Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Ako mao ang tawo nga nakakita sa kasakitan pinaagi sa barahan sa iyang kapungot.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Iyang gitultolan ako ug gipalakat ako sa kangitngitan, ug wala sa kahayag.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Sa pagkatinuod batok kanako iyang gipaatubang ang iyang kamot sa nakadaghan sa tibook nga adlaw.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Ang akong unod ug ang akong panit yang gihimo nga tigulang; iyang gidugmok ang akong mga bukog.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Siya nagtukod batok kanako, ug gilibutan ako sa kapaitan ug kasakitan.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Gipapuyo niya ako sa mangiub nga mga dapit, sama niadtong dugay na nga nangamatay.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Ako gialad niya, aron dili ako makagula; iyang gipabug-at ang akong talikala.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Oo, sa pagtiyabaw nako, ug sa pagtawag sa panabang, iyang gipugngan ang akong pag-ampo.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Gialad niya sa mga bato nga sinapsapan ang akong mga alagianan; iyang gibaliko ang akong mga dalan.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Alang kanako siya sama sa usa ka oso nga nagabanhig, ingon sa usa ka leon sa tago nga mga dapit.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Iyang gipatipas ang akong mga alagianan, ug gikuniskunis niya ako; iyang gibuhat ako nga biniyaan.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Iyang gibusog ang iyang pana, ug iyang gipahaluna ako ingon sa usa ka ilig-onon alang sa pana.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Ang mga udyong sa iyang baslayan gipalagbas sa akong mga amimislon.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Ako nahimong kataw-anan sa tibook ko nga katawohan, ug ilang alawiton sa tibook nga adlaw.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Gitugob niya ako sa kapaitan, gihubog niya ako sa panyawan.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Gidugmok usab niya ang akong mga ngipon sa mga magagmayng bato; gitabonan niya ako sa mga abo.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Ug imong gihinginlan ang akong kalag ngadto sa halayo gikan sa kalinaw; ako nalimot na sa kauswagan.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Ug ako miingon: Ang akong kusog nawagtang na, ug ang akong paglaum nahanaw gikan kang Jehova.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Hinumduman mo ang akong kasakitan ug ang akong pagkaalaut, ang panyawan ug ang apdo.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Ang akong kalag nagahandum gihapon kanila, ug gipaubos sa sulod nako.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Nahinumdum ako niini sa akong panumduman; busa ako may paglaum.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Tungod sa mga mahigugmaongkalolot ni Jehova kita wala mangalaglag, kay ang iyang mga kalooy walay paghubas.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Sila ginabag-o sa matag-buntag; daku ang imong pagkamatinumanon.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Si Jehova mao ang akong panulondon, nagaingon ang akong kalag; busa anaa kaniya ang akong paglaum.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Si Jehova maayo alang kanila nga nagapaabut kaniya, alang sa kalag nga nagapangita kaniya.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Maayo nga ang tawo magalaum ug magapaabut sa kahilum sa kaluwasan ni Jehova.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Maayo alang sa tawo nga pas-anon niya ang yugo sa iyang pagkabatan-on.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Palingkora siya nga mag-inusara ug pahiluma, tungod kay kini iyang gipapas-an kaniya.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Ipabutang ang iyang baba sa abug, kong sa ingon niana aduna pay mapaabut.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Ipataon niya ang iyang aping kaniya nga nagasagpa; aron siya mapuno gayud sa pagsudya.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Kay ang Ginoo dili mosalikway sa walay katapusan.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Kay bisan siya nagpaguol, apan siya malooy sumala sa gidaghanon sa iyang mga mahigugmaong-kalolot.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Kay siya dili magasakit nga sa kinabubut-on, ni magapasubo sa mga anak sa tawo.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Ang pagdugmok sa ilalum sa iyang mga tiil sa tanan nga mga binilanggo sa yuta,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Ang pagtungina sa katungod sa usa ka tawo sa atubangan sa nawong sa Labing Hataas,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Ang pagbalit-ad sa usa ka tawo sa iyang katungod, dili uyonan ni Jehova.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Kinsa kadtong nagaingon, ug nahanabo man, sa diha nga wala magsugo ang Ginoo?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Gikan sa baba sa Labing Hataas dili ba mogula ang dautan ug maayo?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Ngano man nga nagamahay ang usa ka buhi nga tawo, ang usa ka tawo tungod sa silot sa iyang mga sala?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Susihon ta ug sulayan ta ang atong mga dalan, ug mamalik kita ngadto kang Jehova.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Bayawon ta ang atong kasingkasing uban ang atong mga kamot ngadto sa Dios sa kalangitan.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Kita nakalapas ug nakasukol: wala ka magpasaylo.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Nagatabon ka uban sa kasuko, ug nagalutos kanamo: nagapamatay ka, wala ka malooy.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Nagatabon ka sa imong kaugalingon sa usa ka panganod, aron walay pag-ampo nga makalahos kanimo.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Gihimo mo kami nga sama sa nalug ug sagbut sa taliwala sa mga katawohan.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Ang tanan namong mga kaaway nagpabuka pagdaku sa ilang mga baba batok kanamo.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Ang kahadlok ug ang gahong mingdangat kanamo, ang kalumpagan ug ang pagkalaglag.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Ang akong mata nagapadaligdig ug mga sapa sa tubig, tungod sa pagkalaglag sa anak nga babaye sa akong katawohan.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Nagapaagay sa luha ang akong mata, ug walay paghunong, walay pagpahulay,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Hangtud si Jehova motan-aw ug mosud-ong gikan sa langit.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Ang akong mata nakapasubo sa akong kalag, tungod sa tanang mga anak nga babaye sa akong ciudad.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Gigukod ako nila sa hilabihan ingon sa usa ka langgam, sila nga mga kaaway ko sa walay hinungdan.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Gibugto nila ang akong kinabuhi sulod sa bilanggoan, ug gisalibay ako ug bato.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Ang mga tubig mibanlas ibabaw sa akong ulo; unya miingon ako: Namatay na ako.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Ako nagsangpit sa imong ngalan, Oh Jehova, gikan sa kinahiladman nga bilanggoan.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Gipatalinghugan mo ang akong tingog: ayaw pagtagoa ang imong igdulungog sa akong pagpangginhawa, sa akong pagtu-aw.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Ikaw nagapaduol kanako sa adlaw nga ako nagsangpit kanimo; ikaw nag-ingon: Ayaw kahadlok.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Oh Ginoo, naglaban ka sa mga katungod sa akong kalag; gitubos mo ang akong kinabuhi.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Oh Jehova, nakakita ka sa akong sayup; hukman mo ang akong katungod.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Nakita mo ang tanan nilang mga pagpanimalus ug ang tanan nilang mga lalang batok kanako.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Nadungog mo ang ilang pagsudya, Oh Jehova, ug ang tana nilang mga lalang batok kanako,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Ang mga ngabil niadtong mingtindog batok kanako, ug ang ilang lalang batok kanako sa tibook nga adlaw.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Sud-onga ang ilang paglingkod, ug ang ilang pagtindog; ako mao ang ilang alawiton.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Magahatag ka kanila ug usa ka balus, Oh Jehova, sumala sa buhat sa ilang mga kamot.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Magahatag ka kanila ug katig-a sa kasingkasing, ang imong tunglo kanila.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Magalutos ka kanila sa kasuko, ug laglagon mo sila gikan sa ubos sa mga langit ni Jehova.
