Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Aleph. I am the man that see my poverty by the rod of his indignation.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Aleph. He hath led me, and brought me into darkness, and not into light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Aleph. Only against me he hath turned, and turned again his hand all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Beth. My skin and my flesh he hath made old, he hath broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Beth. He hath built round about me, and he hath compassed me with gall and labour.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Beth. He hath set me in dark places as those that are dead for ever.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Ghimel. He hath built against me round about, that I may not get out: he hath made my fetters heavy.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Ghimel. Yea, and when I cry, and entreat, he hath shut out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Ghimel. He hath shut up my ways with square stones, he hath turned my paths upside down.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Daleth. He is become to me as a bear lying in wait: as a lion in secret places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Daleth. He hath turned aside my paths, and hath broken me in pieces, he hath made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Daleth. He hath bent his bow, and set me as a mark for his arrows.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He. He hath shot into my reins the daughters of his quiver.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
He. I am made a derision to all my people, their song all the day long.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He. He hath filled me with bitterness, he hath inebriated me with wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Vau. And he hath broken my teeth one by one, he hath fed me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Vau. And my soul is removed far off from peace, I have forgotten good things.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Vau. And I said: My end and my hope is perished from the Lord.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Zain. Remember my poverty, and transgression, the wormwood, and the gall.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Zain. I will be mindful and remember, and my soul shall languish within me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Zain. These things I shall think over in my heart, therefore will I hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Heth. The mercies of the Lord that we are not consumed: because his commiserations have not failed.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Heth. They are new every morning, great is thy faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Heth. The Lord is my portion, said my soul: therefore will I wait for him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Teth. The Lord is good to them that hope in him, to the soul that seeketh him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Teth. It is good to wait with silence for the salvation of God.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Teth. It is good for a man, when he hath borne the yoke from his youth.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Jod. He shall sit solitary, and hold his peace: because he hath taken it up upon himself.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Jod. He shall put his mouth in the dust, if so be there may be hope.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Jod. He shall give his cheek to him that striketh him, he shall be filled with reproaches.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Caph. For the Lord will not cast off for ever.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Caph. For if he hath cast off, he will also have mercy, according to the multitude of his mercies.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Caph. For he hath not willingly afflicted, nor cast off the children of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Lamed. To crush under his feet all the prisoners of the land,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Lamed. To turn aside the judgment of a man before the face of the most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Lamed. To destroy a man wrongfully in his judgment, the Lord hath not approved.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Mem. Who is he that hath commanded a thing to be done, when the Lord commandeth it not?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Mem. Shall not both evil and good proceed out of the mouth of the Highest?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Mem. Why hath a living man murmured, man suffering for his sins?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Nun. Let us search our ways, and seek, and return to the Lord.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Nun. Let us lift up our hearts with our hands to the Lord in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nun. We have done wickedly, and provoked thee to wrath: therefore thou art inexorable.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Samech. Thou hast covered in thy wrath, and hast struck us: thou hast killed and hast not spared.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Samech. Thou hast set a cloud before thee, that our prayer may not pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Samech. Thou hast made me as an outcast, and refuse in the midst of the people.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Phe. All our enemies have opened their mouths against us.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Phe. Prophecy is become to us a fear, and a snare, and destruction.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Phe. My eye hath run down with streams of water, for the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Ain. My eye is afflicted, and hath not been quiet, because there was no rest:
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Ain. Till the Lord regarded and looked down from the heavens.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Ain. My eye hath wasted my soul because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Sade. My enemies have chased me and caught me like a bird, without cause.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Sade. My life is fallen into the pit, and they have laid a stone over me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Sade. Waters have flowed over my head: I said: I am cut off.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Coph. I have called upon thy name, O Lord, from the lowest pit.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Coph. Thou hast heard my voice: turn not away thy ear from my sighs, and cries.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Coph. Thou drewest near in the day, when I called upon thee, thou saidst: Fear not.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Res. Thou hast judged, O Lord, the cause of my soul, thou the Redeemer of my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Res. Thou hast seen, O Lord, their iniquity against me: judge thou my judgment.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Res. Thou hast seen all their fury, and all their thoughts against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Sin. Thou hast heard their reproach, O Lord, all their imaginations against me.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Sin. The lips of them that rise up against me: and their devices against me all the day.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Sin. Behold their sitting down, and their rising up, I am their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Thau. Thou shalt render them a recompense, O Lord, according to the works of their hands.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Thau. Thou shalt give them a buckler of heart, thy labour.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Thau. Thou shalt persecute them in anger, and shalt destroy them from under the heavens, O Lord.
