Klagovisorna 2

1 Huru höljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i mörker! Från himmelen ned till jorden kastade han Israels härlighet. Han vårdade sig icke om sin fotapall på sin vredes dag.

Como o Senhor cobriu a filha de Sião com uma nuvem em sua raiva! Ele jogou a beleza de Israel do céu para a terra, e não se lembrou do escabelo de seus pés no dia de sua raiva.

2 Utan skonsamhet fördärvade Herren alla Jakobs boningar; i sin förgrymmelse bröt han ned dottern Judas fästen, ja, han slog dem till jorden, han oskärade riket och dess furstar.

O Senhor engoliu todas as habitações de Jacob sem piedade. Ele derrubou em sua ira os bastiões da filha de Judá. Ele os derrubou. Ele profanou o reino e seus príncipes.

3 I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring.

Ele cortou todo o chifre de Israel em fúria. Ele puxou para trás sua mão direita de diante do inimigo. Ele queimou Jacob como um fogo flamejante, que devora tudo ao redor.

4 Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld.

Ele dobrou seu arco como um inimigo. Ele permaneceu com sua mão direita como um adversário. Ele matou tudo o que era agradável à vista. Na tenda da filha de Sião, ele derramou sua ira como fogo.

5 Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen; så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer.

O Senhor se tornou um inimigo. Ele engoliu Israel. Ele engoliu todos os seus palácios. Ele destruiu seus bastiões. Ele multiplicou o luto e a lamentação na filha de Judá.

6 Och han bröt ned sin hydda såsom en trädgård, han förstörde sin högtidsplats. Både högtid och sabbat lät HERREN bliva förgätna i Sion, och i sin vredes förgrymmelse försköt han både konung och präst.

Ele tirou violentamente seu tabernáculo, como se fosse um jardim. Ele destruiu seu local de reunião. Yahweh fez com que a assembléia solene e o sábado fossem esquecidos em Zion. Na indignação de sua ira, ele desprezou o rei e o sacerdote.

7 Herren förkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus såsom på en högtidsdag.

O Senhor expulsou de seu altar. Ele tem abominado seu santuário. Ele entregou as paredes de seus palácios na mão do inimigo. Eles fizeram um barulho na casa de Yahweh, como no dia de uma assembléia solene.

8 HERREN hade beslutit att förstöra dottern Sions murar; han spände mätsnöret till att fördärva och drog sin hand ej tillbaka. Han lät sorg komma över vallar och murar; förfallna ligga de nu alla.

Yahweh tem o propósito de destruir o muro da filha de Sião. Ele esticou a linha. Ele não retirou sua mão de destruir; Ele fez a muralha e a parede lamentar. Eles definham juntos.

9 Hennes portar sjönko ned i jorden, han bräckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undfå ej heller någon syn från HERREN.

Seus portões afundaram no chão. Ele destruiu e quebrou suas barras. Seu rei e seus príncipes estão entre as nações onde a lei não está. Sim, seus profetas não encontram nenhuma visão de Yahweh.

10 Dottern Sions äldste sitta där stumma på jorden, de hava strött stoft på sina huvuden och höljt sig i sorgdräkt; Jerusalems jungfrur sänka sina huvuden mot jorden.

Os anciãos da filha de Sião estão sentados no chão. Eles guardam silêncio. Eles lançaram pó sobre suas cabeças. Eles se vestiram de pano de saco. As virgens de Jerusalém estão penduradas de cabeça para baixo até o chão.

11 Mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten på jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta på gatorna i staden.

Meus olhos falham com lágrimas. Meu coração está perturbado. Minha bílis é derramada sobre a terra, por causa da destruição da filha do meu povo, porque as crianças pequenas e os bebês desmaiam nas ruas da cidade.

12 De ropa till sina mödrar: »Var få vi bröd och vin?» Ty försmäktande ligga de såsom slagna på gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mödrars famn.

Eles perguntam às mães, “Onde estão os grãos e o vinho?” quando desmaiam como os feridos nas ruas da cidade, quando sua alma é derramada no seio de suas mães.

13 Vad jämförligt skall jag framlägga för dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande öde kan jag draga fram till din tröst, du jungfru dotter Sion? Din skada är ju stor såsom ett hav; vem kan hela dig?

O que devo testemunhar para você? O que devo gostar de você, filha de Jerusalém? O que devo comparar com você, que eu possa confortá-la, filha virgem de Zion? Pois sua brecha é tão grande quanto o mar. Quem pode curar você?

14 Dina profeters syner voro falskhet och flärd, de blottade icke för dig din missgärning, så att du kunde bliva upprättad; de utsagor de förkunnade för dig voro falskhet och förförelse.

Seus profetas viram visões falsas e tolas para você. Eles não descobriram sua iniqüidade, para reverter seu cativeiro, mas viram por vocês falsas revelações e causas de banimento.

15 Alla vägfarande slå ihop händerna, dig till hån; de vissla och skaka huvudet åt dottern Jerusalem: »Är detta den stad som man kallade 'skönhetens fullhet', 'hela jordens fröjd'?»

Todos os que passam por você batem palmas. Eles assobiam e abanam a cabeça para a filha de Jerusalém, dizendo, “É esta a cidade que os homens chamam de 'A perfeição da beleza', a alegria de toda a terra”...”.

16 Alla dina fiender spärra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman tänderna, de säga: »Vi hava fördärvat henne. Ja, detta är den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.»

Todos os seus inimigos abriram bem a boca contra você. Eles assobiam e gnash os dentes. Eles dizem: “Nós a engolimos”. Certamente, este é o dia que procuramos. Nós o encontramos. Já o vimos”.

17 HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han för länge sedan hade förordnat; han har brutit ned utan förskoning. Och han har låtit fienden glädjas över dig, han har upphöjt dina ovänners horn.

Yahweh fez o que planejou. Ele cumpriu a sua palavra que ordenou nos dias de outrora. Ele foi derrubado, e não se arrependeu. Ele fez com que o inimigo se regozijasse com você. Ele exaltou o corno de seus adversários.

18 Deras hjärtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck, både dag och natt; låt dig icke förtröttas, unna ditt öga ingen ro.

Seu coração clamou ao Senhor. O muro da filha de Sião, deixar as lágrimas correr como um rio, dia e noite. Não se dê nenhum alívio. Não deixe seus olhos descansar.

19 Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter begynna, utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte; lyft upp till honom dina händer för dina barns liv, ty de försmäkta av hunger i alla gators hörn.

Levantar, gritar durante a noite, no início dos relógios! Despeje seu coração como água diante da face do Senhor. Levante suas mãos para ele para a vida de seus filhos pequenos, que desmaiam por fome à frente de cada rua.

20 Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter?

“Olhe, Yahweh, e veja a quem você fez isso! Caso as mulheres comam seus descendentes, as crianças que seguravam e saltavam de joelhos? Devem o sacerdote e o profeta ser mortos no santuário do Senhor?

21 På jorden, ute på gatorna, ligga de, både unga och gamla; mina jungfrur och mina unga män hava fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan förskoning.

“Os jovens e o homem velho jazem no chão, nas ruas. Minhas virgens e meus jovens caíram pela espada. Você os matou no dia de sua raiva. Você abateu, e não teve pena.

22 Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.

“Vocês chamaram, como no dia de uma assembléia solene, meus terrores de todos os lados. Não havia ninguém que escapasse ou permanecesse no dia da ira de Javé. Meu inimigo tem consumido aqueles que eu cuidei e criei.