Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Ich bin der Mann, der Elend hat gesehen unter der Rute Seines Wütens.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Mich geleitete Er, und ließ mich gehen in Finsternis und nicht im Licht.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Nur wider mich hat Er zurückgewendet, umgekehrt Seine Hand den ganzen Tag.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Mein Fleisch ließ altern Er und meine Haut, zerbrach meine Gebeine,
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Er hat wider mich gebaut, umfangen mit Gift mich und mit Mühsal.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
In Finsternissen ließ Er mich wohnen, wie die ewig Toten.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Er hat mich eingehegt, daß ich nicht hinausgehen kann, Er hat meine Erzfesseln schwer gemacht.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Auch wenn ich schreie und laut schreie, wehret Er ab mein Gebet.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Mit Quadern hat Er meine Wege vermauert, meine Steige verkehrt.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Ein Bär im Hinterhalt ist Er mir, ein Löwe im Verborgenen.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Er lenkt ab meine Wege, zerpflückt mich und verwüstet mich.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Er hat gespannt Seinen Bogen, und gestellt mich zum Ziel dem Pfeil.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
In meine Nieren ließ Er hineinfahren Seiner Köcher Söhne.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
All meinem Volke bin ich zum Gelächter, zum Saitenspiel den ganzen Tag.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Mit Bitterkeiten hat Er mich gesättigt, mich in Wermut schwelgen lassen.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Und Er läßt meine Zähne sich auf Kies zerdrücken, hat in die Asche mich hinabgedrückt.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Und verworfen vom Frieden ist meine Seele. Vergessen habe ich des Guten.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Und ich sprach: Verloren ist mein Sieg, und mein Warten auf Jehovah.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Gedenke meines Elends und meiner Trübsal, des Wermuts und des Giftes.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Gedenkend gedenkst du dessen und nieder beugt sich meine Seele in mir.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Das führe ich mir ins Herz zurück, darum will ich warten.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Jehovahs Barmherzigkeit ist, daß wir nicht ganz aus sind, und Seine Erbarmungen nicht alle sind.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Neu sind sie an den Morgen, viel ist Deiner Wahrheit.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Jehovah ist mein Teil, spricht meine Seele, darum warte ich auf Ihn.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Gut ist Jehovah denen, die auf Ihn hoffen, der Seele, die nach Ihm fragt.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Gut ist es, daß man warte und stille sei auf Jehovahs Heil.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Gut ist es dem Manne, daß in seiner Jugend er das Joch trage;
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Daß er allein sitzt und stille sei, wenn man es ihm auferlegt.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Daß seinen Mund er in den Staub stecke, ob vielleicht noch Hoffnung sei.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Und dem, der ihn schlägt, die Wange biete, sich sättige mit Schmach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Denn nicht ewiglich verwirft der Herr.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Denn wenn Er hat betrübt, so erbarmt Er Sich nach Seiner großen Barmherzigkeit.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Denn nicht von Seinem Herzen aus bedrückt Er und bereitet Gram den Söhnen des Mannes.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Daß Er zerstoße unter Seinen Füßen alle Gebundenen des Landes.
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Daß eines Mannes Recht Er vor dem Angesicht des Höchsten beugen ließe.
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Daß man den Menschen in seinem Rechtshandel verkehrt mache, das sieht der Herr nicht?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Wer ist es, der spricht und es geschieht, das der Herr nicht geboten hätte?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Geht aus dem Mund des Höchsten nicht hervor das Böse und das Gute?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Was beklagt sich der Mensch, der lebt, der Mann ob seinen Sünden!
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Laßt unsere Wege uns erforschen und ergründen, und zu Jehovah zurückkehren!
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Erheben wir unser Herz samt den Händen zu Gott in den Himmeln!
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Wir waren abgefallen und widerspenstig, Du hast nicht vergeben.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Du hast Dich bedeckt im Zorn und hast uns nachgesetzt, uns erwürgt, hast kein Mitleid gehabt.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Du hast Dich mit einer Wolke bedeckt, daß das Gebet nicht durchkommen konnte.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Zum Kehricht und zur Verschmähung hast du uns gesetzt inmitten der Völker.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Alle unsere Feinde sperren ihren Mund auf wider uns.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Schauer und Fallgrube ward uns, Unwetter und Zerbrechen.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Bächlein von Wasser rinnt mein Auge herab über das Zerbrechen der Tochter meines Volkes.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mein Auge ergießt sich und ist nicht stille, ohne Unterlaß.
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Bis daß Jehovah schaut und sieht vom Himmel.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mein Auge tut es meiner Seele an ob allen Töchtern meiner Stadt.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Sie jagen mich, wie einen Vogel, sie, die mich umsonst anfeinden.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Sie vertilgen mein Leben in der Grube und werfen einen Stein auf mich.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Wasser überströmen mein Haupt; ich sprach: Ich bin abgeschnitten.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Ich rief Deinen Namen an, Jehovah, aus der untersten Grube;
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Du hörtest meine Stimme: Verbirg doch nicht Dein Ohr vor meinem Hauche, meinem Angstschrei.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Du nahst dich am Tage, da ich zu Dir rufe, Du sprichst: Fürchte dich nicht!
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Du haderst, Herr, meiner Seele Hader, und Du erlöst mein Leben!
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Du siehst, Jehovah, wie man mir Unrecht tut. Richte Du mein Gericht.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Du siehst alle ihre Rache, alle ihre Gedanken wider mich.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Du hörst, Jehovah, ihr Schmähen, alle ihre Gedanken wider mich,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Die Lippen meiner Widersacher und ihr Sinnen wider mich den ganzen Tag.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Sitzen sie oder stehen sie auf, blicke her, bin ich ihr Lied.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Gib ihnen zurück, Jehovah, Vergeltung nach ihrer Hände Werk.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Gib ihnen Verblendung des Herzens, und auf sie Deinen Fluch.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Setze ihnen nach im Zorn und vernichte sie unter Jehovahs Himmeln!
