Domarboken 21
1 Men Israels män hade svurit i Mispa och sagt: »Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru åt någon benjaminit.»
Hagi Israeli vahe'mo'za Mizpa kumate omeri atru hu'za amanage hu'za huvempa hu'naze, Magore huno magotimo'a mofa'a atresigeno Benzameni nagatera uomaregosie.
2 Och nu kom folket till Betel och stannade där ända till aftonen inför Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gråt
Hagi ana'ma hute'za Israeli vahe'mo'za Beteli kumate Ra Anumzamofo avuga vu'za tusi zavi krafa nehazageno vuno kinaga omesege'za,
3 och sade: »Varför, o HERRE, Israels Gud, har sådant fått ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?»
zamagra amanage hu'naze, Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamoka nahigeno Israeli vahepintira mago naga'mo'za fananea hu'za nehaze?
4 Dagen därefter stod folket bittida upp och byggde där ett altare och offrade brännoffer och tackoffer.
Hagi mase'za anante knarera nanterame oti'za kresramna vu ita trohu'za, anante kresramnama vu ofa nehu'za, zamarimpa fru ofanena hu'naze.
5 och Israels barn sade: »Finnes någon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den övriga församlingen?» Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med döden.
Hagi anante amanage hu'naze, Israeli vahepintira ina naga'mo Ra Anumzamofo avugama atruma nehumpina atrua osu'naze? Na'ankure zamagra kora huvempa hu'za amanage hu'naze, Iza'o Ra Anumzamofonte'ma Mispama omesimofona ahe friho.
6 Och Israels barn ömkade sig över sin broder Benjamin och sade: »Nu har en hel stam blivit borthuggen från Israel.
Hagi Israeli vahe'mo'za nezamafunkura Benzameni nagara zamasunku hunezamante'za amanage hu'naze, menina Israeli vahepintira mago nagamo'a fanane hie.
7 Vad skola vi göra för dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty själva hava vi ju svurit vid HERREN att icke åt dem giva hustrur av våra döttrar.»
Hagi tagra Ra Anumzamofonte huvempa huta mofa'netia ozamigosune huta hunonanki, inankna huta a'ne zamigura hakegahune?
8 Och då frågade åter: »Finnes bland Israels stammar någon som icke kom upp till HERREN i Mispa?» Och se, från Jabes i Gilead hade ingen kommit till lägret, till församlingen där.
Hagi amanage hu'naze, Israeli vahepintira ina naga'mo'za Ra Anumzamofo avuga Mispa kumatera ome'naze? Hagi keho Jabes-Gileatitira mago vahera Ra Anumzamofo avuga ome'ne.
9 Ty när folket mönstrades, befanns det att ingen av invånarna i Jabes i Gilead var där.
Na'ankure Israeli vahe'mo'zama vahe'ma hamprizafina Jabes-Giliati vahera ana zupa omani'naze.
10 Då sände menigheten dit tolv tusen av de tappraste männen och bjöd dessa och sade: »Gån åstad och slån invånarna i Jabes i Gilead med svärdsegg, också kvinnor och barn.
Hagi e'ina hu'nazagu koro osu'za hanaveti'za ha'ma nehaza vahera, Israeli vahe'mo'za 12tauseni'a hunezamante'za amanage hu'naze, vuta Jabes-Giliati kumate vahera maka a' mofavre'zamine zamahe hana hiho.
11 Ja, detta är vad I skolen göra: allt mankön och alla de kvinnor som hava haft med mankön att skaffa skolen I giva till spillo.
Hagi tamagra amanahu hugahaze, maka vene'nene, vene'nenema mase'nesia a'nenena zamahehna hiho.
12 Men bland invånarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med män, med mankön, att skaffa. Dessa förde de då till lägret i Silo i Kanaans land.
Hagi Jabes-Gileati vahepintira 400'a venema omase mofa'neramina hake'za zamavare'za seli noma ki'za mani'naza kumate Kenani mopafi Sailo e'naze.
13 Sedan sände hela menigheten åstad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig på Rimmons klippa, och tillbjöd dem fred.
Hagi ana'ma hazage'za maka Israeli vahe'mo'za Benzameni naga'ma Rimoni havekampima fraki'zama mani'naza nagatega kea atre'za amanage hu'naze, Menina tamagri'enena hara osuta fru huta manigahune hu'za hu'naze.
14 Så vände nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabes i Gilead, som man hade låtit leva. Men dessa räckte ingalunda till för dem.
Hagi anagema hazage'za Benzameni naga'mo'za kuma'zmirega ete vazage'za Jabes-Giliatiti'ma zmavre'naza a'nea zami'naze. Hianagi ana maka vene'nemo'za ana a'nea erizamentera osu'nazanki mago'amo'a amne mani'ne.
15 Och folket ömkade sig över Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en rämna bland Israels stammar.
Hagi Benzameni nagakura Israeli vahe'mo'za zamasunku hu'naze. Na'ankure Israeli vahepina Ra Anumzamo'a zamatrege'za fanane hazageno kankamu fore hu'ne.
16 Och de äldste i menigheten sade: »Vad skola vi göra med dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty alla kvinnor äro ju utrotade ur Benjamin.»
Hagi anante Israeli kva vahe'mo'za amanage hu'naze, Benzameni nagapintira ko a'nezmia zamahe hana hu'nonanki, a'ma e'ori'naza vene'neramina igati a'neramina haketa avrezamigahune?
17 Och de sade ytterligare: »De undkomna av Benjamin måste få en besittning, så att icke en stam bliver utplånad ur Israel.
Hagi amanage hu'naze, Zamahe hanama hunke'zama osi'ama maniza Benjamen naga'mo'za mofavre ante'nageno Israeli vahepintira zamagia fanane osanie.
18 Men själva kunna vi icke åt dem giva hustrur av våra döttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: Förbannad vare den som giver en hustru åt Benjamin.»
Hianagi mofa'netia zaminunke'za ara e'origosaze. Na'ankure ko Israeli vahe'mo'za huvempa hu'za Benzameni nagara mofatia ozamigosune hu'naze. Hagi iza'oma mofa'ama amisimofona Anumzamo'a kazusi huntegahie hu'za nehu'za,
19 Och de sade vidare: »En HERREN högtid plägar ju hållas år efter år i Silo, som ligger norr om Betel, öster om den väg som går från Betel upp till Sikem, och söder om Lebona.»
amanage hu'naze, Keho maka kafumofona Sailo kumatera Ra Anumzamofoma musema hunteno ne'zama kreno nekna etere nehie. Hagi ana kumara Beteli kuma'mofo noti kaziga megeno, Betelitima marerino Sekemuma vu'nea kamofona zage hanati kaziga megeno, Lebona kuma'mofona sauti kaziga me'ne.
20 Och de bjödo Benjamins barn och sade: »Gån åstad och läggen eder i försåt i vingårdarna.
Hagi anage hu'za Benzameni naga'ma a'ma e'ori'naza nagakura huzmante'naze, Vuta waini hozafi kafona ome anteta,
21 När I då fån se Silos döttrar komma ut för att uppföra sina dansar, skolen I komma fram ur vingårdarna, och var och en av eder skall bland Silos döttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; därefter skolen I begiva eder hem till Benjamins land.
mani'neta negenkeno Sailo kumateti'ma avoma renaku'ma atirami'za e'naza mofa'neramina fraki'nesafintira ame huta atiramita zamavazu huta freta kumatmirega eta ara emeri zamanteho.
22 Om sedan deras fäder eller deras bröder komma och beklaga sig för oss, vilja vi säga till dem: 'Förunnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. I haven ju då icke själva givit dem åt dessa; ty i sådant fall haden I ådragit eder skuld.'»
Hagi anama hanageno'ma zamafahe'zane zamaserahe'zanema tagrite'ma e'za fragema hanageta, amanage huta zamasamigahune. Muse huramantonanki tamasunku hunezamanteta zamatrenke'za ara zamavareho. Na'ankure Jabes-Giliati vahe'ma zamaheta a'nema avre zamunana erizamentera huvaga ore'naze. Hianagi ana mofa'nea tamagra'a ozami'nazankita huvempama hu'naza zantera knazana e'origahaze.
23 Och Benjamins barn gjorde så och skaffade sig hustrur, lika många som de själva voro, bland de dansande kvinnor som de rövade. Sedan begåvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem.
Anage hazage'za Benjamen naga'mo'za anama zamasamizaza hu'za avoma renakuma Sailo kumapinti'ma atirami'za aza mofa'nea zamavare'za fre'za erisantima hare'naza mopazmirega vu'za ara omeri zamante'za havizama hu'nea kumazmia omeri so'e hutere hu'za ki'za mani'naze.
24 Också de övriga israeliterna begåvo sig bort därifrån, var och en till sin stam och sin släkt, och drogo ut därifrån, var och en till sin arvedel.
Hagi ana knazupa Israeli vahe'mo'za ana kumara atre'za erisantima hare'naza mopazmirega, naga nofi zamirega vu'za e'za hu'naze.
25 På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.
Hagi ana knafina Israeli vahe'mokizmia kinia omani'neanki'za, mago'mago'mo'a kegeno'ma avure'ma knare'ma hiazana hutere hu'ne.
