Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
| אני הגבר ראה עני בשבט עברתו |
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
| אותי נהג וילך חשך ולא אור |
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
| אך בי ישב יהפך ידו כל היום |
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
| בלה בשרי ועורי שבר עצמותי |
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
| בנה עלי ויקף ראש ותלאה |
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
| במחשכים הושיבני כמתי עולם |
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
| גדר בעדי ולא אצא הכביד נחשתי |
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
| גם כי אזעק ואשוע שתם תפלתי |
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
| גדר דרכי בגזית נתיבתי עוה |
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
| דב ארב הוא לי אריה (ארי) במסתרים |
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
| דרכי סורר ויפשחני שמני שמם |
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
| דרך קשתו ויציבני כמטרא לחץ |
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
| הביא בכליתי בני אשפתו |
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
| הייתי שחק לכל עמי נגינתם כל היום |
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
| השביעני במרורים הרוני לענה |
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
| ויגרס בחצץ שני הכפישני באפר |
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
| ותזנח משלום נפשי נשיתי טובה |
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
| ואמר אבד נצחי ותוחלתי מיהוה |
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
| זכר עניי ומרודי לענה וראש |
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
| זכור תזכור ותשיח (ותשוח) עלי נפשי |
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
| זאת אשיב אל לבי על כן אוחיל |
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
| חסדי יהוה כי לא תמנו כי לא כלו רחמיו |
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
| חדשים לבקרים רבה אמונתך |
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
| חלקי יהוה אמרה נפשי על כן אוחיל לו |
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
| טוב יהוה לקוו לנפש תדרשנו |
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
| טוב ויחיל ודומם לתשועת יהוה |
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
| טוב לגבר כי ישא על בנעוריו |
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
| ישב בדד וידם כי נטל עליו |
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
| יתן בעפר פיהו אולי יש תקוה |
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
| יתן למכהו לחי ישבע בחרפה |
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
| כי לא יזנח לעולם אדני |
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
| כי אם הוגה ורחם כרב חסדיו |
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
| כי לא ענה מלבו ויגה בני איש |
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
| לדכא תחת רגליו כל אסירי ארץ |
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
| להטות משפט גבר נגד פני עליון |
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
| לעות אדם בריבו אדני לא ראה |
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
| מי זה אמר ותהי אדני לא צוה |
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
| מפי עליון לא תצא הרעות והטוב |
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
| מה יתאונן אדם חי גבר על חטאו |
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
| נחפשה דרכינו ונחקרה ונשובה עד יהוה |
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
| נשא לבבנו אל כפים אל אל בשמים |
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
| נחנו פשענו ומרינו אתה לא סלחת |
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
| סכותה באף ותרדפנו הרגת לא חמלת |
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
| סכותה בענן לך מעבור תפלה |
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
| סחי ומאוס תשימנו בקרב העמים |
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
| פצו עלינו פיהם כל איבינו |
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
| פחד ופחת היה לנו השאת והשבר |
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
| פלגי מים תרד עיני על שבר בת עמי |
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
| עיני נגרה ולא תדמה מאין הפגות |
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
| עד ישקיף וירא יהוה משמים |
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
| עיני עוללה לנפשי מכל בנות עירי |
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
| צוד צדוני כצפור איבי חנם |
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
| צמתו בבור חיי וידו אבן בי |
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
| צפו מים על ראשי אמרתי נגזרתי |
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
| קראתי שמך יהוה מבור תחתיות |
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
| קולי שמעת אל תעלם אזנך לרוחתי לשועתי |
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
| קרבת ביום אקראך אמרת אל תירא |
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
| רבת אדני ריבי נפשי גאלת חיי |
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
| ראיתה יהוה עותתי שפטה משפטי |
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
| ראיתה כל נקמתם--כל מחשבתם לי |
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
| שמעת חרפתם יהוה כל מחשבתם עלי |
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
| שפתי קמי והגיונם עלי כל היום |
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
| שבתם וקימתם הביטה אני מנגינתם |
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
| תשיב להם גמול יהוה כמעשה ידיהם |
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
| תתן להם מגנת לב תאלתך להם |
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
| תרדף באף ותשמידם מתחת שמי יהוה |
