Domarboken 2
1 Och HERRENS ängel kom från Gilgal upp till Bokim. Och han sade: »Jag förde eder upp ur Egypten och lät eder komma in i det land som jag med ed hade lovat åt edra fäder; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt förbund med eder till evig tid.
Angraeng ih van kami loe Gilgal vangpui hoi Bokim vangpui ah caeh moe, Izip prae hoiah nam panawk khae lokkamhaih ka sak ih prae ah kang caeh o haih boeh; nangcae hoi sak ih lokkamhaih to natuek naah doeh ka phrae mak ai.
2 I åter skolen icke sluta förbund med detta lands inbyggare; I skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat höra min röst. Vad haven I gjort! --
Nangcae loe hae prae ah kaom kaminawk hoi angkom o hmah; nihcae mah bok ih hmaicamnawk to phrae o boih ah, tiah kang thuih o; tipongah ka lok tahngai ai ah hae tiah na oh o loe?
3 Därför säger jag nu ock: 'Jag vill icke förjaga dem för eder, utan de skola tränga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva eder till en snara.'»
To pongah hae ih prae kaminawk hae nangcae hmaa ah ka haek mak ai, tiah vaihi kang thuih o boeh; hae kaminawk loe nangcae thunkung soekhring ah om o tih, nihcae ih sithawnawk loe nangcae han patungh ih dongh baktiah om o tih, tiah a naa.
4 När HERRENS ängel hade talat dessa ord till alla Israels barn, brast folket ut i gråt.
Angraeng ih van kami mah Israel kaminawk khaeah hae loknawk thuih pae pacoengah, kaminawk loe tha hoi qah o.
5 Och de gåvo den platsen namnet Bokim; och de offrade där åt HERREN.
To pongah to ahmuen to Bokim, tiah kawk o; to ahmuen ah Angraeng khae angbawnhaih a sak o.
6 Sedan Josua hade låtit folket gå, drogo Israels barn åstad var och en till sin arvedel, för att taga landet i besittning.
Joshua mah Israel kaminawk loihsak pacoengah, Israel kaminawk mah prae toep o hanah, angmacae qawktoephaih ahmuen ah caeh o boih.
7 Och folket tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett alla de stora gärningar HERREN hade gjort för Israel.
Israel kaminawk loe Joshua hing thung Angraeng ih tok to sak o; Angraeng mah Israel kaminawk han sak ih kalen parai hmuen hnukung, Joshua om ai naah kaom saning kasawk ah kahing kacoehtanawk dung ah doeh Angraeng ih tok to a sak o.
8 Men HERRENS tjänare Josua, Nuns son, dog, när han var ett hundra tio år gammal.
Nun capa Joshua, Angraeng ih tamna loe, saning cumvai, hato hing pacoeng ah duek.
9 Och man begrov honom på hans arvedels område i Timna-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
Anih to Gaash mae aluek bang, Ephraim mae nuiah kaom, angmah qawk ah toep ih Timnath-Heres ramri taengah aphum o.
10 När sedan också hela det släktet hade blivit samlat till sina fäder, kom ett annat släkte upp efter dem, ett som icke visste av HERREN eller de gärningar som han hade gjort för Israel.
Joshua dung thuem kaom kaminawk loe ampanawk ohhaih ahmuen ah amkhueng o: nihcae hnukah kaom kaminawk loe Angraeng to panoek o ai moe, Angraeng mah Israel caanawk han sak paek ih hmuen doeh panoek o ai.
11 Då gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och tjänade Baalerna.
Israel kaminawk loe Angraeng mikhnukah kahoih ai hmuen to sak o moe, Baal sithaw to bok o.
12 De övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde efter andra gudar, de folks gudar, som bodde omkring dem, och dessa tillbådo de; därmed förtörnade de HERREN.
Izip prae hoi zaehoikung, ampanawk ih Angraeng Sithaw to pahnawt o; nihcae taeng kaom kaminawk ih, kalah sithawnawk hnukah bang o moe, nihcae to bok o; to tiah Angraeng to palungphui o sak.
13 Ty när de övergåvo HERREN och tjänade Baal och Astarterna,
Angraeng to pahnawt o sut moe, Baal hoi Ashtoreth ih tok to sak pae o.
14 upptändes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han sålde dem i deras fienders hand där runt omkring, så att de icke mer kunde stå emot sina fiender.
Angraeng loe Israel kaminawk nuiah paroeai palungphui pongah, Angraeng mah nihcae to kami taekkung ban ah paek; nihcae mah angmacae ih misanawk pazawk o thai han ai ah, nihcae to a taengah kaom kaminawk khaeah zawh.
15 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, så att de kommo i olycka, såsom HERREN hade hotat, och såsom HERREN hade svurit att det skulle gå dem, och de kommo i stor nöd.
Israel kaminawk caehhaih ahmuen kruek ah, nihcae khaeah thuih ih lok baktih toengah, Angraeng ih ban mah nihcae to misa sungsak; to pongah paroeai palungboeng o.
16 Då lät HERREN domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand.
Toe Angraeng mah lokcaekkungnawk to pathawk moe, nihcae to parokungnawk ban thung hoiah pahlong.
17 Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad för HERRENS bud, och gjorde icke såsom de.
To tiah oh pacoengah doeh angmacae lokcaekkungnawk ih lok to tahngai o ai vop; kalah sithawnawk khaeah takpum a zawh o moe, nihcae to bok o; ampanawk mah Angraeng lok tahngaih o moe, a caeh o haih loklam bang hoiah karangah amkhraeng o ving; ampanawk mah sak ih baktiah sah o ai.
18 När HERREN alltså lät någon domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand, så länge domaren levde; ty då de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig HERREN.
Nihcae hanah Angraeng mah lokcaekkung paek naah, Angraeng mah lokcaekkungnawk to oh thuih; lokcaekkungnawk hing thung nihcae to angmacae misanawk ban thung hoiah pahlong pae; nihcae mah pacaekthlaekhaih hoi patangkhanghaih tong o pongah, Angraeng loe a sak ih hmuen nuiah dawnpakhuem let.
19 Men när domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till vad fördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke från sina gärningar och sin hårdnackenhet.
Toe lokcaekkung duek naah loe, ampanawk mah sak ih hmuen pongah kasae kue hmuen to a sak o; nihcae ih toksak pae o moe, nihcae to bok hanah, kalah sithawnawk hnukah a bang o; kahoih ai hmuen sakhaih hoi palung thahhaih loklam to caehtaak han koeh o ai.
20 Därför upptändes HERRENS vrede mot Israel, så att han sade: »Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag stadgade för deras fäder, och icke har velat höra min röst,
To pongah Angraeng loe Israel kaminawk nuiah paroeai palungphui moe, Nihcae ampanawk khaeah ka sak ih lokkamhaih to hae kaminawk mah pahnawt o, ka lok tahngai o ai pongah,
21 därför skall icke heller jag hädanefter fördriva för dem en enda man av de folk som Josua lämnade efter sig, när han dog;
Joshua duek pacoengah kanghmat kawbaktih prae kami doeh nihcae hmaa hoiah ka haek pae mak ai boeh:
22 ty jag skall med dem sätta Israel på prov, om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det.»
nihcae ampanawk mah Angraeng ih loklam to pazui o baktih toengah, nihcae doeh pazui o tih maw, pazui o mak ai, tiah kanghmat kaminawk patohhaih rang hoiah Israel kaminawk to ka tanoek han, tiah a thuih.
23 Alltså lät HERREN dessa folk bliva kvar och fördrev dem icke med hast; han gav dem icke i Josuas hand. D. ä. de gråtande. Se Domare i Ordförkl.
To pongah Angraeng mah to prae kaminawk to, karangah haek ai; nihcae to Joshua ban ah doeh paek ai, caeh taak sut.
