Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I am the man that hath seen affliction under the rod of His wrath;
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
He hath led me and brought me into darkness, and not into light;
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Yea, against me doth he again and again turn his hand all the day long.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
My flesh and my skin hath he made old; he hath broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He hath builded against me, and encompassed me with bitterness and woe.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
He hath set me in dark places, as those that have long been dead.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He hath hedged me about, so that I cannot get out; he hath made my chain heavy;
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Yea, when I cry and call aloud, he shutteth out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He blocketh up my way with hewn stone; he maketh my paths crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
A bear lying in wait hath he been to me, a lion in lurking-places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
He hath turned aside my ways, and torn me in pieces; he hath made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He hath caused the sons of his quiver to pierce my reins.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I have been a laughing-stock to all my people, their song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He hath filled me with bitterness; he hath made me drunk with wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
He hath also broken my teeth with gravel-stones; He hath covered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Yea, thou hast removed my soul far from peace; I have forgotten prosperity.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
And I say, “My confidence and my hope in Jehovah are gone!”
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remember my affliction and my misery, the wormwood and the gall!
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Yea, thou wilt remember them, for my soul sinketh within me!
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
This I recall to my mind; therefore have I hope;
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
It is of the mercy of Jehovah that we are not consumed; yea, his compassion faileth not;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
It is new every morning; great is thy faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Jehovah is my portion, saith my soul, therefore do I hope in him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Jehovah is good to them that trust in him, to the soul that seeketh him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
It is good that a man hope, and quietly wait for salvation from Jehovah.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
It is good for a man that he bear the yoke in his youth;
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
That he sit alone and keep silence, since He layeth it upon him;
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
That he put his mouth in the dust, [[saying to himself, ]] “Perhaps there may be hope!”
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
That he offer his cheek to the smiter; that he be filled with reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the Lord will not cast off forever;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
For though he cause grief, yet doth he have compassion according to his great mercy;
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
For he doth not willingly afflict and grieve the children of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Doth one trample under foot all the prisoners of the earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Doth he bend the right of a man before the face of the Most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Doth he subvert a man in his cause, and shall not the Lord behold it?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who is he that saith, and it cometh to pass, when the Lord hath not commanded?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Cometh not evil, as well as good, from the mouth of the Most High?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Wherefore then murmureth the living man? Let him murmur at his own sin!
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Let us search and try our ways, and turn again to Jehovah!
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Let us lift up our hearts with our hands to God in the heavens!
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We have transgressed; we have rebelled; thou hast not forgiven!
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Thou hast hidden thyself in anger, and hast pursued us; thou hast slain and hast not spared;
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Thou hast hidden thyself in a cloud, that our prayer may not pass through;
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Thou hast made us the offscouring and refuse in the midst of the nations.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
All our enemies have opened their mouths against us;
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Terror and the pit have come upon us, desolation and destruction;
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Mine eye runneth down with streams of water for the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mine eye trickleth down and ceaseth not, without any intermission,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Until Jehovah look down and behold from heaven.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mine eye is painful to me on account of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
They that are my enemies without cause hunt me down like a bird;
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They take away my life in the dungeon; they cast a stone upon me;
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Waters flow over my head; I say, “I am undone!”
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I call upon thy name, O Jehovah, from the deep dungeon;
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Hear thou my voice! hide not thine ear from my cry for relief!
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Be near to me, when I call upon thee! Say, “Fear not!”
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Thou maintainest my cause, O Lord; thou redeemest my life!
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Thou, O Jehovah, seest the wrong done to me; Maintain thou my cause!
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Thou seest all their vengeance, all their devices against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Thou hearest their reproach, O Jehovah, all their devices against me,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
The words of my adversaries, and their machinations against me all the day long!
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Behold their sitting down and their rising up! I am their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Render to them a recompense, O Jehovah, according to the work of their hands!
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Give them blindness of mind! thy curse be upon them!
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Pursue them in thine anger, and destroy them from under Jehovah's heaven!
