Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Eu sou aquele homem que viu a aflição pela vara do seu furor.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
A mim me guiou e levou às trevas e não à luz.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Deveras se tornou contra mim e virou a sua mão todo o dia.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Fez envelhecer a minha carne e a minha pele, quebrantou os meus ossos.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Edificou contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Assentou-me em lugares tenebrosos, como os que estavam mortos há muito.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Cercou-me de sebe, e não posso sair: agravou os meus grilhões.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Ainda quando clamo e grito, ele exclui a minha oração.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Cercou de sebe os meus caminhos com pedras lavradas, divertiu as minhas veredas.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Fez-se-me como urso de emboscada, um leão em esconderijos.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Desviou os meus caminhos, e fêz-me em pedaços; deixou-me assolado.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Armou o seu arco, e me pôs como alvo à flecha.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Faz entrar nos meus rins as flechas da sua aljava.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Fui feito um objeto de escarneio a todo o meu povo, de canção sua todo o dia.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Fartou-me de amarguras, embriagou-me de absinto.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Quebrou com pedrinhas de areia os meus dentes; abaixou-me na cinza.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
E afastaste da paz a minha alma; esqueci-me do bem.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Então disse eu: Já pereceu a minha força, como também a minha esperança no Senhor.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Lembra-te da minha aflição e do meu pranto, do absinto e do fel.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Minha alma certamente disto se lembra, e se abate em mim.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Disto me recordarei no meu coração; por isso esperarei.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
As misericórdias do Senhor são a causa de não sermos consumidos; porque as suas misericórdias não tem fim.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Novas são cada manhã; grande é a tua fidelidade.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
A minha porção é o Senhor, diz a minha alma; portanto esperarei nele.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Bom é o Senhor para os que se atêm a ele, para a alma que o busca.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Bom é esperar, e aguardar em silêncio a salvação do Senhor.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Bom é para o homem levar o jugo na sua mocidade.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Assentar-se-á solitário, e ficará em silêncio; porquanto Deus o pôs sobre ele.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Ponha a sua boca no pó, dizendo: Porventura haverá esperança.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Dê a sua face ao que o fere; farte-se de afronta.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Porque o Senhor não rejeitará para sempre.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Antes, se entristeceu a alguém, compadecer-se-á dele, segundo a grandeza das suas misericórdias.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Porque não aflige nem entristece aos filhos dos homens do seu coração.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Para atropelar debaixo dos seus pés a todos os presos da terra.
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Para perverter o direito do homem perante a face do altíssimo.
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Para subverter ao homem no seu pleito; porventura não o veria o Senhor?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Quem é aquele que diz, e assim acontece, quando o Senhor o não mande?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Porventura da boca do altíssimo não sai o mal e o bem?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
De que se queixa logo o homem vivente? queixe-se cada um dos seus pecados.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Esquadrinhemos os nossos caminhos, e investiguemo-los, e voltemos para o Senhor.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Levantemos os nossos corações com as mãos a Deus nos céus, dizendo:
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nós prevaricamos, e fomos rebeldes; por isso tu não perdoaste.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Cobriste-nos da tua ira, e nos perseguiste; mataste, não perdoaste.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Cobriste-te de nuvens, para que não passe a nossa oração.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Por cisco e rejeitamento nos puseste no meio dos povos.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Todos os nossos inimigos abriram contra nós a sua boca.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Temor e cova vieram sobre nós, assolação e quebrantamento.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Correntes de águas derramou o meu olho pelo quebrantamento da filha do meu povo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
O meu olho manou, e não cessa, porquanto não há descanço,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Até que atente e veja o Senhor desde os céus.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
O meu olho move a minha alma, por causa de todas as filhas da minha cidade.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Como ave me caçaram os que são meus inimigos sem causa.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Arrancaram a minha vida na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Derramaram-se as águas sobre a minha cabeça; eu disse: Estou cortado.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Invoquei o teu nome, Senhor, desde a mais profunda cova.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Tu te chegaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Pleiteaste, Senhor, os pleitos da minha alma, remiste a minha vida.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Viste, Senhor, a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Viste toda a sua vingança, todos os seus pensamentos contra mim.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Ouviste o seu opróbrio, Senhor, todos os seus pensamentos contra mim,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Os ditos dos que se levantam contra mim e as suas imaginações contra mim todo o dia.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Observa-os a eles ao assentarem-se e ao levantarem-se; eu sou a sua canção.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Rende-lhes recompensa, Senhor, conforme a obra das suas mãos.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Dá-lhes ancia de coração, maldição tua sobre eles.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Na tua ira persegue-os, e desfa-los de debaixo dos céus do Senhor.
