Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Niĩ ndĩ mũndũ wonete thĩĩna nĩ ũndũ wa kũhũũrwo na rũthanju rwa mangʼũrĩ make.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Andwarĩte akangereria nduma-inĩ handũ ha ũtheri-inĩ;
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
ti-itherũ, atũmĩte guoko gwake kũnjũkĩrĩre rĩngĩ na rĩngĩ, mũthenya wothe.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Nĩatũmĩte nyama cia mwĩrĩ wakwa na gĩkonde kĩaguo ihinyare, na akoinanga mahĩndĩ makwa.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Nĩandigiicĩirie, na agaathiũrũrũkĩria na marũrũ, na thĩĩna.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Atũmĩte ndũũre nduma-inĩ o ta andũ arĩa maakuire tene.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Nĩanjirigĩire na rũthingo nĩguo ndikae kũũra; mĩnyororo yakwa nĩamĩritũhĩtie mũno.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
O na rĩrĩa ndetana kana ndakaya ngĩenda ũteithio-rĩ, nĩ kũhingĩrĩria ahingagĩrĩria mahooya makwa.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Nĩahingĩte njĩra yakwa na mahiga maicũhie; atũmĩte tũcĩra twakwa tuogome.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Kũrĩ niĩ aatuĩkĩte o ta nduba rĩrĩa yoheirie, kana ta mũrũũthi rĩrĩa wĩhithĩte,
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
akĩngururia kuuma gacĩra-inĩ, akĩndambuura, akĩndiganĩria itarĩ na ũteithio.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Ageetete ũta wake, akangereka, nduĩke cabaa ya kũrathagwo nĩ mĩguĩ yake.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Nĩatheecire ngoro yakwa na mĩguĩ kuuma thiaka-inĩ wake.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Ngĩgĩtuĩka wa gũthekagĩrĩrwo nĩ andũ akwa othe; maanyũrũragia na rwĩmbo mũthenya wothe.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Anjiyũrĩtie maũndũ marũrũ, na akaahũũnia na maaĩ ma nyongo.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Nĩangʼethũrangĩte magego makwa na kagoto; anangĩrĩirie rũkũngũ-inĩ.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Nĩnjagithĩtio thayũ; nĩndiganĩirwo ũgaacĩru nĩ kĩĩ.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Nĩ ũndũ ũcio nguuga atĩrĩ, “Riiri wakwa nĩũthirĩte, o hamwe na maũndũ marĩa mothe ndũire njĩrĩgĩrĩire kuuma kũrĩ Jehova.”
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Nĩngũririkana thĩĩna wakwa, na kũũrũũra gwakwa, na ngaririkana maũndũ marũrũ, o na maaĩ ma nyongo.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Ngoro yakwa no ĩraririkana maũndũ macio, nayo ĩkaringĩka thĩinĩ wakwa.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
O na gũtariĩ ũguo nĩndirikanaga ũndũ ũyũ, na tondũ wa ũguo ngagĩa na kĩĩrĩgĩrĩro:
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Tondũ wa wendo mũnene wa Jehova, nĩkĩo tũtaniinĩtwo biũ, nĩgũkorwo tha ciake itirĩ hĩndĩ ithiraga.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Tha ciaku ikoragwo irĩ njerũ rũciinĩ o rũciinĩ, wĩhokeku waku nĩ mũnene mũno.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Ngoro yakwa yugaga atĩrĩ, “Jehova nĩwe igai rĩakwa; tondũ ũcio nĩwe ndĩrĩetagĩrĩra.”
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Jehova nĩ mwega kũrĩ arĩa mamwĩhokaga, kũrĩ ngoro ĩyo ĩmũrongoragia;
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
nĩ wega mũndũ gweterera ũhonokio wa Jehova o akirĩte.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Nĩ wega mũndũ gũkuua icooki hĩndĩ ĩrĩa arĩ mũnini.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Nĩaikare arĩ wiki akirĩte, nĩgũkorwo nĩ Jehova ũmũigĩrĩire rĩo.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Nĩaturumithie ũthiũ wake rũkũngũ-inĩ, no gũkorwo aahota kũgĩa na kĩĩrĩgĩrĩro.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Nĩerekererie rũthĩa kũrĩ mũndũ ũrĩa ũkũmũgũtha, na aiyũrwo nĩ thoni.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Nĩgũkorwo Jehova ndateanagĩria andũ nginya tene.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
O na gũtuĩka nĩarehaga kĩeha-rĩ, we nĩaiguanagĩra tha, nĩgũkorwo wendo ũcio wake ũtathiraga nĩ mũnene mũno.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Nĩgũkorwo ndarehagĩra andũ mĩnyamaro, kana akarehere ciana cia andũ kĩeha akĩendaga.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Rĩrĩa andũ a bũrũri arĩa othe mohetwo maarangĩrĩrio na makinya-rĩ,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
rĩrĩa mũndũ aagithio kĩhooto gĩake mbere ya Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno-rĩ,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
o na rĩrĩa mũndũ atuĩrwo ciira hatarĩ kĩhooto-rĩ, githĩ Mwathani ndonaga maũndũ macio?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Nũũ ũngĩaria na atũme ũndũ ũcio ũhinge, Mwathani ataathanĩte gũtuĩke ũguo?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Githĩ kanua-inĩ ka Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno tiho hoimaga maũndũ mooru, na hakoima maũndũ mega?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Mũndũ o wothe ũrĩ muoyo-rĩ, atetaga nĩkĩ rĩrĩa ekũherithio nĩ ũndũ wa mehia make?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Nĩtũthuthuurie-i mĩthiĩre iitũ na tũmĩtuĩrie, tũcokerere Jehova.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Nĩtwambararie ngoro ciitũ na moko maitũ na igũrũ kũrĩ Mũrungu ũrĩa ũrĩ igũrũ, tuuge atĩrĩ:
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
“Ithuĩ-rĩ, nĩtwĩhĩtie na tũgakũremera, wee nawe ũkaaga gũtũrekera.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
“Wee wĩhumbĩrĩte na marakara, ũgatũingatithia; ũũraganĩte ũtekũiguanĩra tha.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Wee wĩhumbĩrĩte na itu nĩgeetha gũtikagĩe na ihooya rĩngĩgũkinyĩra.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Wee ũtũmĩte tũtuĩke ta gĩko, na ta mahuti gatagatĩ ka ndũrĩrĩ.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
“Thũ ciitũ ciothe itwathamĩirie tũnua itũũkĩrĩre.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Nĩtũkorereirwo nĩ kĩmako kĩnene, na tũkenjerwo marima, tũgakorwo nĩ ũniinani, na mwanangĩko.”
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Maitho makwa maranyũrũrũkia tũrũũĩ twa maithori nĩ ũndũ andũ akwa nĩmanangĩtwo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Maitho makwa marĩnyũrũrũkagia maithori mategũtigithĩria, magaikara o makĩnyũrũrũkaga,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
nginya rĩrĩa Jehova agaacũthĩrĩria arĩ igũrũ oone.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Maũndũ marĩa ndĩrona nĩmaranjiguithia kĩeha ngoro, tondũ wa andũ-a-nja othe a itũũra rĩakwa inene.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Andũ arĩa maatuĩkĩte thũ ciakwa hatarĩ gĩtũmi nĩo maanguĩmaga ta nyoni.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Maanjikirie irima makĩenda kũnjũraga, na makĩĩhũũra na mahiga;
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
ndaahubanĩirio nĩ maaĩ maingĩ, magĩikũrũkĩra igũrũ rĩa mũtwe wakwa, na niĩ ngĩĩciiria ndĩ hakuhĩ kũniinwo.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Ngĩkaĩra rĩĩtwa rĩaku Wee Jehova, ndĩ kũu irima-inĩ rĩu iriku.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Na we ũkĩigua ithaithana rĩakwa, ngĩkwĩra atĩrĩ, “Tiga kũhinga matũ maku ngĩgũkaĩra ũndeithie.”
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Nawe ũkĩnguhĩrĩria rĩrĩa ndagũkaĩire, ũkĩnjĩĩra atĩrĩ, “Tiga gwĩtigĩra.”
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Wee Mwathani-rĩ, nĩwe wanjiirĩrĩire; nawe ũgĩgĩkũũra muoyo wakwa.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Wee Jehova, nĩwonete ũũru ũrĩa njĩkĩtwo. Tua ciira wakwa arĩ we!
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Wee nĩwonete kwĩrĩhĩria kwao guothe, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Wee Jehova-rĩ, nĩũiguĩte irumi iria manumĩte nacio, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra:
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
maũndũ marĩa thũ ciakwa ciaragia na mĩheehũ ikĩngʼungʼuanaga injũkĩrĩre mũthenya wothe.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Ta kĩmarore! Magĩikara thĩ kana magĩũkĩra, maanyũrũragia na nyĩmbo ciao.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Wee Jehova-rĩ, marĩhe kũringana na ũrĩa mekĩte, kũringana na wĩra wa moko mao.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Ũmia ngoro ciao, nakĩo kĩrumi gĩaku kĩroikara nao!
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Maingatithie ũrĩ na marakara, na ũmaniine mathire gũkũ mũhuro wa igũrũ rĩa Jehova.
