Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I [am] the man [who] hath seen affliction By the rod of His wrath.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Me He hath led, and causeth to go [in] darkness, and without light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely against me He turneth back, He turneth His hand all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
He hath worn out my flesh and my skin. He hath broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He hath built up against me, And setteth round poverty and weariness.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
In dark places He hath caused me to dwell, As the dead of old.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He hath hedged me about, and I go not out, He hath made heavy my fetter.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Also when I call and cry out, He hath shut out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He hath hedged my ways with hewn work, My paths He hath made crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
A bear lying in wait He [is] to me, A lion in secret hiding-places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
My ways He is turning aside, and He pulleth me in pieces, He hath made me a desolation.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He hath trodden His bow, And setteth me up as a mark for an arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He hath caused to enter into my reins The sons of His quiver.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I have been a derision to all my people, Their song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He hath filled me with bitter things, He hath filled me [with] wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
And He breaketh with gravel my teeth, He hath covered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
And Thou castest off from peace my soul, I have forgotten prosperity.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
And I say, Perished hath my strength and my hope from Jehovah.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remember my affliction and my mourning, Wormwood and gall!
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Remember well, and bow down doth my soul in me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
This I turn to my heart — therefore I hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
The kindnesses of Jehovah! For we have not been consumed, For not ended have His mercies.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
New every morning, abundant [is] thy faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
My portion [is] Jehovah, hath my soul said, Therefore I hope for Him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Good [is] Jehovah to those waiting for Him, To the soul [that] seeketh Him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Good! when one doth stay and stand still For the salvation of Jehovah.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Good for a man that he beareth a yoke in his youth.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
He sitteth alone, and is silent, For He hath laid [it] upon him.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
He putteth in the dust his mouth, if so be there is hope.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
He giveth to his smiter the cheek, He is filled with reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the Lord doth not cast off to the age.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
For though He afflicted, yet He hath pitied, According to the abundance of His kindness.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
For He hath not afflicted with His heart, Nor doth He grieve the sons of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
To bruise under one's feet any bound ones of earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
To turn aside the judgment of a man, Over-against the face of the Most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
To subvert a man in his cause, the Lord hath not approved.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who [is] this — he hath said, and it is, [And] the Lord hath not commanded [it]?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
From the mouth of the Most High Go not forth the evils and the good.
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
What — sigh habitually doth a living man, A man for his sin?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
We search our ways, and investigate, And turn back unto Jehovah.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
We lift up our heart on the hands unto God in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We — we have transgressed and rebelled, Thou — Thou hast not forgiven.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Thou hast covered Thyself with anger, And dost pursue us; Thou hast slain — Thou hast not pitied.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Thou hast covered Thyself with a cloud, So that prayer doth not pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Offscouring and refuse Thou dost make us In the midst of the peoples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Opened against us their mouth have all our enemies.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Fear and a snare hath been for us, Desolation and destruction.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Rivulets of water go down my eye, For the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mine eye is poured out, And doth not cease without intermission,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Till Jehovah looketh and seeth from the heavens,
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
My eye affecteth my soul, Because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Hunted me sore as a bird have my enemies without cause.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They have cut off in a pit my life, And they cast a stone against me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Flowed have waters over my head, I have said, I have been cut off.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I called Thy name, O Jehovah, from the lower pit.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
My voice Thou hast heard, Hide not Thine ear at my breathing — at my cry.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Thou hast drawn near in the day I call Thee, Thou hast said, Fear not.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Thou hast pleaded, O Lord, the pleadings of my soul, Thou hast redeemed my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Thou hast seen, O Jehovah, my overthrow, Judge Thou my cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Thou hast seen all their vengeance, All their thoughts of me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Thou hast heard their reproach, O Jehovah, All their thoughts against me,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
The lips of my withstanders, Even their meditation against me all the day.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Their sitting down, and their rising up, Behold attentively, I [am] their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Thou returnest to them the deed, O Jehovah, According to the work of their hands.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Thou givest to them a covered heart, Thy curse to them.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Thou pursuest in anger, and destroyest them, From under the heavens of Jehovah!
