Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Kai tah a thinpom caitueng dongkah phacipphabaem aka hmu hlang ni.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Kai te m'hmaithawn tih hmaisuep ah n'caeh sak vaengah vangnah om pawh.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Kai taengah a tloeng tangloeng tih khohnin yung ah a kut a hluem.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Ka vin neh ka saa a hmawn sak tih ka rhuh a paep sak.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Kai he rhahalung n'suem thil tih sue neh bongboepnah te m'ven thil.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Ka khosak he khosuen kah aka duek bangla khohmuep ah ka om.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Kai taengah khoep a biing tih ka rhohum loh n'nan he ka loeih pawh.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Ka khue tih ka pang vaengah pataeng ka thangthuinah te a toeng.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Lungrhaih neh ka longpuei a biing tih ka hawn a paihaeh sak.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Kai taengah tah vom neh sathueng pataeng a huephael kah sathueng bangla amah rhongngol coeng.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Ka longpuei ah m'phaelh sak tih kai n'soek dongah kai aka pong la n'khueh.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
A lii a phuk tih thaltang ham kutnoek la kai n'tai.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Anih kah liva ca loh ka kuel khuila pawlh.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Ka pilnam pum kah nueihbu neh khohnin yung ah amih kah rhotoeng la ka poeh.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Ankhaa te kai ng'kum sak tih pantong neh kai m'hmilhmal sak.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Ka no he lungcang neh a mawth tih hmaiphu khuiah kai m'vuei.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Ka hinglu he ngaimongnah lamloh a hlahpham tih a then khaw ka hnilh.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Te dongah kai kah hmailong neh BOEIPA lamkah ka ngaiuepnah khaw paltham coeng ka ti.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Kai kah phaiphabaem neh ka airhoeng khaw, ka pantong neh ka anrhat khaw poek lah.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
A poek a poek vaengah ka khuikah ka hinglu tah tlayae la tlayae coeng.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
He he ka ngaiuep dongah ni ka lungbuei he ka mael puei.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
BOEIPA kah sitlohnah tah bawt pawt tih a haidamnah khaw muei pawh.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Mincang ah na uepomnah thai khaw ping.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Ka hinglu loh, “BOEIPA tah ka khoyo ni,” a ti dongah amah te ka ngaiuep van.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
BOEIPA tah amah aka lamtawn ham neh amah aka toem hinglu ham a then pah.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
BOEIPA kah loeihnah dongah tah rhingoel ngolsut ham khaw then.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
A camoe vaengah hnamkun a phueih te ni hlang ham khaw then.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Amah soah a poeh bangla amah bueng khosa saeh lamtah kuemsuem saeh.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
A ka te laipi khuiah vuei saeh lamtah ngaiuepnah a om khaming.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Amah aka ngawn ham a kam duen pah saeh lamtah kokhahnah neh kum saeh.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Ka Boeipa loh kumhal duela a hlahpham ngawn moenih.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Pae sak bal mai cakhaw a sitlohnah dongkah sitlohnah a khawk vanbangla a haidam bitni.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Hlang ca te a lungbuei a phaep pah tih a pae sak bal moenih.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Khohmuen kah thongtla boeih te a kho hmuiah a phop ham,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Khohni kah mikhmuh ah hlang kah tiktamnah hnawt ham,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
A tuituknah neh hlang a khun sak ham khaw ka Boeipa loh a hmuh ngaih moenih.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Ka Boeipa loh a uen pawt te om ni tila unim aka thui thai.
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
A thae neh a then khaw Khohni ka lamloh thoeng pawt nim.
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
A tholhnah sokah a tholhnah yuvat ah balae tih tongpa hlang hing loh a kohuet mai eh.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Mamih kah longpuei he phuelhthaih tih n'khe phoeiah BOEIPA taengla mael uh sih.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Mamih kah thinko neh kut he vaan kah Pathen taengah phuel uh sih.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Kaimih kah boekoek neh nang kan koek uh te khodawk nan ngai uh moenih.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Thintoek neh na cun uh vaengah kaimih nan hloem tih lungma ti kolla nan ngawn.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Thangthuinah neh paan ham khaw namah te cingmai neh na cun uh.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Kaimih he pilnam lakli ah yun-aek neh kawnhnawt la nan khueh.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Ka thunkha boeih loh kaimih taengah a ka a ang uh.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Birhihnah neh rhom khaw kaimih taengah omdamnah neh pocinah la thoeng.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Ka pilnam nu kah a pocinah dongah ka mik he sokca tui la long.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Ka mik loh a hawk vetih a bawtnah om pawt hil kak mahpawh.
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
A dan neh BOEIPA loh vaan lamkah a hmuh duela.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Ka khopuei tanu boeih kongah ka mik loh ka hinglu he a poelyoe.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Lunglilungla maila kai he ka thunkha rhoek loh vaa bangla m'mae khaw m'mae uh mai.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ka hingnah te tangrhom ah a det uh kai taengah lungto a omtoem thil.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Ka lu he tui loh a et vaengah tah n'tuiphih muema ka ti.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
BOEIPA na ming te tangrhom laedil lamloh kang khue.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Ka hilhoemnah ham ka pang te hna na buem pawt dongah ka ol na yaak coeng.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Namah kang khue khohnin ah na mop tih, “Rhih boeh,” na ti.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Ka hinglu kah tuituknah khaw ka Boeipa loh na rhoe tih ka hingnah na tlan.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
BOEIPA aw ka lolhmaihnah na hmuh cakhaw ka laitloeknah dongah n'tang sak lah.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Kai soah amih kah tawnlohnah boeih neh amih kah kopoek boeih te na hmuh.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
BOEIPA aw kai soah amih kah kokhahnah neh amih kah kopoek boeih te na yaak coeng.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Khohnin yung ah a phungding ol neh kamah taengah kai m'pai thiluh.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
A hoepnah neh a painah ah, amih kah hnaelnah ni ka paelki.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
BOEIPA aw, amih kut dongkah khoboe neh a tiing la amih te thuung lah.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Amih te lungbuei kotalh la khueh lamtah na tapvoepnah te amih soah thoeng sak.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
BOEIPA aw thintoek te na hloem dongah ni amih te vaan hmui lamloh na mitmoeng sak.
