Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I am the man that has seen affliction by the rod of his wrath.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
He has led me and caused me to walk in darkness, and not in light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely against me he turns his hand again and again all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
My flesh and my skin he has made old; he has broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He has built against me, and surrounded me with bitterness and hardship.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
He has made me to dwell in dark places, like those that have been long dead.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He has walled me in, so I can't escape; he has made my chains heavy.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Yes, when I cry, and call for help, he shuts out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He has walled up my ways with cut stone; he has made my paths crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
He is to me as a bear lying in wait, as a lion in hiding.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
He has obstructed my path, and torn me in pieces; he has made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He has bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He has caused the arrows of his quiver to pierce my inward parts.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I have become a laughingstock to all peoples, and their song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He has filled me with bitterness, he has given me in full measure wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
He has also broken my teeth with gravel; he has pressed me down in the dust.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
You have removed my soul far away from peace; I have forgotten what prosperity is.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
And I said, "My strength and my hope has perished from the LORD."
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remember my affliction and my misery, the wormwood and the gall.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
My soul considers them, and is depressed.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
But this I call to my mind; therefore I have hope:
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
The LORD's faithful love does not cease; his compassion does not fail.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
They are new every morning; great is your faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
"The LORD is my portion," says my soul, "therefore I will hope in him."
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
The LORD is good to those who wait for him, to the soul that seeks him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
It is good that a man should hope and quietly wait for the salvation of the LORD.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
It is good for a man that he bear the yoke while he is young.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Let him sit alone and keep silence when he is disciplining him.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Let him put his mouth to the dust, there may yet be hope.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Let him give his cheek to him who strikes him; let him be filled with insults.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the LORD will not reject forever.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
For though he may cause grief, yet he will have compassion according to the abundance of his loving kindness.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
For he is not predisposed to bring affliction or suffering to human beings.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
To crush under foot all the prisoners of the earth;
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
to deprive a man of justice before the face of the Most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
to subvert a man in his cause, the LORD does not approve.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who can speak a thing and have it come to pass, unless the LORD has commanded it?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Doesn't both calamity and good come out of the mouth of the Most High?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Why does a living man complain, a man for the punishment of his sins?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Let us examine and search our ways, and return to the LORD.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Let us lift up our heart with our hands to God in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We have transgressed and have rebelled, and you have not forgiven.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
You have covered yourself with anger and pursued us; you killed without sparing.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
You have covered yourself with a cloud, so that no prayer can pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
You have made us rubbish and refuse in the midst of the peoples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
All our enemies have opened their mouth wide against us.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Fear and the pit have come on us, devastation and destruction.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Streams of tears run down from my eyes because of the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
My tears flow and do not cease, without respite,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
until the LORD looks down and sees from heaven.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
My eyes bring my soul grief, because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
They have chased me relentlessly like a bird, those who are my enemies without cause.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They have cut off my life in a pit, and have cast a stone on me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Waters flowed over my head; I said, 'I am finished.'
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I called on your name, LORD, out of the depths of the pit.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
You heard my voice; do not hide your ear at my sighs, to my cry.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
You drew near in the day that I called on you; you said, "Do not be afraid."
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
LORD, you have taken up the case for my soul; you have redeemed my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
You have seen, LORD, the wrong done to me; judge my case.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
You have seen all their vengeance and all their plots against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
You have heard their insults, LORD, and all their plots against me.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
The lips of those that rose up against me, and their plots against me all day long.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Look their sitting down, and their rising up; I am their mocking song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
You will render to them what they deserve, LORD, according to the work of their hands.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
You will give them hardness of heart as your curse to them.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
You will pursue them in anger, and destroy them from under the heavens of the LORD.
