Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Pakai lunghanna tanggolla kon hungpotdoh thohgimna chu keima tahin kamuchet ahi.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Aman vah jouse daltanin, Muthim laha eipuilut e.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Nilhum keijin avel vellin keima dounan ka chunga a khut a lamin ahi.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Aman kaphe leh kavun agotsah jenge. Kagu kachang jong a sungoi jengin ahi.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Aman lunggimna leh gentheina eisun khumin chatmo hellin eilha tai.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Aman mithisa ho bangin, Muthim laha eivuiye.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Aman pal eikai khumin, Keima ka jamdoh thei tapoi. Thihkhao gihtahin jong eikan chah e.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Keima kapengjah jeng vang'in, Aman ka taona adalten del tai.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Songpal sangtah in ka lampi akhah tannin; Ka lampi eisuh setpeh e.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Keima man dingin, Kei le vompi bang in kiselin eichang lei.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Aman ka lampia kon in eimanin eimal tel tel in, Hesoh genthei le panpi beiyin eilhai.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Aman athal-pou aloisalin, Keima abidoiyin eineiye.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Ka lungchang laitaha, Athalchang chu a kaplut jenge.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Kamiten nuisatbepseu kahi tai. Nilhum keijin musetna la eisah khum uve.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Aman lunggimna jengin eisu dimin, Lungkhamna khacheh khon chu eidon sah e.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Aman songchang eilhai sahin, vutvai laha eilehluttan ahi.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Chamna chu eilah mang pehin, Phatthei channa ding chu keidin gelphah ahi tapoi.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Ka loupina nikho akichai tan, Pakaiya ka kinepna jouse jong ahomkiu ahitai, tin kakap jah jeng tai.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Kathoh gimna leh ka lengvaina hinkho hin eisugim thei val jeng e.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Ka thohgimna le in le kagentheina hi, seiya seijou hoi ahita poi.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Ahin hiche hi kahin geldoh teng, Kinepna kanei jou jin ahi:
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Pakai neingailutna dihtah chun beitih anei pon, Amikhotona jong atangdeh poi.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
A kitahna hi longlou ahin, Ami khotona jong jingkah sehin athah jingin ahi.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Kahinna ka lhagaovin aseijin Pakai hi keima gou ahi. Hijeh chun Ama a kakinepna hi umjing ahije.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Pakai ging jingte leh hinna dinga hol jing tedinga phatah ahi.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Hijeh chun Pakaija konna huhhing na muna dinga thipbeh cha nga hat angaije.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Chu leh khan don laiya Ama angsunga kipehlut leh Ami thununna koljon kikhum lut aphai.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Ama chu Pakaiyin atohsah nomna dung juiyin thipbeh in aching seh in ngah jing hen.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Amaho chun amaijun tollam ngatnu henlang kijammu hen ajeh chu amahon ajona leh akinepna’u dung jui'a amu thei diu ahi.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Amaho chun a ngei phe bengho chu alangkhat jong dopeh uhenlang agalmi ten anoise nau jong kisan u-hen.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Ajeh chu koi macha hi Pakaiyin apaidoh paipai aum poi.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Aman lungkhamna asosahje vang'in ami khotona dimset jeh chun angailutna ahop jinge.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Ajeh chu Pakai hi milungkham sahle alungthim sunhat peh ahi along lhaina ahipoi.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Mihon gamsunga songkullut hochu akelngoi tol chotpha jongle’u,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Hitobang miho chun Pathen douna in midang chan ding dolho lahpeh jongleu,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Chuleh aman a thutan nauva achanding dol’u thudih chu chansah hih jong leu, hitiho jouse Pakaiyin amu sohkei hilou ham?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Pakai phatsah louva koiham thilho hung soh doh na ding thupeh neithei ding chu?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Chungnungpen Pathen in thilpha le thilse ahin sosah ji hilou ham?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Chuti ahileh mihon eiho e-chonset jeh uva engbolna e-chan jiuhi i-kiphin thei ding uham?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Chuti louvin, eihon e-chonnau hi kikhuol’u hitin chuleh Pakai kom’a iki lehei kit lou diu ham?
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Eihon e-lung thim ule e-khut’u Van Pathen anga domsangu hitin seiju hite,
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Keiho nangma dounan ka chonse tauvin nangman nei ngaidam pouvin ahi,
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Nangman nalung hanna neibuh lhah khum tauvin chuleh khotona beihelin neidel khumun nei that gam tauve.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Mei lah’a na kiselin, katao na’u na kom ahung lhung jou tapoi,
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Nangman chitin namtin laha thet le notthapin nei koitauvin ahi.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
“Ka melmateuvin Keiho dounan thu asei sei jingun.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Keiho kichat le tijatnan Ka dimset tauve, Ajeh chu keiho kimana, kisugepa amang thah kahitauve.”
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Ka miteu kisuhmang jeh'in, Ka mitlhi’u twilon in along e!
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Kamitlhiu tanglou helin alonge; Tang lou ding ahi,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Pakaiyin Vanna konna ahin vetsuh, Ahin lainatpi tokah un,
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Jerusalem Chanute khankho gelnan, Ka lungthim hi apohkeh ding akisa jing’e.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Keiman kasuhset louhel galmin, Vaacha bangin eideljam e.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Kokhuh’a ei nolutun, Ka chunga song eiset khume.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Ka luchang geiyin twiyin eichupin, “Athi ding kahitai” tin ka peng jah’e.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Ahin kokhuh sunga konin, Pakai, Nangma kahin kouve.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Nangman ka kouna najan, “Kataona nei sanpehin, Panpi ngehna a kataona nei san peh e!”
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Keiman kahin kou chun nangma na hung in “kicha hih in” neiti.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Pakai nangman ka thutanpa nahin, ka chung thu neiseipehin! Ajeh chu eihuhdoha Nang na hi.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Pakai amahon ka chunga i-chan geija thilse abol’u hitam namu sohkeiye, kathu nei kholtohpihin lang, kadihna neitahlang pehin,
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Ka galmiten kei douna tohgon aneiyu Nangman nahesoh keiye.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Pakai nangin eitaitomnao na jasoh keijin chuleh ka chunga thilse abolgot hou jong na hesoh keiye.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Ka galmite ka chunga akihou un Keima dounan akihou lhi jingun ahi.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Amaho khu ven! Atoupetu hihen adinpetu hijongle, keima nuisatna la jeng asaove.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Pakai ka chunga thilse abol jouseu hi, Amaho chunga chuhsahin.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Amaho hi lungtahna leh sei ngailouna lungthim penlang, Achunguva sapsetna chuh sah in.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Achung uvah na lunghanna chuhsah inlang, Pakai vansem ho noi jahin amaho khu suhmang tan.
