Domarboken 18
1 På den tiden fanns ingen konung i Israel. Och på den tiden sökte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty ända dittills hade icke något område tillfallit den såsom arvedel bland Israels övriga stammar.
In the days those there not [was] a king in Israel and in the days those [the] tribe of the Danite[s] [was] seeking for itself an inheritance to dwell in for not it had fallen to it until the day that in among [the] tribes of Israel an inheritance.
2 Så sände då Dans barn ur sin släkt fem män, uttagna bland dem, tappra män, från Sorga och Estaol, till att bespeja landet och undersöka det; och de sade till dem: »Gån åstad och undersöken landet.» Så kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus; där stannade de över natten.
And they sent [the] descendants of Dan - from tribe their five men from ends their men sons of strength from Zorah and from Eshtaol to spy out the land and to explore it and they said to them go explore the land and they went [the] hill country of Ephraim to [the] house of Micah and they spent [the] night there.
3 När de nu voro vid Mikas hus och kände igen den unge levitens sätt att tala, gingo de fram till honom och frågade honom: »Vem har fört dig hit? Och vad gör du på detta ställe, och huru har du det här?»
They [were] near [the] house of Micah and they they recognized [the] voice of the young man the Levite and they turned aside there and they said to him who? did he bring you here and what? [are] you doing in this [place] and what? [belongs] to you here.
4 Han omtalade då för dem: »Så och så gjorde Mika med mig; han gav mig lön, och jag blev präst åt honom.»
And he said to them like this and like this he has done for me Micah and he has hired me and I have become of him a priest.
5 Då sade de till honom: »Fråga då Gud, så att vi få veta om den resa som vi äro stadda på skall bliva lyckosam.»
And they said to him enquire please by God so let us know ¿ will it succeed journey our which we [are] going on it.
6 Prästen svarade dem: »Gån i frid. Den resa som I ären stadda på står under HERRENS beskydd.»
And he said to them the priest go to peace [is] before Yahweh way your which you go in it.
7 Då gingo de fem männen vidare och kommo till Lais; och de sågo huru folket därinne bodde i trygghet, på sidoniernas sätt, stilla och trygga, och att ingen gjorde någon skada i landet genom att tillvälla sig makten; och de bodde långt ifrån sidonierna och hade intet att skaffa med andra människor.
And they went [the] five the men and they came Laish towards and they saw the people which in midst its [was] dwelling to security according to [the] custom of [the] Sidonians at peace - and secure and there not [was one] putting to shame anything in the land [one] possessing oppression and [were] far they from [the] Sidonians and anything not [belonged] to them with anyone.
8 När de sedan kommo åter till sina bröder i Sorga och Estaol, frågade deras bröder dem: »Vad haven I att säga?»
And they came to brothers their Zorah and Eshtaol and they said to them brothers their what? you.
9 De svarade: »Upp, låt oss draga åstad mot dem! Ty vi hava besett landet och funnit det mycket gott. Skolen då I sitta stilla? Nej, varen ej sena till att tåga åstad, så att I kommen dit och intagen landet.
And they said arise! so we may go up on them for we have seen the land and there! [it is] good very and you [are] inactive may not you hesitate to go to go to take possession of the land.
10 När I kommen dit, kommen I till ett folk som känner sig tryggt, och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand -- en ort där ingen brist är på något som jorden kan bära.»
When go you you will come - to a people secure and the land [is] broad of both hands for he has given it God in hand your a place where there not there [is] lack of any thing which [is] on the earth.
11 Så bröto sex hundra man av daniternas släkt, omgjordade med vapen, upp därifrån, nämligen från Sorga och Estaol.
And they set out from there of [the] tribe of the Danite[s] from Zorah and from Eshtaol six hundred man girded weapons of war.
12 De drogo upp och lägrade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. Därför kallar man ännu i dag det stället för Dans läger; det ligger bakom Kirjat-Jearim.
And they went up and they encamped at Kiriath Jearim in Judah there-fore they called the place that Mahaneh Dan until the day this there! behind Kiriath Jearim.
13 Därifrån drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo så fram till Mikas hus.
And they passed through from there [the] hill country of Ephraim and they came to [the] house of Micah.
14 De fem män som hade varit åstad för att bespeja Lais' land togo då till orda och sade till sina bröder: »I mån veta att här i husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten Gudabild. Så betänken nu vad I bören göra.»
And they answered [the] five the men who had gone to spy out the land Laish and they said to brothers their ¿ do you know that there in the houses these [are] an ephod and teraphim and a carved image and a molten image and therefore consider what? will you do.
15 Då drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till Mikas hus, och hälsade honom.
And they turned aside there and they came to [the] house of the young man the Levite [the] house of Micah and they asked of him to welfare.
16 Men de sex hundra männen av Dans barn ställde sig vid ingången till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.
And six hundred man girded [the] weapons of war their [were] standing [the] entrance of the gate who [were] of [the] descendants of Dan.
17 Och de fem män som hade varit åstad för att bespeja landet gingo upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden, så ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att prästen stod vid ingången till porten jämte de sex hundra vapenomgjordade männen.
And they went up [the] five the men who had gone to spy out the land they went there they took the carved image and the ephod and the teraphim and the molten image and the priest [was] standing [the] entrance of the gate and six hundred the man girded [the] weapons of war.
18 När nu de fem männen hade gått in i Mikas hus och tagit den skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna gudabilden, sade prästen till dem: »Vad är det I gören!»
And these [men] they went [the] house of Micah and they took [the] carved image of the ephod and the teraphim and the molten image and he said to them the priest what? [are] you doing.
19 De svarade honom: »Tig, lägg handen på din mun, och gå med oss och bliv fader och präst åt oss. Vilket är bäst för dig: att vara präst för en enskild mans hus eller att vara präst för en hel stam och släkt i Israel?»
And they said to him keep quiet put hand your over mouth your and come with us and become of us a father and a priest ¿ good - [is] being you a priest of [the] house of a man one or? being you a priest of a tribe and of a clan in Israel.
20 Då blev prästens hjärta glatt, och han tog emot efoden och husgudarna och den skurna gudabilden och slöt sig till folket.
And it was good [the] heart of the priest and he took the ephod and the teraphim and the carved image and he went in [the] midst of the people.
21 Sedan vände de sig åt annat håll och gingo vidare, och läto därvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset föras främst i tåget.
And they turned and they went and they put the little one[s] and the livestock and the valuable[s] before them.
22 Men när Dans barn hade kommit ett långt stycke väg från Mikas hus, upphunnos de av de män som voro bosatta i närheten av Mikas hus, och som under tiden hade samlat sig.
They they had gone far away from [the] house of Micah and the men who [were] in the houses which [were] near [the] house of Micah they were called together and they overtook [the] descendants of Dan.
23 Vid dessas tillrop vände sig nu Dans barn om och frågade Mika: »Vad fattas dig, eftersom du kommer med en sådan hop?»
And they called out to [the] descendants of Dan and they turned round faces their and they said to Micah what? [is that] to you that you have been called together.
24 Han svarade: »I haven tagit de gudar som jag har gjort åt mig, därtill ock prästen, och så gån I eder väg. Vad har jag nu mer kvar? Och ändå frågen I mig: 'Vad fattas dig?'!»
And he said gods my which I made you have taken and the priest and you have gone and what? [belongs] to me still and why? this are you saying to me what? [is] to you.
25 Men Dans barn sade till honom: »Låt oss icke höra ett ord mer från dig. Eljest kan det hända att några män i förbittring hugga ned eder, och då bliver du orsak till att I förloren livet, både du själv och ditt husfolk.»
And they said to him [the] descendants of Dan may not you make heard voice your with us lest they should fall on you men bitter of appetite and you will gather life your and [the] life of household your.
26 Därefter fortsatte Dans barn sin väg; och när Mika såg att de voro starkare än han, vände han om och drog tillbaka hem igen.
And they went [the] descendants of Dan to way their and he saw Micah that [were too] strong they for him and he turned and he returned to house his.
27 Sedan de så hade tagit både vad Mika hade låtit förfärdiga och därtill hans präst, föllo de över folket i Lais, som levde stilla och i trygghet, och slogo dem med svärdsegg; men staden brände de upp i eld.
And they they took [that] which he had made Micah and the priest who he belonged to him and they went to Laish to a people at peace and secure and they struck them to [the] mouth of [the] sword and the city they burned with fire.
28 Och ingen kunde komma den till hjälp, ty den låg långt ifrån Sidon, och folket däri hade intet att skaffa med andra människor; den låg i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de åter upp staden och bosatte sig där.
And there not [was] a deliverer for [was] far it from Sidon and anything not [belonged] to them with anyone and it [was] in the valley which [belongs] to Beth Rehob and they rebuilt the city and they dwelt in it.
29 Och de gåvo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel; förut hade staden hetat Lais.
And they called [the] name of the city Dan by [the] name of Dan ancestor their who he was born to Israel and but [was] Laish [the] name of the city to the former [time].
30 Och Dans barn ställde där upp åt sig den skurna gudabilden; och Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans söner voro präster åt daniternas stam, ända till dess att landets folk fördes bort i fångenskap.
And they set up for themselves [the] descendants of Dan the carved image and Jonathan [the] son of Gershom [the] son of Manasseh he and sons his they were priests of [the] tribe of the Danite[s] until [the] day went into exile of the land.
31 De ställde upp åt sig den skurna gudabild som Mika hade gjort, och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i Silo. Se Fader i Ordförkl.
And they set up for themselves [the] carved image of Micah which he had made all [the] days of [the] being of [the] house of God at Shiloh.
