Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Jaz sem človek, ki je videl stisko s palico njegovega besa.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Vodil me je in me privedel v temo, toda ne v svetlobo.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Zagotovo je obrnjen zoper mene; svojo roko je obračal zoper mene ves dan.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Postaral je moje meso in mojo kožo, zlomil je moje kosti.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Zidal je zoper mene in me obdal z žolčem in muko.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Postavil me je v temne kraje, kakor tiste, ki so mrtvi od davnine.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Ogradil me je naokoli, da ne morem priti ven. Mojo verigo je naredil težko.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Tudi ko jokam in vpijem, on ustavlja mojo molitev.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Moje steze je obdal s klesanim kamnom, moje poti je storil sprijene.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Bil mi je kakor medved, ki preži v zasedi in kakor lev na skrivnih krajih.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Moje poti je obrnil vstran in me raztrgal. Naredil me je zapuščenega.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Upognil je svoj lok in me postavil kakor tarčo za puščico.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Puščicam svojega tula je storil, da vstopijo v mojo notranjost.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Bil sem v posmeh vsemu svojemu ljudstvu in ves dan njihova pesem.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Nasičeval me je z grenkobo, opijanjal me je s pelinom.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Prav tako je moje zobe zlomil z ostrimi kamni, pokril me je s pepelom.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Mojo dušo si odstranil daleč stran od miru. Pozabil sem uspevanje.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Rekel sem: »Moja moč in moje upanje je izginilo od Gospoda,
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
spominjajoč se moje stiske in moje bede, pelina in žolča.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Moja duša jih ima še vedno v spominu in je ponižana v meni.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
To si ponovno kličem v svoj um, zato imam upanje.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
To je od Gospodovih milosti, da nismo použiti, ker njegova sočutja ne odnehajo.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Ta so nova vsako jutro. Velika je tvoja zvestoba.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Gospod je moj delež, pravi moja duša, zato bom upal vanj.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Gospod je dober vsem tistim, ki čakajo nanj; duši, ki ga išče.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Dobro je, da bi človek upal in tiho čakal na Gospodovo rešitev duše.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Dobro je za človeka, da nosi jarem v svoji mladosti.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Sedi sam in molči, ker ga je nosil na sebi.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Svoja usta polaga v prah, morda bi bilo lahko še upanje.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Svoje lice daje tistemu, ki ga udarja, napolnjen je z grajo.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Kajti Gospod ne bo zavrgel na veke,
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
toda čeprav je povzročil žalost, bo vendar imel sočutje glede na množico svojih usmiljenj.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Kajti on ni voljan prizadeti niti užalostiti človeških otrok.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Da bi pod svojimi stopali zdrobil vse jetnike zemlje,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
da bi odvrnil človekovo pravico pred obrazom Najvišjega,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
da človeka spodkoplje v njegovi pravdi, [tega] Gospod ne odobrava.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Kdo je tisti, ki pravi in se to zgodi, ko Gospod tega ne zapove?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Iz ust Najvišjega ne izhaja zlo in dobro?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Zakaj se živeči človek pritožuje, človek zaradi kaznovanja svojih grehov?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Preiščimo in preizkusimo svoje poti in se ponovno obrnimo h Gospodu.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Vzdignimo svoja srca s svojimi rokami k Bogu v nebesih.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Pregrešili smo se in uprli. Ti nisi oprostil.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Pokril si [nas] s svojo jezo in nas preganjal. Umoril si, nisi se usmilil.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Pokril si se z oblakom, da naša molitev ne bi šla skozi.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Naredil si nas kakor izvržek in zavrnitev v sredi ljudstev.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Vsi naši sovražniki so odprli svoja usta zoper nas.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Strah in zanka sta prišla nad nas, opustošenje in uničenje.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Moje oko teče navzdol z rekami voda, zaradi uničenja hčere mojega ljudstva.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Moje oko se izliva in ne preneha, brez kakršnegakoli predaha,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
dokler Gospod ne pogleda dol in ne pogleda iz nebes.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Moje oko prizadeva moje srce, zaradi vseh hčera mojega mesta.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Moji sovražniki so me boleče preganjali kakor ptico, brez vzroka.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Moje življenje so odsekali v grajski ječi in name vrgli kamen.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Vode so mi tekle čez glavo; potem sem rekel: »Odsekan sem.«
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Klical sem k tvojemu imenu, oh Gospod, iz globine grajske ječe.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Slišal si moj glas. Ne skrivaj svojega ušesa ob mojem dihanju, ob mojem klicu.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Priteguješ me na dan, ko sem klical k tebi. Ti praviš: »Ne boj se.«
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Oh Gospod, zagovarjal si pravde moje duše, odkupil si moje življenje.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Oh Gospod, videl si mojo krivico. Ti sodi mojo pravdo.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Videl si vse njihovo maščevanje in vse njihove zamisli zoper mene.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Slišal si njihovo grajo, oh Gospod in vse njihove zamisli zoper mene;
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
ustnice tistih, ki se vzdigujejo zoper mene in njihovo premišljevanje zoper mene ves dan.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Glej, njihovo usedanje in njihovo vzdigovanje; jaz sem njihova glasba.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Vrni jim povračilo, oh Gospod, glede na delo njihovih rok.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Daj jim bridkost srca, svoje prekletstvo nad njimi.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Preganjaj jih in jih uniči v jezi izpod Gospodovih nebes.
