Domarboken 2
1 Och HERRENS ängel kom från Gilgal upp till Bokim. Och han sade: »Jag förde eder upp ur Egypten och lät eder komma in i det land som jag med ed hade lovat åt edra fäder; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt förbund med eder till evig tid.
Pea naʻe haʻu ʻae ʻāngelo ʻa Sihova mei Kilikali ki Pokimi, ʻo ne pehē, “Naʻaku ʻo hake ʻakimoutolu mei ʻIsipite, pea kuo u ʻomi ʻakimoutolu ki he fonua ʻaia naʻaku fuakava ai ki hoʻomou ngaahi tamai; pea ne u pehē, ‘ʻE ʻikai ʻaupito te u liʻaki ʻeku fuakava mo kimoutolu.
2 I åter skolen icke sluta förbund med detta lands inbyggare; I skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat höra min röst. Vad haven I gjort! --
Pea ʻe ʻikai te mou alea ke fakataha mo e kakai ʻoe fonua ni: ka te mou laku hifo honau ngaahi feilaulauʻanga:’ ka naʻe ʻikai te mou fai talangofua ki hoku leʻo: ko e hā kuo mou fai ai ʻae meʻa ni?
3 Därför säger jag nu ock: 'Jag vill icke förjaga dem för eder, utan de skola tränga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva eder till en snara.'»
Ko ia kuo u lea foki ʻo pehē, ʻE ʻikai te u kapusi ʻakinautolu mei homou ʻao: ka tenau hoko [ko e ngaahi talaʻi ʻakau ]ʻi homou vakavaka, pea ko honau ngaahi ʻotua ko e tauhele kiate kimoutolu.”
4 När HERRENS ängel hade talat dessa ord till alla Israels barn, brast folket ut i gråt.
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he lea ʻae ʻāngelo ʻa Sihova ʻaki ʻae ngaahi lea ni ki he fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli, naʻe hiki hake honau leʻo ʻe he kakai, ʻo tangi.
5 Och de gåvo den platsen namnet Bokim; och de offrade där åt HERREN.
Pea naʻa nau ui hono hingoa ʻoe potu ko ia ko Pokimi: pea naʻa nau fai ʻi ai ʻae feilaulau kia Sihova.
6 Sedan Josua hade låtit folket gå, drogo Israels barn åstad var och en till sin arvedel, för att taga landet i besittning.
Pea ʻi he tuku ʻe Siosiua ʻae kakai ke ʻalu; naʻe ʻalu ʻae fānau ʻa ʻIsileli ʻae tangata taki taha kotoa pē ki hono tofiʻa ke maʻu ʻae fonua.
7 Och folket tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett alla de stora gärningar HERREN hade gjort för Israel.
Pea naʻe tauhi ʻa Sihova ʻe he kakai ʻi he ʻaho kotoa pē ʻo Siosiua, pea mo e ngaahi ʻaho kotoa pē ʻoe kau mātuʻa naʻa nau moʻui fuoloa ange ʻia Siosiua, ʻakinautolu naʻe mamata ki he ngaahi ngāue lahi ʻa Sihova, ʻaia naʻa ne fai maʻa ʻIsileli.
8 Men HERRENS tjänare Josua, Nuns son, dog, när han var ett hundra tio år gammal.
Pea naʻe pekia ʻa Siosiua ko e foha ʻo Nuni ko e tamaioʻeiki ʻa Sihova, kuo teau taʻu hono motuʻa mo e taʻu ʻe hongofulu.
9 Och man begrov honom på hans arvedels område i Timna-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
Pea naʻa nau fai hono putu ʻi he veʻe fonua ʻo hono tofiʻa ʻi Timinate-Helesi, ʻi he moʻunga ʻo ʻIfalemi, ʻi hono potu tokelau ʻoe moʻunga ko Keasi.
10 När sedan också hela det släktet hade blivit samlat till sina fäder, kom ett annat släkte upp efter dem, ett som icke visste av HERREN eller de gärningar som han hade gjort för Israel.
Pea naʻe tānaki foki ʻae toʻutangata kotoa pē ko ia ki heʻenau ngaahi tamai; pea naʻe tupu hake ʻae toʻutangata ʻe taha ʻo hoko mo kinautolu, ʻaia naʻe ʻikai tenau ʻilo ʻa Sihova, pe ko e ngaahi ngāue foki naʻe fai ʻe ia maʻa ʻIsileli.
11 Då gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och tjänade Baalerna.
Pea naʻe fai kovi ʻae fānau ʻa ʻIsileli ʻi he ʻao ʻo Sihova, pea naʻa [nau ]tauhi ʻa Peali:
12 De övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde efter andra gudar, de folks gudar, som bodde omkring dem, och dessa tillbådo de; därmed förtörnade de HERREN.
Pea naʻa nau liʻaki ʻa Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai, ʻaia naʻa ne ʻomi ʻakinautolu mei he fonua ko ʻIsipite, ʻonau muimui ki he ngaahi ʻotua kehe, ʻi he ngaahi ʻotua ʻoe kakai naʻe nofo takatakai ʻiate kinautolu, ʻonau punou hifo ʻakinautolu kiate kinautolu, ʻo fakatupu ʻae houhau ʻo Sihova.
13 Ty när de övergåvo HERREN och tjänade Baal och Astarterna,
Pea naʻa nau liʻaki ʻa Sihova, ʻo tauhi ʻa Peali mo ʻAsitelote.
14 upptändes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han sålde dem i deras fienders hand där runt omkring, så att de icke mer kunde stå emot sina fiender.
Pea naʻe tupu ʻo vela lahi ʻae houhau ʻa Sihova ki ʻIsileli, pea naʻa ne tukuange ʻakinautolu ki he nima ʻoe kau maumau, ʻaia naʻe maumauʻi ʻakinautolu, pea naʻa ne fakatau ʻakinautolu ki he nima ʻo honau ngaahi fili naʻe takatakai ʻakinautolu, ko ia naʻe ʻikai tenau kei faʻa tuʻu ʻi he ʻao ʻo honau ngaahi fili.
15 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, så att de kommo i olycka, såsom HERREN hade hotat, och såsom HERREN hade svurit att det skulle gå dem, och de kommo i stor nöd.
Ko e ngaahi potu kotoa pē naʻa nau ʻalu ki ai, naʻe hiki ai ʻae nima ʻo Sihova kiate kinautolu ki he kovi, ʻo hangē ko e lea ʻa Sihova, pea hangē ko e fuakava ʻa Sihova kiate kinautolu: pea naʻa nau mamahi lahi.
16 Då lät HERREN domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand.
Ka neongo ia naʻe fokotuʻu hake ʻe Sihova ʻae kau fakamaau, ʻaia naʻe fakamoʻui ʻakinautolu mei he nima ʻokinautolu naʻe maumauʻi ʻakinautolu.
17 Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad för HERRENS bud, och gjorde icke såsom de.
Ka naʻe ʻikai tenau fie fanongo ki honau kau fakamaau, ka naʻa nau ʻalu holi kovi pe ki he ngaahi ʻotua kehe, ke punou hifo ʻakinautolu ki ai: naʻa nau tafoki vave mei he hala ʻaia naʻe ʻalu ai ʻenau ngaahi tamai, ʻi [heʻenau ]fai talangofua ki he ngaahi fekau ʻa Sihova: he naʻe ʻikai tenau fai pehē.
18 När HERREN alltså lät någon domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand, så länge domaren levde; ty då de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig HERREN.
Pea ʻi he fokotuʻu ʻe Sihova ʻae kau fakamaau kiate kinautolu, pea naʻe ʻi he fakamaau ʻa Sihova, ʻo ne fakamoʻui ʻakinautolu mei he nima ʻo honau ngaahi fili ʻi he ngaahi ʻaho kotoa pē ʻoe fakamaau: he naʻe fakatomala ʻa Sihova ko e meʻa ʻi heʻenau ngaahi toʻe koeʻuhi ko kinautolu naʻe fakamamahiʻi ʻakinautolu mo fakafiuʻi ʻakinautolu.
19 Men när domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till vad fördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke från sina gärningar och sin hårdnackenhet.
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he pekia leva ʻae fakamaau, naʻa nau tafoki ʻo fakahalaʻi lahi ʻaupito hake ʻakinautolu ʻi heʻenau ngaahi tamai, ʻi he muimui ʻi he ngaahi ʻotua kehe ke tauhi ʻakinautolu, ʻo punou hifo ki ai; naʻe ʻikai tenau tuku ʻenau fai ki honau faianga, pe mei he anga mālohi ʻanautolu.
20 Därför upptändes HERRENS vrede mot Israel, så att han sade: »Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag stadgade för deras fäder, och icke har velat höra min röst,
Pea naʻe tupu ʻo vela ʻae houhau ʻo Sihova ki ʻIsileli; pea naʻe pehē ʻe ia, “Ko e meʻa ʻi he liʻaki ʻe he kakai ni ʻeku fuakava ʻaia naʻaku fekau ki heʻenau ngaahi tamai, pea ʻoku ʻikai tenau tokanga ki hoku leʻo;
21 därför skall icke heller jag hädanefter fördriva för dem en enda man av de folk som Josua lämnade efter sig, när han dog;
Ngata mei heni, ʻe ʻikai te u kapusi mei honau ʻao ʻae ngaahi puleʻanga naʻe tuku ʻe Siosiua ʻi heʻene pekia;
22 ty jag skall med dem sätta Israel på prov, om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det.»
Koeʻuhi ke u ʻahiʻahiʻi ʻa ʻIsileli ʻiate kinautolu, ke ʻilo pe tenau tauhi ʻae hala ʻo Sihova ke ʻalu ʻi ai, ʻo hangē hono tauhi ia ʻe heʻenau ngaahi tamai, pe ʻikai.”
23 Alltså lät HERREN dessa folk bliva kvar och fördrev dem icke med hast; han gav dem icke i Josuas hand. D. ä. de gråtande. Se Domare i Ordförkl.
Ko ia naʻe tuku pē ʻe Sihova ʻae ngaahi puleʻanga ko ia, ʻo ʻikai kapusi vave ʻakinautolu kituaʻā: pea naʻe ʻikai te ne tukuange ʻakinautolu ki he nima ʻo Siosiua.
