Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Yo soy el hombre que ha experimentado la aflicción bajo la vara de la ira de (Dios).
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Me llevó y me hizo andar en tinieblas, y no en luz.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
No cesa de volver contra mí su mano todo el día.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Ha consumido mi carne y mi piel, ha roto mis huesos;
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
ha construido contra mí, me ha cercado de amargura y dolor.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Me colocó en lugar tenebroso, como los muertos de ya hace tiempo.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Me tiene rodeado por todos lados, y no puedo salir; me ha cargado de pesadas cadenas.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
GUIMEL. Aun cuando clamo y pido auxilio obstruye Él mi oración.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
GUIMEL. Cierra mi camino con piedras sillares, trastorna mis senderos.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Fue para mí como oso en acecho, como león en emboscada;
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
torció mis caminos y me destrozó, me convirtió en desolación;
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
tendió su arco, y me hizo blanco de sus saetas.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Clavó en mi hígado las hijas de su aljaba;
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
soy el escarnio de todo mi pueblo, su cantilena diaria.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Me hartó de angustias, me embriagó de ajenjo.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Me quebró los dientes con cascajo, me sumergió en cenizas.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Alejaste de mi alma la paz; no sé ya lo que es felicidad;
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
por eso dije: “Pereció mi gloria y mi esperanza en Yahvé.”
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Acuérdate de mí aflicción y de mi inquietud, del ajenjo y de la amargura.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Mi alma se acuerda sin cesar y está abatida dentro de mí;
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
meditando en esto recobro esperanza.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
HET. Es por la misericordia de Yahvé que no hayamos perecido, porque nunca se acaban sus piedades.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
HET. Se renuevan cada mañana; grande es tu fidelidad.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
“Yahvé es mi porción, dice mi alma, por eso espero en Él.”
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Bueno es Yahvé para quien en Él espera, para el que le busca.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Bueno es aguardar en silencio la salvación de Yahvé.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Bueno es para el hombre llevar el yugo desde su juventud.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Siéntese aparte en silencio, pues (Dios) se lo ha impuesto;
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
ponga en el polvo su boca; quizá haya esperanza;
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
ofrezca la mejilla al que le hiere, hártese de oprobio.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Porque no para siempre desecha el Señor;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
después de afligir usa de misericordia según la multitud de sus piedades;
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
pues no de buena gana humilla El, ni aflige a los hijos de los hombres.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
¿Acaso el Señor no está viendo cómo son pisoteados todos los cautivos de la tierra?
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
¿Cómo se tuerce el derecho de un hombre ante la faz del Altísimo?
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
¿Cómo se hace injusticia a otro en su causa?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
¿Quién puede decir algo, y esto se realiza sin la orden de Yahvé?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
¿No proceden de la boca del Altísimo los males y los bienes?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
¿Por qué se queja el hombre viviente? (Quéjese) más bien de sus propios pecados.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
“Examinemos y escudriñemos nuestros caminos y convirtámonos a Yahvé.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Alcemos nuestro corazón, con nuestras manos, a Dios en el cielo.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Hemos pecado, y hemos sido rebeldes; Tú no has perdonado.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Te cubriste de tu ira y nos perseguiste, mataste sin piedad;
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
pusiste una nube delante de Ti para que no penetrase la oración;
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
nos convertiste en desecho y basura en medio de las naciones.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Abren contra nosotros su boca todos nuestros enemigos;
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
nos amenazan el terror y la fosa, la devastación y la ruina;
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Mis ojos derraman ríos de agua por el quebranto de la hija de mi pueblo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Se deshacen mis ojos sin cesar en continuo llanto,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
hasta que Yahvé levante la vista y mire desde el cielo.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mis ojos me consumen el alma por todas las hijas de mi ciudad.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Como a ave me dieron caza los que me odian sin motivo,
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
me encerraron en la cisterna, pusieron sobre mí la losa,
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
las aguas subieron por encima de mi cabeza, y dije: “Perdido estoy.”
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Desde lo más profundo de la fosa invoqué tu nombre;
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Tú oíste mi voz. ¡No cierres tus oídos a mis suspiros, a mis clamores!
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Cuando te invoqué te acercaste y dijiste: “No temas.”
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Tú, Señor, defendiste mi alma, salvaste mi vida,
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Tú ves, oh Yahvé, mi opresión; hazme justicia;
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
ves todos sus deseos de venganza, todas sus maquinaciones contra mí.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Tú, oh Yahvé, oíste todos sus insultos, todas sus tramas contra mí,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
las palabras de mis enemigos, y cuanto maquinan contra mí siempre.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Mira, cuando se sientan y cuando se levantan, soy yo el objeto de sus canciones.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Tú les darás, oh Yahvé, su merecido, conforme a la obra de sus manos.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Cegarás su corazón, los (cubrirás) con tu maldición;
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
los perseguirás con furor y los destruirás debajo del cielo, oh Yahvé.
