Klagovisorna 3

1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

Ra Anumzamo'a arimpa ahenanteno, knaza namino nazeri haviza hige'na, tusi natama kria zana nagra ke'noe.

2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

Ana nehuno narotago higena, hanimpi tavira omane'nea kante vu'noe.

3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

Tamagerfa huno maka zupa nagrike'za nazeri haviza huvava huno nevuno, mago'a vahera anara osu'ne.

4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

Ama navufga nazeri navesra nehuno, navufga nazeri haviza nehuno zaferinani'aramina ruhantagi'ne.

5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

Knaza atregeno eno eme nazeri kanegigeno, hazenke zamo'a maka kaziga nazeri kagi'ne.

6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

Korapa'ma fri'za vu'naza vahe'mo'zama hanimpima mani'nazaza huno, natrege'na hanimpi mani'noe.

7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

Tusi'a vihu kegina huno nazeri agu'atege'na, anampintira atre'na atiorami'noe. Ana nehuno seni nofiteti nagia nazampina kinarente'ne.

8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

Nazama hinogu'ma Anumzamofontega nunamuna hu'na antahige'noanagi, krafa keni'a eri atre'ne.

9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

Kama vunaku'ma hua kampina Anumzamo'a ra have ome anteno rehiza nehuno, vunaku'ma huankana eri kazakinkazoko hige'na haviza hu'nea kante vu'noe.

10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

Beamo'o laionimo'o afi zaga azerinaku kafo anteno maniaza huno, Ra Anumzamo'a nazeri haviza hunaku kafonteno mani'neno,

11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

navazuhu kanti atreno, laionimo nehiaza huno navufga tagnataganu vaziteno, natrege'na vahe'mo'a eme naza osige'na mase'noe.

12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

Anumzamo'a keve'a atifi erinteteno, avazuhu krarapeno nahenaku krinkenke hu'ne.

13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

Ana huteno keve'areti tumoni'a ahetane'ne.

14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

Maka nagri vahe'mo'zama nenage'za tusi nagiza re'naze. Ana nehu'za amnea omani'za maka zupa zagame nehu'za ana zagamepi kiza zokago ke hunante vava hu'naze.

15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

Rama'a knazanteti nagu'afina antevi'neteno, aka trazanteti tro hu'naza ti namige'na ne'noe.

16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

Anumzamo'a ne'onse haverami nagipina eri hatrentege'na navera ani futagi'noe. Ana nehugeno kugusopa hatreno nagofetu ante'ne.

17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

Arimpa fruma huno mani'zana nomanizanifina omanegeno, knare huno musema huno mani'zankura nagekani'noe.

18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

Ana hige'na amanage hu'noe, hanaveni'a omanegeno, Ra Anumzamofonkuma amuhama nehuazana huonantegahie hu'na antahi'noe.

19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

Hagi nagrama ranknazama eri'noa zamo'ene vahe moparegama kraga vahe kna'ma hu'na vano vanoma hu'noa zamo'enena, mago aka tima neazama hu'noa zana nagera okani'ne.

20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

Maka zupa ana zanku'ma nagesa nentahugeno'a, nagu'amo'a kna nehigeno havizantfa hu'ne.

21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

E'ina hu'neanagi mago zanku nagesa nentahi'na, amuhara nehue.

22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

Ra Anumzamo'ma avesiranteno knare'ma hunerantea avesi'zamo'a, tamagerfa huno vagaore mevava nehie. Na'ankure agri asunkuzamo'a vagaore meno nevie.

23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

Maka nanterana Anumzamoka kagri kasunku zamo'a egasefa huvava nehiankino, hugahuema hunka hu'nana zama nehana kavukvazamo'a tusi zankerfa me'ne.

24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

Nagra'ma nagesa antahuana, Agra nagri Ra Anumza mani'negu nagra Agriteke amuhara huntegahue.

25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

Ra Anumzamo'a agrite'ma amuha'ma nehu'za, zamagu'areti'ma hu'za agriku'ma nehakaza vahera zamazeri knare nehie.

26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

Akoheno avega anteno mani'nenigeno Ra Anumzamo'ma ete agu'vazino avre avu'ava zamo'a knare hu'ne.

27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

Nahezavema mani'nesire'ma knazama eri'zamo'a, e'i knare hu'ne.

28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

Ra Anumzamo'ma mago vahe'ma knazama neminigeno'a, anazankura keaga osu agraku akoheno manino.

29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

Anama nehanigeno keaga osu agra avufgama anteramino kugusopafima mani'nesigeno, negeno azama hunaku'ma hanuno'a aza hugahie.

30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

Hagi mago vahemo'ma ameragente'ma rupro huminaku'ma nehanigeno'a, amne ante vivi hu'nesnigeno rupro humina, agra amne agazea erigahie.

31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;

Na'ankure Ra Anumzamo'a mago vahera amagena humi vava huno ovugahie.

32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

Ra Anumzamo'a vahera knazana amigahianagi, Agra vaga ore mevava avesi zama'agu nentahino, avesinezmanteno knare avu'ava hunezmante.

33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

Ra Anumzamo'ma knazama atregeno eno vahe'ma zamazeri havizama nehiana, Agra'a anaza hunakura nosie.

34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

Hanki vahe'mo'zama kina vahe'ma zamazeri havizama huge,

35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

mago vahe'mo'ma Marerisa Anumzamofo avure'ma fatgo avu'ava'ma nehanigeno'ma, haviza hane huno'ma huntege,

36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

keagare'ma oti zupama havige hu'za zamazeri havizama nehaza avu'ava zanku'enena Ra Anumzamo'a ave'nosie.

37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

Ra Anumzamo'ma osu'nenia nanekerera, iza agra'a avesitera mago zana eri forera hugahie?

38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

Ra Anumzana Marerisa Anumzamo'a Agra agipinti huama huno, knare zane havi zanena forera huo huno higeno forera nehie.

39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

Ofri kasefa'ma huno mani'nesnia vahe'mo'a, agri kumi'mofo nonama huno azeri havizama hania zankura ke hakarea osino.

40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

Hagi tagrama nehuna tavutavara rezaganeta ke so'e huteta, ana tavutva zampintira ete rukrahe huta Ra Anumzamofontega esanune.

41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

Hanki tagu'areti huta tazana erisga nehuta, monafinkama mani'nea Anumzamofontega amanage huta nunamuna hugahune,

42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

tagra kumi huta kagrira tamefi hugamunkenka, kumitia atre orante'nane.

43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

Kagrira karimpa ahe'zamo'a avitegenka, kasunkura hunka oratrenka tavaririnka tahe fri'nane.

44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

Kagrira tusi hampomo refitegenka mani'nanketa, nunamuna hu'nonanagi tagri nunamumo'a kagritera ovu'ne.

45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

Tagrira tatranketa vahe moparega vano nehunke'za, amne zama hiaza hu'za tage so'ea osu'naze.

46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

Maka ha' vahetimo'za huhaviza hurante'naze.

47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

Anama hazageta koro hu'none. Na'ankure tagesa ontahuna hazenke zamo eme tazeri havizantfa hu'ne.

48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

Knazamo'ma eno nagri vahe'ma eme zamazeri havizama hiazama negogeno'a, navunumo'a tima eviankna huno,

49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

navufintira navunura hu vava nehie.

50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

Ana zavira ontagane ate vava nehanugeno, Ra Anumzamo'a monafinti kefenka ateno nagegahie.

51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

Jerusalemi rankumanifi a'neneramima, ha' vahe'mo'zama eme zamazeri havizama hazazama negogeno'a, tumonimo'a netanegeno nagu'amo'a havizantfa hu'ne.

52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

Nagra mago havizana osu'noanagi, ha' vahe'nimo'za namama ahenakuma rotago'ma hazaza hu'za nagene re'naze.

53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

Zamagra nahe'za nagrira kerifi eri nevazi'za, ana kerigana havenu refite'naze.

54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

Ana hazageno timo nazeri nakari'aza higena, nagra frigahue hu'na antahi'noe.

55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

Ana kerifima mani'nofintira Ra Anumzamoka kagra naza huogu kagri kagia ahe'na nunamuna nehue.

56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

Hagi Kagra nunamu keni'a nentahinanki, kagesa renkani oro.

57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

Hagi nazama huogu'ma kema hugenka Kagra nagrite erava'o nehunka, korora osuo hunka nasami'nane.

58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

Ra Anumzamoka keagani'a refko hunka nentahinka nagu'vazinke'na knare hu'na mani'noe.

59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

Ra Anumzamoka nagri'ma hazenkema eme nami'naza vahera hago kenka antahinka hu'nane. Ana hu'nananki nagri kaziga antenka agra fatgo hu'ne hunka ana vahera keaga huzmanto.

60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

Ana vahe'mo'zama nagri'ma nazeri havizama hunaku'ma, maka keagama retro'ma hu'nazana hago ke'nane.

61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

Hagi ana vahe'mo'zama kiza zokago kema hunenante'za, nagri'ma nazeri haviza hu kema anakiza nanekea Ra Anumzamoka hago antahi'nane.

62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

Ha' vaheni'amo'za maka zupa, nagri'ma nazeri havizama hanaza nanekea, zamagira magopi ante'neza sumisumi hu'za keaga huvava nehaze.

63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

Manizafina zagamepi erinte'za kiza zokago zagame ke hunante'naze.

64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

Ra Anumzamoka ana vahe'mo'zama hu'naza havi zamavu'zamava negenka, mizana zamitere hugahane.

65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

Ana vahe'mokizmi zamagu'a eri hankavetige'za, sifnafi maniho.

66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.

Ana vahera Kagra krimpa ahenezmantenka, zamarotago hunka zamahe hana huge'za, Ra Anumzamoka mopamofo agofetura omanitfa hiho.