Domarboken 20

1 Då drogo alla Israels barn ut, och menigheten församlade sig såsom en man, från Dan ända till Beer-Seba, så ock från Gileads land, inför HERREN i Mispa.

And so all the sons of Israel went out like one man, from Dan to Beersheba, with the land of Gilead, and they gathered together, before the Lord, at Mizpah.

2 Och de förnämsta i hela folket alla Israels stammar, trädde fram i Guds folks församling: fyra hundra tusen svärdbeväpnade mån till fots.

And all the chiefs of the people, and every tribe of Israel, convened as an assembly of the people of God, four hundred thousand foot soldiers for battle.

3 Men Benjamins barn fingo höra att de övriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: »Omtalen huru denna ogärning har tillgått.»

(But it was not hidden from the sons of Benjamin that the sons of Israel had ascended to Mizpah.) And the Levite, the husband of the woman who was killed, being questioned as to how so great a crime had been perpetrated,

4 Då tog den levitiske mannen, den mördade kvinnans man, till orda och sade: »Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin för att stanna där över natten.

responded: “I went to Gibeah of Benjamin, with my wife, and I diverted to that place.

5 Då blev jag överfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om natten för att våldföra sig på mig. Mig tänkte de dräpa, och min bihustru kränkte de, så att hon dog.

And behold, the men of that city, at night, surrounded the house in which I was staying, intending to kill me. And they abused my wife with such an incredible fury of lust that in the end she died.

6 Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände styckena omkring över Israels arvedels hela område, eftersom de hade gjort en sådan skändlighet och galenskap i Israel.

And taking her up, I cut her into pieces, and I sent the parts into all the borders of your possession. For never before was such a nefarious crime, and so great a sin, committed in Israel.

7 Se, nu ären I allasammans här, I Israels barn. Läggen nu fram förslag och råd här på stället.»

You are all present here, O sons of Israel. Discern what you ought to do.”

8 Då stod allt folket upp såsom en man och sade: »Ingen av oss må gå hem till sin hydda, ingen må begiva sig hem till sitt hus.

And all the people, standing, responded as if with the word of one man: “We shall not return to our own tents, nor shall anyone enter into his own house.

9 Detta är vad vi nu vilja göra med Gibea: vi skola låta lotten gå över det.

But this we shall do in common against Gibeah:

10 På vart hundratal i alla Israels stammar må vi taga ut tio män, och på vart tusental hundra, och på vart tiotusental tusen, för att dessa må skaffa munförråd åt folket, så att folket, när det kommer till Geba i Benjamin, kan göra med staden såsom tillbörligt är för all den galenskap som den har gjort i Israel.»

We shall select ten men out of one hundred from all the tribes of Israel, and one hundred out of one thousand, and one thousand out of ten thousand, so that they may transport supplies for the army, and so that we will be able to fight against Gibeah of Benjamin, and to repay it for its crime as it deserves.”

11 Så församlade sig vid staden alla män i Israel, endräktigt såsom en man.

And all of Israel convened against the city, like one man, with one mind and one counsel.

12 Och Israels stammar sände åstad män till alla Benjamins stammar och läto säga; »Vad är det för en ogärning som har blivit begången ibland eder!

And they sent messengers to the entire tribe of Benjamin, who said: “Why has so great a wickedness been found among you?

13 Lämnen nu ut de onda män som bo i Gibea, så att vi få döda dem och skaffa bort ifrån Israel vad ont är.» Men benjaminiterna ville icke lyssna till sina bröders, de övriga israeliternas, ord.

Deliver the men of Gibeah, who have perpetrated this deplorable act, so that they may die, and so that the evil may be taken away from Israel.” And they were not willing to listen to the command of their brothers, the sons of Israel.

14 I stället församlade sig Benjamins barn från sina städer till Gibea, för att draga ut till strid mot de övriga israeliterna.

Instead, out of all the cities that were their lot, they convened at Gibeah, so that they might bring them assistance, and so that they might contend against the entire people of Israel.

15 På den dagen mönstrades Benjamins barn, de utgjorde från dessa städer tjugusex tusen svärdbeväpnade män; vid denna mönstring medräknades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra utvalda män.

And there were found from Benjamin twenty-five thousand who drew the sword, aside from the inhabitants of Gibeah,

16 Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda män som voro vänsterhänta; alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret, utan att fela.

who were seven hundred very strong men, fighting with the left hand as well as with the right hand, and casting stones from a sling so accurately that they were able to strike even a hair, and the path of the stone would by no means miss to either side.

17 Och när Israels män -- Benjamin frånräknad -- mönstrades, utgjorde de fyra hundra tusen svärdbeväpnade män; alla dessa voro krigsmän.

Then too, among the men of Israel apart from the sons of Benjamin, there were found four hundred thousand who drew the sword and who were prepared for battle.

18 Dessa bröto nu upp och drogo åstad till Betel och frågade Gud. Israels barn sade: »Vem bland oss skall först draga ut i striden mot Benjamins barn?» HERREN svarade: »Juda först.»

And they rose up and went to the house of God, that is, to Shiloh. And they consulted God, and they said, “Who shall be, in our army, the first to contend against the sons of Benjamin?” And the Lord responded to them, “Let Judah be your leader.”

19 Då bröto Israels barn upp följande morgon och lägrade sig framför Gibea.

And immediately the sons of Israel, rising up in the morning, made camp near Gibeah.

20 Därefter drogo Israels män ut till strid mot Benjamin; Israels män ställde upp sig till strid mot dem vid Gibea.

And setting out from there to fight against Benjamin, they began to assault the city.

21 Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde på den dagen tjugutvå tusen man av Israel.

And the sons of Benjamin, departing from Gibeah, slew twenty-two thousand men from the sons of Israel, on that day.

22 Folket, Israels män, tog dock åter mod till sig och ställde upp sig ännu en gång till strid på samma plats där de hade ställt upp sig första dagen.

Again the sons of Israel, trusting in both strength and number, set their troops in order, in the same place where they had contended before.

23 Israels barn gingo nämligen upp och gräto inför HERRENS ansikte ända till aftonen; och de frågade HERREN: »Skall jag ännu en gång inlåta mig i strid med min broder Benjamins barn?» Och HERREN svarade: »Dragen ut mot honom.»

But first they also went up and wept before the Lord, even until night. And they consulted him and said, “Should I continue to go forth, so as to contend against the sons of Benjamin, my brothers, or not?” And he responded to them, “Ascend against them, and undertake the struggle.”

24 När så Israels barn dagen därefter ryckte fram mot Benjamins barn,

And when the sons of Israel had continued to do battle against the sons of Benjamin on the next day,

25 drog ock Benjamin på andra dagen ut från Gibea mot Israels barn och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans svärdbeväpnade män.

the sons of Benjamin burst forth from the gates of Gibeah. And meeting them, they made such a frenzied slaughter against them that they struck down eighteen thousand men who drew the sword.

26 Då drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till Betel och gräto och stannade där inför HERRENS ansikte och fastade på den dagen ända till aftonen; och de offrade brännoffer och tackoffer inför HERRENS ansikte.

As a result, all the sons of Israel went to the house of God, and sitting down, they wept before the Lord. And they fasted that day until evening, and they offered to him holocausts and victims of peace offerings.

27 Och Israels barn frågade HERREN (ty Guds förbundsark stod på den tiden där,

And they inquired about their state. At that time, the ark of the covenant of the Lord was in that place.

28 och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjänst inför den på den tiden); de sade: »Skall jag ännu en gång draga ut till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avstå därifrån?» HERREN svarade: »Dragen upp; ty i morgon skall jag giva honom i din hand.»

And Phinehas, the son of Eleazar, the son of Aaron, was the first ruler of the house. And so, they consulted the Lord, and they said, “Should we continue to go forth in battle against the sons of Benjamin, our brothers, or should we cease?” And the Lord said to them: “Ascend. For tomorrow, I will deliver them into your hands.”

29 Då lade Israel manskap i bakhåll mot Gibea, runt omkring det.

And the sons of Israel stationed ambushes around the city of Gibeah.

30 Och därefter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, på tredje dagen, och ställde upp sig i slagordning mot Gibea likasom de förra gångerna.

And they brought out their army against Benjamin a third time, just as they had done on the first and second times.

31 Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade långt bort ifrån staden; och likasom det hade skett de förra gångerna, fingo de i början slå ihjäl några av folket på vägarna (både på den som går upp till Betel och på den som går till Gibea över fältet), kanhända ett trettiotal av Israels män.

But the sons of Benjamin again burst forth boldly from the city. And since their enemies were fleeing, they pursued them a long way, so that they might wound or kill some of them, just as they had done on the first and second days. And they turned their backs along two paths, one bringing them toward Bethel, and the other toward Gibeah. And they struck down about thirty men.

32 Då tänkte Benjamins barn: »De äro slagna av oss, nu likasom förut.» Men Israels barn hade träffat det avtalet: »Vi vilja fly och så locka dem långt bort ifrån staden, ut på vägarna.

For they thought that they were falling back as they had done before. But instead, skillfully feigning flight, they undertook a plan to draw them away from the city, and by seeming to flee, to lead them along the above stated paths.

33 Och alla Israels män hade brutit upp från platsen där de voro, och hade ställt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som lågo i bakhåll bröto fram ifrån sin plats vid Maare-Geba.

And so all the sons of Israel, rising up from their positions, set their troops in order, in the place which is called Baaltamar. Likewise, the ambushes that encircled the city began, little by little, to reveal themselves,

34 Så kommo då tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev hård, utan att någon visste att olyckan var dem så nära.

and to advance upon the western part of the city. Moreover, another ten thousand men from all of Israel were provoking a conflict with the inhabitants of the city. And the war grew heavy against the sons of Benjamin. And they did not realize that, on all sides of them, death was imminent.

35 Och HERREN lät Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn nedgjorde av Benjamin på den dagen tjugufem tusen ett hundra man, allasammans svärdbeväpnade män.

And the Lord struck them down in the sight of the sons of Israel, and they put to death, on that day, twenty-five thousand of them, along with one hundred men, all warriors and those who drew the sword.

36 Nu sågo Benjamins barn att de voro slagna. Israels män gåvo nämligen plats åt Benjamin, ty de förlitade sig på bakhållet som de hade lagt mot Gibea.

But the sons of Benjamin, when they had seen themselves to be the weaker, began to flee. And the sons of Israel discerning this, gave them room to flee, so that they might arrive at the ambushes that were prepared, which they had positioned near the city.

37 Då skyndade sig de som lågo i bakhåll att falla in i Gibea; de som lågo i bakhåll drogo åstad och slogo alla invånarna i staden med svärdsegg.

And after they had risen up suddenly from hiding, and those of Benjamin had turned their backs to those who cut them down, they entered the city, and they struck it with the edge of the sword.

38 Men de övriga israeliterna hade träffat det avtalet med dem som lågo i bakhåll, att dessa skulle låta en tjock rök såsom tecken stiga upp från staden.

Now the sons of Israel had given a sign to those whom they had stationed in ambushes, so that, after they had seized the city, they would light a fire, and by the smoke ascending on high, they would show that the city was captured.

39 Israels män vände alltså ryggen i striden. Men sedan Benjamin i början hade fått slå ihjäl några av Israels man, kanhända ett trettiotal, och därvid hade tänkt: »Förvisso äro de slagna av oss, nu likasom i den förra striden»,

And then, the sons of Israel discerned this sign during the battle (for the sons of Benjamin had thought that they fled, and they pursued them forcefully, cutting down thirty men from their army).

40 då kommo de att vända sig om, vid det att rökpelaren, det avtalade tecknet, begynte stiga upp från staden. Och de fingo nu se hela staden förvandlad i lågor som slogo upp mot himmelen.

And they saw something like a pillar of smoke ascending from the city. Likewise, Benjamin, looking back, discerned that the city was captured, for the flames were being carried on high.

41 När då Israels män åter vände om, blevo Benjamins män förskräckta, ty nu sågo de att olyckan var dem nära.

And those who before had pretended to flee, turning their faces, withstood them more strongly. And when the sons of Benjamin had seen this, they turned their backs in flight,

42 Och de vände om för Israels män, bort åt öknen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i städerna där nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.

and they began to go toward the way of the desert, with the adversary pursuing them to that place also. Moreover, those who had set fire to the city also met them.

43 De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem på deras viloplats, ända fram emot Gibea, österut.

And so it happened that they were cut down on both sides by the enemies, nor was there any respite for the dying. They were killed and struck down on the eastern side of the city of Gibeah.

44 Så föllo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert folk.

Now those who were put to death in the same place were eighteen thousand men, all very robust fighters.

45 Då vände de övriga sig mot öknen och flydde dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en efterskörd bland dem på vägarna, fem tusen man, och satte så efter dem ända till Gideom och slogo av dem två tusen man.

And when those who remained of Benjamin had seen this, they fled into the wilderness. And they were traveling toward the rock which is called Rimmon. In that flight also, among those who were scattering in different directions, they slew five thousand men. And though they scattered all the more, they continued to pursue them, and then they put to death another two thousand.

46 Alltså utgjorde de som på den dagen föllo av Benjamin tillsammans tjugufem tusen svärdbeväpnade män; alla dessa voro tappert folk.

And so it happened that all of those who were slain from Benjamin, in various places, were twenty-five thousand fighters, very willing to go to war.

47 Men av dem som vände sig mot öknen och flydde dit, till Rimmons klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade på Rimmons klippa i fyra månader.

And so there remained from the entire number of Benjamin six hundred men who were able to escape and to flee into the wilderness. And they settled at the rock of Rimmon, for four months.

48 Emellertid vände Israels män tillbaka till Benjamins barn och slogo dem med svärdsegg, både dem av stadens befolkning, som ännu voro oskadda, och jämväl boskapen, korteligen, allt vad de träffade på; därtill satte de eld på alla städer som de träffade på.

But the sons of Israel, returning, had struck with the sword all that remained in the city, from men even to cattle. And all the cities and villages of Benjamin were consumed with devouring flames.