Domarboken 5
1 De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
Xu küni Dǝboraⱨ wǝ Abinoamning oƣli Baraⱪ mundaⱪ nǝzmǝ oⱪudi: —
2 Att härförare förde an i Israel, att folket villigt följde dem -- loven HERREN därför!
Israilda yetǝkqilǝr yol baxliƣini üqün, Hǝlⱪ ihtiyarǝn ɵzlirini pida ⱪilƣini üqün, Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ oⱪunglar!
3 Hören, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ära vill jag, vill jag sjunga, lovsäga HERREN, Israels Gud.
Əy padixaⱨlar, anglanglar, Əy ǝmirlǝr, ⱪulaⱪ selinglar! Mǝn, mǝn Pǝrwǝrdigarƣa atap nǝzmǝ oⱪuymǝn, Mǝn Israilning Hudasi Pǝrwǝrdigarƣa küy eytimǝn.
4 HERRE, när du drog ut från Seir, när du gick fram ifrån Edoms mark, då bävade jorden, då strömmade det från himmelen, då strömmade vatten ned ifrån molnen;
I Pǝrwǝrdigar, sǝn Seirdin qiⱪⱪiningda, Edomning yayliⱪidin qiⱪip yürüx ⱪilƣiningda, Yǝr titrǝp, asmanlardin sular tamqidi, Xundaⱪ, bulutlar yamƣurlirini yaƣdurdi;
5 bergen skälvde inför HERRENS ansikte, ja, Sinai inför HERRENS, Israels Guds, ansikte.
Taƣlar Pǝrwǝrdigarning aldida tǝwrǝndi, Ənǝ Sinay teƣimu tǝwrinip kǝtti, Israilning Hudasi Pǝrwǝrdigarning aldida.
6 I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar lågo vägarna öde; vandrarna måste färdas svåra omvägar.
Anatning oƣli Xamgarning künliridǝ, Ⱨǝm Yaǝlning künliridǝ, Qong yollar taxlinip ⱪelip, Yoluqilar ǝgri-toⱪay qiƣir yollar bilǝn mangatti;
7 Inga styresmän funnos, inga funnos mer i Israel, förrän du stod upp, Debora, stod upp såsom en moder i Israel.
Israilda ǝzimǝtlǝr yoⱪap kǝtti, Taki mǝnki Dǝboraⱨ ⱪozƣilip, Israilda bir ana süpitidǝ pǝyda bolƣinimƣiqǝ.
8 Man valde sig nya gudar; då nådde striden fram till portarna. Men ingen sköld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.
[Israillar] yengi ilaⱨlarni tallidi; Urux dǝrwaziliriƣa yetip kǝldi. Ⱪiriⱪ mingqǝ Israilliⱪning arisida, Ya bir ⱪalⱪan ya bir nǝyzǝ tepilisiqu?!
9 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar och dem bland folket, som villigt följde;
Ⱪǝlbim Israilning ǝmirlirigǝ ⱪayildur, Ular hǝlⱪ arisida ɵzlirini ihtiyarǝn pida ⱪildi; Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ oⱪunglar!
10 ja, loven HERREN. I som riden på vita åsninnor, I som sitten hemma på mattor, och I som vandren på vägen, talen härom.
I aⱪ exǝklǝrgǝ mingǝnlǝr, I nǝpis zilqilǝrning üstidǝ olturƣanlar, I yolda yürgǝnlǝr, kɵngül bɵlünglar!
11 När man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där HERRENS rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog HERRENS folk ned till portarna.
Su ǝkilidiƣan jaylarda olja bɵlüxüwatⱪanlarning juxⱪun awazilirini anglanglar! Ular xu yǝrlǝrdǝ Pǝrwǝrdigarning ⱨǝⱪⱪaniy ǝmǝllirini mǝdⱨiyilǝp, Uning Israildiki ǝzimǝtlirining ⱨǝⱪⱪaniy ǝmǝllirini tǝriplixidu. Xu waⱪitta Pǝrwǝrdigarning hǝlⱪi qüxüp dǝrwazilarƣa yetip kelip: —
12 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Stå upp, Barak; tag dig fångar, du Abinoams son.
«I Dǝboraⱨ, oyƣan, oyƣan! Oyƣan, oyƣan, ƣǝzǝl eytⱪin! Ornungdin tur, i Baraⱪ, Əsirliringni yalap mang, i Abinoamning oƣli!» — deyixidu.
13 Då satte folkets kvarleva de tappre till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna.
Mana hǝlⱪning az bir ⱪaldisi aliyjanablarƣa ǝgixix üqün qüxti, Pǝrwǝrdigarning hǝlⱪi yenimƣa palwan kǝbi qüxüp kǝldi.
14 Från Efraim kommo män som hade rotfäst sig i Amalek; Benjamin följde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifrån Makir drogo hövdingar åstad, och från Sebulon män som buro anförarstav.
Mana, Əfraimlardin Amalǝktǝ yiltiz tartip ⱪalƣanlar kǝldi; Mana, Binyaminlarmu ⱪowmliringƣa ⱪoxulup ǝgixip kǝldi; Makirdin ǝmirlǝr qüxüp kǝldi, Zǝbulundin sǝrdarliⱪ ⱨasisini tutⱪanlar yetip kǝldi.
15 Furstarna i Isaskar slöto sig till Debora; och likasom Isaskar, så gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes spår. Bland Rubens ätter höllos stora rådslag.
Issakarning ǝmirliri Dǝboraⱨƣa ⱪoxuldi; Baraⱪ nemǝ ⱪilƣan bolsa Issakarmu xundaⱪ ⱪilip, Uning kǝynidin jilƣiƣa tap basturup etilip qüxti! Rubǝnning ailǝ-jǝmǝtliridikilǝrning arisida xunqǝ uluƣ niyǝtlǝr ⱪǝlblirigǝ pükülgǝnidi!
16 Men varför satt du kvar ibland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens ätter fördes stora överläggningar.
Sǝn nemixⱪa ⱪotanlarning iqidǝ turup, Ⱪoylarƣa qelinƣan nǝyning awazini anglaxni halap ⱪalding? Rubǝnning ailǝ-jǝmǝtliridikilǝrning arisida xunqǝ uluƣ niyǝtlǝr ⱪǝlblirigǝ pükülgǝnidi!
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan varför -- dröjer han ännu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.
Gileadlar bolsa Iordan dǝryasining u tǝripidǝ turup ⱪaldi; Danlarmu nemixⱪa kemilǝrning yenida tohtap ⱪaldi? Axirlar bolsa dengiz boyida [jim] olturuwaldi, Dengiz ⱪoltuⱪlirida turup ⱪaldi.
18 Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv åt döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
Zǝbulunlar janlirini ɵlümgǝ tǝwǝkkül ⱪildi; Naftalilarmu jǝng mǝydanidiki yuⱪiri jaylarda ⱨǝm xundaⱪ ⱪildi!
19 Konungar drogo fram och stridde ja, då stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.
Padixaⱨlar ⱨǝmmisi kelip, soⱪuxti, Ⱪanaaniylarning padixaⱨlirimu uruxⱪa qiⱪti; Taanaⱪta, Megiddoning su boylirida uruxti. Lekin bir’azmu kümüx olja alalmidi!
20 Från himmelen fördes strid, stjärnorna stridde från sina banor mot Sisera.
Asmanlarda yultuzlarmu jǝng ⱪildi, Orbitiliridin Siseraƣa ⱪarxi jǝnggǝ atlandi.
21 Bäcken Kison ryckte dem bort, urtidsbäcken, bäcken Kison. Gå fram, min själ, med makt!
Kixon dǝryasining eⱪini [düxmǝnni] eⱪitip kǝtti; Xu ⱪǝdimiy dǝrya, u Kixon dǝryasidur! Əy mening jenim, pütün küqüng bilǝn alƣa basⱪin!
22 Då stampade hästarnas hovar, när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.
Ularning atlirining tuwaⱪliri takirang-takirang ⱪilmaⱪta, Tolparliri qapmaⱪta, qapmaⱪta.
23 Förbannen Meros, säger HERRENS ängel, ja, förbannen dess inbyggare, därför att de ej kommo HERREN till hjälp, HERREN till hjälp bland hjältarna.
Mǝrozƣa lǝnǝt oⱪunglar, dǝydu Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi, U yǝrdǝ olturƣuqilarƣa lǝnǝt oⱪunglar, Ⱪattiⱪ lǝnǝt oⱪunglar; Qunki ular Pǝrwǝrdigarƣa yardǝmgǝ kǝlmidi, Zalimlarƣa ⱪarxi Pǝrwǝrdigarƣa yardǝmgǝ kǝlmidi.
24 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, Hebers hustru, kainéens, välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!
Ayallar iqidǝ kǝniylik Ⱨǝbǝrning ayali Yaǝl bǝht-bǝrikǝtlǝnsun, Qedirda turƣan ayallar iqidǝ u bǝht-bǝrikǝt tapsun!
25 Vatten begärde han; då gav hon honom mjölk, gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
Sisera su soriwidi, u uningƣa süt bǝrdi, Esilzadilǝrgǝ layiⱪ bir ⱪaqida ⱪaymaⱪ tutti;
26 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen, sin högra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den.
U sol ⱪolini qedir ⱪozuⱪiƣa, Ong ⱪolini tɵmürqining bolⱪisiƣa uzatti; Siserani urup, Bax sɵngükini qeⱪip, Qekisidin yanjip ɵtküzüwǝtti.
27 Vid hennes fötter sjönk han ihop, föll omkull och blev liggande; ja, vid hennes fötter sjönk han ihop och föll omkull; där han sjönk ihop, där föll han dödsslagen.
Sisera uning ikki putining ariliⱪiƣa ⱪiysaydi, U yiⱪildi, u [ɵlüktǝk] yatti, U uning ikki putining ariliⱪiƣa ⱪiysaydi, u yiⱪildi, Ⱪiysayƣan yǝrdǝ u yiⱪilip, jan bǝrdi.
28 Ut genom fönstret skådade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: »Varför dröjer väl hans vagn att komma? Varför äro de så senfärdiga, hans vagnshästars fötter?»
Siseraning anisi pǝnjiridin sirtⱪa sǝp saldi, U pǝnjirining rujikidin towlap: — «Uning jǝng ⱨarwisi nemixⱪa xunqǝ uzaⱪⱪiqǝ kǝlmǝydu? Jǝng ⱨarwilirining atlirining tuyaⱪ sadasi nemixⱪa xunqǝ ⱨayal bolidu? — dedi.
29 Då svara de klokaste av hennes hovtärnor, och själv giver hon sig detsamma svaret:
Uning dedǝkliri arisida danalar jawab beridu, Xundaⱪla, u dǝrwǝⱪǝ ɵz-ɵzigǝ jawab beridu: —
30 »Förvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, två åt envar av männen, byte av praktvävnader för Siseras räkning, byte av praktvävnader, brokiga tyger; en präktig duk, ja, två brokiga dukar för de fångnas halsar.»
«Ular oljilirini yiƣip bɵlüxüwatⱪan bolmisun yǝnǝ?! Ⱨǝrbir ǝrkǝkkǝ [ayaƣ asti ⱪilixⱪa] bir-ikkidin ⱪiz tǝgkǝndu, Siseraƣa rǝngdar kiyimlǝr, Gül kǝxtilǝngǝn rǝngdar kiyimlǝrdin olja tǝgkǝndu, Bulangqining boyniƣa aldi-kǝyni kǝxtilǝngǝn rǝngdar kiyimlǝr tǝgkǝn bolsa kerǝk!
31 Så må alla dina fiender förgås, o HERRE. Men de som älska honom må likna solen, när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.
I Pǝrwǝrdigar, Sening barliⱪ düxmǝnliring ǝnǝ xundaⱪ yoⱪutulƣay! Lekin Seni sɵygǝnlǝr ⱪuyaxning ɵrlǝwatⱪandiki ⱪudritidǝk küqlük bolƣay!». Xuning bilǝn zemin ⱪiriⱪ yilƣiqǝ tinq-amanliⱪ tapti.
