Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Kai teh nama e lungkhueknae dawk reithai rucatnae ka kâhmo e tami lah ka o.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Kai hah na pâlei teh angnae dawk laipalah hmonae dawk na cei sak.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Atangcalah, kai hah hnin touh thung a kut hoiyah na pakhuppathan.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Ka tak hoi ka vuennaw a hmawn sak teh, ka hrunaw hah a khoe.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Kai koe lah na rakhan teh reithai rucatnae hoi na kalup.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Ka dout tangcoungnaw patetlah a hmonae thung na o sak.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Na paung teh karipoung e rui hoi kahlout thai hoeh nahanlah na katek.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Hramki hoi ka ka teh, pahrennae ka kâhei nakunghai, ka ratoumnae hah na coe pouh hoeh.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Ka lamthung hai talung a e hoi na khan pouh. Ka lamthung a longkawi sak.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Kai na ka pawm e tavom patetlah kâhronae dawk kaawm e sendek patetlah na o sak.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Ka lamthung na phen sak teh, kai hah thawkthawk na raboung. Kângue han awm laipalah na o sak.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Ahnie licung a sawn teh, pala hoi ka hanelah a nue e patetlah na ta.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Ahnie palacung teh ka kuen thung a kâen sak.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Kai teh ka taminaw e hmalah hnin touh thung dudamnae hoi la lah na sak awh hanelah ka o toe.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Na min ni kakhat e kung hoi na kawi sak teh, lungkhueknae hoi na phum.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Ka hâ teh talung kate e hoi a khoe. Hraba hoi muen a ramuk.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Ka lungthin muitha teh roumnae thung hoi na takhoe toung dawkvah, bawinae tie teh ka pahnim toe.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Ka ngaihawinae hoi ka lentoenae teh, BAWIPA ama koehoi a kahma toe telah ka ti.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Kaie reithai rucat ka khangnae, lungkhueknae hoi kakhat e naw na pahnim pouh hanh.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Ka hringnae ni hote hnonaw hah pahnim hoeh niteh, ka thungvah pou ao. Kaie lungthin muitha hah tha ayoun sak.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Hettelah ka lungthin bout na pouk sak nah ka ngaihawinae bout ka tawn.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Bangkongtetpawiteh, BAWIPA mae pahren lungmanae hoi ngaithoumnae teh nâtuek hai a poutnae ao hoeh dawkvah, maimouh teh rawk laipalah o awh.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Amom tangkuem a tha lah pahren lungmanae na pang sak. Nama e yuemkamcunae teh a lenpoung.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
BAWIPA teh kai hanelah doeh ao. Hatdawkvah, ka lungthin muitha ni ama teh a ngaihawi.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
BAWIPA teh ama ka tawng e hoi ama kâuepnaw hanelah, ahawinae a sak pouh.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
BAWIPA e rungngangnae duem ka ring e teh, kahawi e hno doeh.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Nawsai nah kahnam phu hanelah ao.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Cathut ni a van kahnam a toung dawkvah, amadueng a tahung vaiteh, duem awm naseh.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Hote hmuen koe ngaihawinae ao thai dawkvah, amae a pahni teh vaiphu dawk hrueng naseh.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Ka tambei e tami hah hmaibei vang rek patueng pouh, a minhmai mathout naseh.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Bangkongtetpawiteh, Bawipa ni a yungyoe na pahnawt mahoeh.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Ama ni lung na mathoe sak nakunghai, a lentoe lungmanae hoi bout na pahren han doeh.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Bangkongtetpawiteh, taminaw lungmathoe sak e hoi rucatnae pha sak hanelah ngai hoeh.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Talai dawkvah, thongkabawtnaw khok rahim coungroe e hai thoseh,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
A lathueng Poung Cathut hmalah tami e lannae pahnawtnae hai thoseh,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Kayanae lahoi ayâ sungsaknae hai thoseh, Bawipa ni a ngai e nahoeh.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Bawipa ni kâpoenae awm laipalah, tami ni dei e hah coung thai han namaw.
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
A lathueng Poung e Cathut e pahni dawk hoi yawhawinae yawthoenae teh ka tho e doeh.
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Ama e yon dawk reknae a khang e hah tami ni bangkongmaw a phuenang awh vaw.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Maimae lamthungnaw hah maimouh ni tanouknae hoi tawng awh sei. BAWIPA koe lah bout kamlang awh sei.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Kalvan kaawm e Cathut koe maimae lungthin hoi kutnaw dâw awh sei.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Kaimanaw ni ka payon teh na taran awh toe. Nama ni kayonnae na ngaithoum hoeh.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Nama e lungkhueknae dawk minhmai na kamlang takhai teh, kaimouh koe lungmanae awm laipalah na thei toe.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Kaimae ratoumnae teh nama koe a cei thai hoeh nahanelah, tâmai hoi na ramuk pouh toe.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Nama ni kaimanaw teh miphunnaw e rahak vah, kakhin e hoi panuettho e eitaboung lah na o sak.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Tarannaw ni kaimouh koe lah a pahni a ang awh.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Kaimouh koe takinae hoi karap teh a pha toe.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Kaie tami tanglanaw a rawk dawkvah, ka mit teh palang tui patetlah a lawng.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Ka mitphi teh palang tui ka lawng e patetlah poutnae awm laipalah a lawng.
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
BAWIPA ni kalvan hoi a khetcathuk teh a hmu.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Ka khopui thung e canu tanglanaw abuemlae kecu dawk, ka mit ni ka lungthin dawk a pataw sak.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Bang hoeh e dawk ka tarannaw ni, tava patetlah na pâyuep awh.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ahnimouh ni ka hringo tangkom dawk na pabo teh, talungnaw hoi na ratet sin awh.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Ka lû dawk hoi tui ni muen na licung teh, ka due han toe telah ka pouk.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Oe BAWIPA, kai ni tangkom thung hoi nama e na min teh ka kaw.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Kaie ka kâheinae lawk na thai teh ka ka navah, na hnâpakeng laipalah awm hanh.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Kai ni nama na kawnae hnin nah ka teng na tho teh, taket hanh na ti pouh.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Oe BAWIPA nama ni ka lungthin na rungngang pouh teh, ka hringnae na ratang.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Oe BAWIPA nama ni kapayonnaw na hmu toe. Kai hanlah lawk na ceng pouh haw.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Nama ni kai ka tak dawk thoe ka sak e taminaw e kahawihoehe pouknae hah na hmu pouh.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Oe BAWIPA kai ka tak dawk thoe ka sak e pathoenae hoi khokhannae pueng teh, nama ni na thai.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Ka tarannaw ni a dei e hoi a pouk e naw pueng teh, hnin touh thung a sak awh.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Ahnimae tahungnae kangduenae hah khenhaw! Kai teh ahnimouh e pathoe hanelah ka o.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Oe BAWIPA amamae kut hoi a sak e pueng dawk aphu teh bout poe haw.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Ahnimae lungthin patak sak nateh, nama e thoebonae ahnimae lathueng phat naseh.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
BAWIPA e kalvan rahim hoi na lungkhueknae hoi ahnimanaw teh be raphoe haw.
