa jaza yandurƣaysǝn;
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Ularning kɵngüllirini kaj ⱪilƣaysǝn! Bu sening ularƣa qüxidiƣan lǝniting bolidu!
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Ƣǝzǝp bilǝn ularni ⱪoƣliƣaysǝn, Ularni Pǝrwǝrdigarning asmanliri astidin yoⱪatⱪaysǝn!
