Domarboken 21
1 Men Israels män hade svurit i Mispa och sagt: »Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru åt någon benjaminit.»
Isarelnaw ni Mizpah vah, maimouh thung dawk hoi apihai Benjaminnaw ni a yu lah lat hanh seh telah lawkkamnae a sak awh.
2 Och nu kom folket till Betel och stannade där ända till aftonen inför Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gråt
Tamimaya teh, Bethel vah a cei awh teh, Cathut hmalah tangmin totouh a tahung awh. Puenghoi a hram awh teh a ka awh.
3 och sade: »Varför, o HERRE, Israels Gud, har sådant fått ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?»
Ahnimouh ni Oe BAWIPA, Isarelnaw e Cathut, bang dawk maw Isarelnaw rahak vah het patet e hno heh ao. Sahnin vah, Isarelnaw dawkvah, miphun buet touh a vout. Bang kecu dawk vaimoe telah ati awh.
4 Dagen därefter stod folket bittida upp och byggde där ett altare och offrade brännoffer och tackoffer.
Hahoi teh, hettelah doeh. Atangtho teh tamimaya ni amom a tho awh teh, hawvah, bawknae khoungroe a sak awh. Hmaisawi thuengnae hoi lungmawng thuengnae a poe awh.
5 och Israels barn sade: »Finnes någon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den övriga församlingen?» Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med döden.
Isarelnaw ni, Isarel miphunnaw pueng thung dawk, BAWIPA koe ka kamkhueng hoeh e apimaw kaawm telah atipouh. Bangkongtetpawiteh, Mizpah vah BAWIPA koe ka cet hoeh e naw pueng teh, thei han telah lawkkamnae kalenpoung a sak awh toe.
6 Och Israels barn ömkade sig över sin broder Benjamin och sade: »Nu har en hel stam blivit borthuggen från Israel.
Hahoi Isarelnaw pueng ni, a hmaunawngha Benjaminnaw koe pankângai awh leih. Sahnin Isarelnaw thung dawk hoi miphun buet touh pahma awh toe.
7 Vad skola vi göra för dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty själva hava vi ju svurit vid HERREN att icke åt dem giva hustrur av våra döttrar.»
Kaawm rae thung dawk hoi a yu nahanelah bangtelamaw ti awh han. Maimae canunaw heh a yu lah la sak hoeh hanelah BAWIPA koe thoebo hoi lawk yo bout kam awh toe telah ati awh.
8 Och då frågade åter: »Finnes bland Israels stammar någon som icke kom upp till HERREN i Mispa?» Och se, från Jabes i Gilead hade ingen kommit till lägret, till församlingen där.
Ahnimouh ni Isarel miphun thung hoi bang miphun maw Mizpah BAWIPA koe ka tho hoeh vaw telah ati. Hahoi khenhaw! ka kamkhuengnaw onae hmuen koe Jabesgileadnaw hah buet touh hai awm hoeh bo.
9 Ty när folket mönstrades, befanns det att ingen av invånarna i Jabes i Gilead var där.
Taminaw hah a parei awh navah, Jabesgilead ram kaawm e buet touh hai awm hoeh.
10 Då sände menigheten dit tolv tusen av de tappraste männen och bjöd dessa och sade: »Gån åstad och slån invånarna i Jabes i Gilead med svärdsegg, också kvinnor och barn.
Hahoi kamkhuengnaw ni a tarankahawi e tami 12000 touh a patoun awh. Cet nateh, Jabeshgilead ram dawk e kaawmnaw hah napui camo hai abuemlah tahloi hoi thet awh.
11 Ja, detta är vad I skolen göra: allt mankön och alla de kvinnor som hava haft med mankön att skaffa skolen I giva till spillo.
Na sak awh hane dawkvah, hettelah han. Tongpanaw hoi napuinaw ni a ikhai tangcoung e naw pueng hah na thei awh han telah kâ a poe awh.
12 Men bland invånarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med män, med mankön, att skaffa. Dessa förde de då till lägret i Silo i Kanaans land.
Hahoi Jabeshgilead ram e kaawmnaw thung dawk, tangla 400 touh, tongpa ni a ikhai hoeh rae a pâphawng awh. Hat torei teh, a onae Shiloh be a thokhai awh. Hot teh Kanaan ram doeh.
13 Sedan sände hela menigheten åstad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig på Rimmons klippa, och tillbjöd dem fred.
Hahoi kamkhuengnaw pueng ni tami a tha awh teh, Rimmon talung koe kaawm e Benjaminnaw hah a patopahlai awh teh, ahnimouh koe roumnae lawk a dei pouh awh.
14 Så vände nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabes i Gilead, som man hade låtit leva. Men dessa räckte ingalunda till för dem.
Telah ati awh tahma vah, Benjaminnaw tang a ban awh teh, Jabesgilead napui a hlung awh e naw hah a poe awh. Hatei napuinaw khout hoeh rah.
15 Och folket ömkade sig över Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en rämna bland Israels stammar.
Hahoi tamimaya teh, Benjamin kecu dawk pankângai awh. Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni Isarel miphun thung ruengruengtinae a pha sak dawkvah.
16 Och de äldste i menigheten sade: »Vad skola vi göra med dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty alla kvinnor äro ju utrotade ur Benjamin.»
Hottelah kamkhueng e maya a lungkahanaw ni ka hring e naw a yu hane teh, bangtelamaw ti han. Bangkongtetpawiteh, Benjaminnaw thung dawk napuinaw heh koung bout thei pouh awh toe telah ati awh.
17 Och de sade ytterligare: »De undkomna av Benjamin måste få en besittning, så att icke en stam bliver utplånad ur Israel.
Ahnimouh ni Isarel dawk hoi miphun a kahma hoeh nahanelah, Benjaminnaw la kaawmnaw heh, bangtelamaw râw tawn sak thai han.
18 Men själva kunna vi icke åt dem giva hustrur av våra döttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: Förbannad vare den som giver en hustru åt Benjamin.»
Maimae canunaw hai a yu lah lat thai awh hoeh ati awh. Bangkongtetpawiteh, Isarelnaw ni tami bangpatet hai, Benjaminnaw a yu lah ka lat e teh, thoebonae awm seh telah lawk bout kâkam toe.
19 Och de sade vidare: »En HERREN högtid plägar ju hållas år efter år i Silo, som ligger norr om Betel, öster om den väg som går från Betel upp till Sikem, och söder om Lebona.»
Ahnimouh ni khenhaw. Bethel ceinae lam, kanîtholah, Lebanon monsom kaawm e Shiloh vah, kum tangkuem BAWIPA hanlah pawi ouk ao telah ati awh.
20 Och de bjödo Benjamins barn och sade: »Gån åstad och läggen eder i försåt i vingårdarna.
Hatdawkvah, ahnimouh ni, Benjaminnaw koevah, cet awh nateh, misur takha koe arulahoi pawm awh.
21 När I då fån se Silos döttrar komma ut för att uppföra sina dansar, skolen I komma fram ur vingårdarna, och var och en av eder skall bland Silos döttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; därefter skolen I begiva eder hem till Benjamins land.
Khenhaw! Shiloh vah tanglanaw ni lamnae hmuen koe, a tâco toteh, misur takha koehoi tâcawt awh nateh, tami pueng ni Shiloh tangla hah yu lah man awh. Hahoi torei, Benjamin ram vah cet awh.
22 Om sedan deras fäder eller deras bröder komma och beklaga sig för oss, vilja vi säga till dem: 'Förunnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. I haven ju då icke själva givit dem åt dessa; ty i sådant fall haden I ådragit eder skuld.'»
Hahoi, a na pa thoseh, a thangroi thoseh, lairoe hanlah tho pawiteh, ahnimouh koevah; Kaimouh kecu dawk ahnimouh hah pahren awh. Bangkongtetpawiteh, taran tuknae koe ka yu hanelah, na man pouh mahoeh toe. Bangkongtetpawiteh, ahnimouh ni hai atu totouh napui na poe kalawn awh hoeh. Namamouh e lawkkam dawk yon na kâhnei awh telah tet pouh awh.
23 Och Benjamins barn gjorde så och skaffade sig hustrur, lika många som de själva voro, bland de dansande kvinnor som de rövade. Sedan begåvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem.
Benjaminnaw teh, hot patetlah a sak awh. Ka lamnaw hah amamae yu hanelah lengkaleng a man awh teh, yout a ceikhai awh. A ram dawk a phakhai awh teh, khopui hah bout a pathoup awh, hawvah kho a sak awh.
24 Också de övriga israeliterna begåvo sig bort därifrån, var och en till sin stam och sin släkt, och drogo ut därifrån, var och en till sin arvedel.
Hottelah, Isarelnaw teh, amamae miphun rip hoi amamae imthungkhu rip hai, hote hmuen koehoi a tâco awh teh, amamae kho tangkuem vah a ban awh.
25 På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.
Hote tueng nah, Isarel vah siangpahrang awm hoeh. Tami pueng ni a mahoima hmunae dawk ahawi tie patetlah kho a sak awh.
