Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Io sono l'uomo che ha provato la miseria sotto la sferza della sua ira.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Egli mi ha guidato, mi ha fatto camminare nelle tenebre e non nella luce.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Solo contro di me egli ha volto e rivolto la sua mano tutto il giorno.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Egli ha consumato la mia carne e la mia pelle, ha rotto le mie ossa.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Ha costruito sopra di me, mi ha circondato di veleno e di affanno.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Mi ha fatto abitare in luoghi tenebrosi come i morti da lungo tempo.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Mi ha costruito un muro tutt'intorno, perché non potessi più uscire; ha reso pesanti le mie catene.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Anche se grido e invoco aiuto, egli soffoca la mia preghiera.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Ha sbarrato le mie vie con blocchi di pietra, ha ostruito i miei sentieri.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Egli era per me un orso in agguato, un leone in luoghi nascosti.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Seminando di spine la mia via, mi ha lacerato, mi ha reso desolato.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Ha teso l'arco, mi ha posto come bersaglio alle sue saette.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Ha conficcato nei miei fianchi le frecce della sua faretra.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Son diventato lo scherno di tutti i popoli, la loro canzone d'ogni giorno.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Mi ha saziato con erbe amare, mi ha dissetato con assenzio.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Mi ha spezzato con la sabbia i denti, mi ha steso nella polvere.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Son rimasto lontano dalla pace, ho dimenticato il benessere.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
E dico: «E' sparita la mia gloria, la speranza che mi veniva dal Signore».
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Il ricordo della mia miseria e del mio vagare è come assenzio e veleno.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Ben se ne ricorda e si accascia dentro di me la mia anima.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Questo intendo richiamare alla mia mente, e per questo voglio riprendere speranza.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Le misericordie del Signore non sono finite, non è esaurita la sua compassione;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
esse son rinnovate ogni mattina, grande è la sua fedeltà.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
«Mia parte è il Signore - io esclamo - per questo in lui voglio sperare».
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Buono è il Signore con chi spera in lui, con l'anima che lo cerca.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
E' bene aspettare in silenzio la salvezza del Signore.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
E' bene per l'uomo portare il giogo fin dalla giovinezza.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Sieda costui solitario e resti in silenzio, poiché egli glielo ha imposto;
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
cacci nella polvere la bocca, forse c'è ancora speranza;
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
porga a chi lo percuote la sua guancia, si sazi di umiliazioni.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Poiché il Signore non rigetta mai...
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Ma, se affligge, avrà anche pietà secondo la sua grande misericordia.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Poiché contro il suo desiderio egli umilia e affligge i figli dell'uomo.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Quando schiacciano sotto i loro piedi tutti i prigionieri del paese,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
quando falsano i diritti di un uomo in presenza dell'Altissimo,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
quando fan torto a un altro in una causa, forse non vede il Signore tutto ciò?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Chi mai ha parlato e la sua parola si è avverata, senza che il Signore lo avesse comandato?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Dalla bocca dell'Altissimo non procedono forse le sventure e il bene?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Perché si rammarica un essere vivente, un uomo, per i castighi dei suoi peccati?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
«Esaminiamo la nostra condotta e scrutiamola, ritorniamo al Signore.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Innalziamo i nostri cuori al di sopra delle mani, verso Dio nei cieli.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Abbiamo peccato e siamo stati ribelli; tu non ci hai perdonato.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Ti sei avvolto nell'ira e ci hai perseguitati, hai ucciso senza pietà.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Ti sei avvolto in una nube, così che la supplica non giungesse fino a te.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Ci hai ridotti a spazzatura e rifiuto in mezzo ai popoli.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Han spalancato la bocca contro di noi tutti i nostri nemici.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Terrore e trabocchetto sono la nostra sorte, desolazione e rovina».
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Rivoli di lacrime scorrono dai miei occhi, per la rovina della figlia del mio popolo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Il mio occhio piange senza sosta perché non ha pace
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
finché non guardi e non veda il Signore dal cielo.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Il mio occhio mi tormenta per tutte le figlie della mia città.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Mi han dato la caccia come a un passero coloro che mi son nemici senza ragione.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Mi han chiuso vivo nella fossa e han gettato pietre su di me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Son salite le acque fin sopra il mio capo; io dissi: «E' finita per me».
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Ho invocato il tuo nome, o Signore, dalla fossa profonda.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Tu hai udito la mia voce: «Non chiudere l'orecchio al mio sfogo».
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Tu eri vicino quando ti invocavo, hai detto: «Non temere!».
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Tu hai difeso, Signore, la mia causa, hai riscattato la mia vita.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Hai visto, o Signore, il torto che ho patito, difendi il mio diritto!
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Hai visto tutte le loro vendette, tutte le loro trame contro di me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Hai udito, Signore, i loro insulti, tutte le loro trame contro di me,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
i discorsi dei miei oppositori e le loro ostilità contro di me tutto il giorno.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Osserva quando siedono e quando si alzano; io sono la loro beffarda canzone.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Rendi loro il contraccambio, o Signore, secondo l'opera delle loro mani.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Rendili duri di cuore, la tua maledizione su di loro!
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Perseguitali nell'ira e distruggili sotto il cielo, Signore.
