Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Aleph. I am a man seynge my pouert in the yerde of his indignacioun.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Aleph. He droof me, and brouyte in to derknessis, and not in to liyt.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Aleph. Oneli he turnede in to me, and turnede togidere his hond al dai.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Beth. He made eld my skyn, and my fleisch; he al to-brak my boonys.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Beth. He bildid in my cumpas, and he cumpasside me with galle and trauel.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Beth. He settide me in derk places, as euerlastynge deed men.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Gymel. He bildide aboute ayens me, that Y go not out; he aggregide my gyues.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Gymel. But and whanne Y crie and preye, he hath excludid my preier.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Gymel. He closide togidere my weies with square stoonus; he distriede my pathis.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Deleth. He is maad a bere settinge aspies to me, a lioun in hid places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Deleth. He distriede my pathis, and brak me; he settide me desolat.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Deleth. He bente his bowe, and settide me as a signe to an arowe.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He. He sente in my reynes the douytris of his arowe caas.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
He. Y am maad in to scorn to al the puple, the song of hem al dai.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He. He fillide me with bitternesses; he gretli fillide me with wermod.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Vau. He brak at noumbre my teeth; he fedde me with aische.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Vau. And my soule is putte awei; Y haue foryete goodis.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Vau. And Y seide, Myn ende perischide, and myn hope fro the Lord.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Zai. Haue thou mynde on my pouert and goyng ouer, and on wermod and galle.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Zai. Bi mynde Y schal be myndeful; and my soule schal faile in me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Zai. Y bithenkynge these thingis in myn herte, schal hope in God.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Heth. The mercies of the Lord ben manye, for we ben not wastid; for whi hise merciful doyngis failiden not.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Heth. Y knew in the morewtid; thi feith is miche.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Heth. My soule seide, The Lord is my part; therfor Y schal abide hym.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Teth. The Lord is good to hem that hopen in to hym, to a soule sekynge hym.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Teth. It is good to abide with stilnesse the helthe of God.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Teth. It is good to a man, whanne he hath bore the yok fro his yongthe.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Joth. He schal sitte aloone, and he schal be stille; for he reiside hym silf aboue hym silf.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Joth. He schal sette his mouth in dust, if perauenture hope is.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Joth. He schal yyue the cheke to a man that smytith hym; he schal be fillid with schenschipis.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Caph. For the Lord schal not putte awei with outen ende.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Caph. For if he castide awei, and he schal do merci bi the multitude of hise mercies.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Caph. For he makide not low of his herte; and castide not awei the sones of men. Lameth.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
That he schulde al to-foule vndur hise feet alle the boundun men of erthe. Lameth.
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
That he schulde bowe doun the dom of man, in the siyt of the cheer of the hiyeste.
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Lameth. That he schulde peruerte a man in his dom, the Lord knew not.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Men. Who is this that seide, that a thing schulde be don, whanne the Lord comaundide not?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Men. Nether goodis nether yuels schulen go out of the mouth of the hiyeste.
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Men. What grutchide a man lyuynge, a man for hise synnes?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Nun. Serche we oure weies, and seke we, and turne we ayen to the Lord.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Nun. Reise we oure hertis with hondis, to the Lord in to heuenes.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nun. We han do wickidli, and han terrid thee to wraththe; therfor thou art not able to be preied.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Sameth. Thou hilidist in stronge veniaunce, and smitidist vs; thou killidist, and sparidist not.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Sameth. Thou settidist a clowde to thee, that preier passe not.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Sameth. Thou settidist me, drawing vp bi the roote, and castynge out, in the myddis of puplis.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Ayn. Alle enemyes openyden her mouth on vs.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Ayn. Inward drede and snare is maad to vs, profesie and defoulyng.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Ayn. Myn iyen ledden doun departyngis of watris, for the defoulyng of the douyter of my puple.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Phe. Myn iye was turmentid, and was not stille; for no reste was.
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Phe. Vntil the Lord bihelde, and siy fro heuenes.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Phe. Myn iye robbide my soule in alle the douytris of my citee.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Sade. Myn enemyes token me with out cause, bi huntyng as a brid.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Sade. My lijf slood in to a lake; and thei puttiden a stoon on me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Sade. Watris flowiden ouer myn heed; Y seide, Y perischide.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Coph. Lord, Y clepide to help thi name, fro the laste lake.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Coph. Thou herdist my vois; turne thou not awei thin eere fro my sobbyng and cries.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Coph. Thou neiyidist to me in the dai, wherynne Y clepide thee to help; thou seidist, Drede thou not.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Res. Lord, ayenbiere of my lijf, thou demydist the cause of my soule.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Res. Lord, thou siest the wickidnesse of hem ayens me; deme thou my doom.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Res. Thou siest al the woodnesse, alle the thouytis of hem ayenus me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Syn. Lord, thou herdist the schenshipis of hem; alle the thouytis of hem ayens me.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Syn. The lippis of men risynge ayens me, and the thouytis of hem ayens me al dai.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Syn. Se thou the sittynge and risyng ayen of hem; Y am the salm of hem.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Thau. Lord, thou schalt yelde while to hem, bi the werkis of her hondis.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Tau. Thou schalt yyue to hem the scheeld of herte, thi trauel.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Tau. Lord, thou schalt pursue hem in thi strong veniaunce, and thou schalt defoule hem vndur heuenes.
