< Domarboken 15 >
1 En tid därefter, medan veteskörden pågick, ville Simson besöka sin hustru, och förde med sig en killing. Och han sade: »Låt mig gå in till min hustru i kammaren.» Men hennes fader ville icke tillstädja honom att gå in;
But it came to pass after a while, in the time of wheat harvest, that Samson visited his wife with a kid. And he said, I will go in to my wife into the chamber, but her father would not allow him to go in.
2 hennes fader sade: »Jag höll för säkert att du hade fattat hat till henne, och därför gav jag henne åt din bröllopssven. Men hon har ju en yngre syster, som är fagrare än hon; tag denna i stället för den andra.»
And her father said, I truly thought that thou had utterly hated her, therefore I gave her to thy companion. Is not her younger sister fairer than she? Take her, I pray thee, instead of her.
3 Men Simson svarade dem: »Denna gång är jag utan skuld gent emot filistéerna, om jag gör dem något ont.»
And Samson said to them, This time I shall be blameless in regard of the Philistines when I do them a mischief.
4 Och Simson gick bort och fångade tre hundra rävar; sedan tog han facklor, band så ihop två och två rävar med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de två svansarna.
And Samson went and caught three hundred foxes, and took firebrands, and turned tail to tail, and put a firebrand in the midst between every two tails.
5 Därefter tände han eld på facklorna och släppte djuren in på filistéernas sädesfält och antände så både sädesskylar och oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar.
And when he had set the brands on fire, he let them go into the standing grain of the Philistines, and burnt up both the shocks and the standing grain, and also the oliveyards.
6 Då nu filistéerna frågade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: »Det har Simson, timnitens måg, därför att denne tog hans hustru och gav henne åt hans bröllopssven.» Då drogo filistéerna åstad och brände upp både henne och hennes fader i eld.
Then the Philistines said, Who has done this? And they said, Samson, the son-in-law of the Timnite, because he has taken his wife, and given her to his companion. And the Philistines came up, and burnt her and her father with fire.
7 Men Simson sade till dem: »Om I beten eder så, skall jag sannerligen icke vila, förrän jag har tagit hämnd på eder.»
And Samson said to them, If ye do after this manner, surely I will be avenged of you, and after that I will cease.
8 Och han for våldsamt fram med dem, så att de varken kunde gå eller stå. Sedan gick han ned därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.
And he smote them hip and thigh with a great slaughter. And he went down and dwelt in the cleft of the rock of Etam.
9 Då drogo filistéerna upp och lägrade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi.
Then the Philistines went up, and encamped in Judah, and spread themselves in Lehi.
10 Och Juda män sade: »Varför haven I dragit hitupp mot oss?» De svarade: »Vi hava dragit hitupp för att binda Simson och för att göra mot honom såsom han har gjort mot oss.»
And the men of Judah said, Why have ye come up against us? And they said, We come up to bind Samson, to do to him as he has done to us.
11 Då drogo tre tusen män från Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: »Du vet ju att filistéerna råda över oss; huru har du då kunnat göra så mot oss?» Han svarade dem: »Såsom de hava gjort mot mig, så har jag gjort mot dem.»
Then three thousand men of Judah went down to the cleft of the rock of Etam, and said to Samson, Know thou not that the Philistines are rulers over us? What then is this that thou have done to us? And he said to them, As they did to me, so have I done to them.
12 De sade till honom: »Vi hava kommit hitned för att binda dig och sedan lämna dig i filistéernas hand.» Simson sade till dem: »Så given mig nu eder ed på att I icke själva viljen stöta ned mig.»
And they said to him, We have come down to bind thee, that we may deliver thee into the hand of the Philistines. And Samson said to them, Swear to me, that ye will not fall upon me yourselves.
13 De svarade honom: »Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan lämna dig i deras hand, men vi skola icke döda dig.» Så bundo de honom med två nya tåg och förde honom upp, bort ifrån klippan.
And they spoke to him, saying, No, but we will bind thee fast, and deliver thee into their hand, but truly we will not kill thee. And they bound him with two new ropes, and brought him up from the rock.
14 När han nu kom till Lehi, skriade filistéerna och sprungo emot honom. Då kom HERRENS Ande över honom, och tågen omkring hans armar blevo såsom lintrådar, när de antändas av eld, och banden likasom smälte bort ifrån hans händer.
When he came to Lehi, the Philistines shouted as they met him. And the Spirit of Jehovah came mightily upon him, and the ropes that were upon his arms became as flax that was burnt with fire, and his bands dropped from off his hands.
15 Och han fick fatt i en åsnekäke som ännu var frisk; och han räckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjäl tusen män.
And he found a fresh jawbone of a donkey, and put forth his hand, and took it, and smote a thousand men with it.
16 Sedan sade Simson: »Med åsnekäken slog jag en skara, ja, två; med åsnekäken slog jag tusen man.»
And Samson said, With the jawbone of a donkey, heaps upon heaps, with the jawbone of a donkey I have smitten a thousand men.
17 När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.
And it came to pass, when he had made an end of speaking, that he cast away the jawbone out of his hand. And that place was called Ramath-lehi.
18 Men då han därefter blev mycket törstig, ropade han till HERREN och sade: »Du själv har genom din tjänare givit denna stora seger; och nu måste jag dö av törst, och så falla i de oomskurnas hand!»
And he was very thirsty, and called on Jehovah, and said, Thou have given this great deliverance by the hand of thy servant, and now shall I die for thirst, and fall into the hand of the uncircumcised?
19 Då lät Gud fördjupningen i Lehi öppna sig, och därur gick ut vatten, så att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. Därav kallades källan Den ropandes källa i Lehi, såsom den heter ännu i dag.
But God split the hollow place that is in Lehi, and water came out there. And when he had drunk his spirit came again, and he revived. Therefore the name of it was called En-hakkore, which is in Lehi to this day.
20 Och han var domare i Israel under filistéernas tid, i tjugu år. D. ä. käkkastet eller käkhöjden.
And he judged Israel in the days of the Philistines twenty years.