Josua 9
1 Då nu alla de konungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, hörde vad som hade skett -- hetiterna, amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna --
Jordan niduem bang ih siangpahrangnawk, mae nuiah kaom kaminawk, azawn ah om kaminawk, Lebanon mae hmaa bang ih, tuipui kalen taeng boih ah kaom, Hit, Amor, Kanaan, Periz, Hiv hoi Jebus kami ih siangpahrangnawk mah tamthang thaih o naah,
2 slöto de sig endräktigt tillhopa för att strida mot Josua och Israel.
Joshua hoi Israel kaminawk tuk hanah, poek amhong o moe, maeto ah amkhueng o.
3 Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
Jeriko vangpui hoi Ai vangpui nuiah, Joshua mah sak ih hmuen to Gibeon kaminawk mah thaih o naah,
4 togo också de sin tillflykt till list: de gingo åstad och föregåvo sig vara sändebud; de lade utslitna packsäckar på sina åsnor, så ock utslitna, sönderspruckna och hopflickade vinläglar av skinn,
nihcae loe aling koehhaih hoiah toksak o; kaprawn khukbuennawk, kaprawn moe, kangquem misurtui pailangnawk to laa hrang a phawh o sak moe, laicaeh baktiah angsak o.
5 och togo utslitna, lappade skor på sina fötter och klädde sig i utslitna kläder, varjämte allt det bröd de togo med sig till reskost var torrt och söndersmulat.
To kaminawk loe khokpanai kaprawn abuenh o moe, khukbuen kaprawn to angkhuk o; nihcae mah buh ah tapawk o ih takaw doeh zaek boeh moe, tapatpae boih boeh.
6 Så gingo de till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och Israels män: »Vi hava kommit hit från ett avlägset land; sluten nu förbund med oss.»
To pacoengah ataihaih ahmuen Gilgal ah Joshua khaeah a caeh o moe, anih hoi Israel kaminawk khaeah, Kaicae loe angthla parai ahmuen hoiah kang zoh o pongah, kaicae hoi ampui sah si, tiah a naa o.
7 Men Israels män svarade hivéerna: »Kanhända bon I här mitt ibland oss; huru skulle vi då kunna sluta förbund med eder?»
Israel kaminawk mah Hiv kaminawk khaeah, Nangcae loe kaicae taengah na oh o pongah, kawbangmaw nangcae hoi ampui ka sah o thai tih? tiah a naa o.
8 Då sade de till Josua: »Vi vilja bliva dig underdåniga.» Josua frågade dem: »Vilka ären I då, och varifrån kommen I?»
Nihcae mah Joshua khaeah, Kaicae loe na tamna ah ni ka oh o boeh, tiah a naa o. Toe Joshua mah nihcae khaeah, Nangcae loe mi aa? Naa bang hoiah maw nang zoh o? tiah a naa.
9 De svarade honom: »Dina tjänare hava kommit från ett mycket avlägset land för HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten
Nihcae mah anih khaeah, Ahmin kamthang na Angraeng Sithaw hoi anih mah Izip prae ah sak ih hmuennawk ka thaih o pongah, angthla parai ahmuen hoiah kang zoh o.
10 och allt vad han har gjort med amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot.
Jordan vapui ni angyae bangah kaom, Amor siangpahrang hnik; Heshbon siangpahrang Sihon hoi Ashtaroth vangpui ah kaom Bashan siangpahrang Og nuiah sak ih hmuennawk to ka thaih o boeh.
11 Därför sade våra äldste och alla vårt lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och gån dem till mötes och sägen till dem: Vi vilja bliva eder underdåniga, sluten nu förbund med oss.'
To pongah kaicae ih kacoehtanawk hoi prae thungah kaom kaminawk boih mah, Kholong caeh hanah caaknaek phaw oh loe, nihcae tongh hanah caeh oh, nihcae khaeah, Kaicae loe na tamna ah ni ka oh o, to pongah kaicae hoi ampui sah si, tiah thui oh, tiah ang naa o.
12 Detta vårt bröd var nybakat, när vi togo det med oss till reskost hemifrån, den dag vi gåvo oss i väg för att gå till eder; men se, nu är det torrt och söndersmulat.
Nang tongh hanah kang zoh o na niah ka tapawk o ih takaw doeh, khenah, vaihi loe zaek boeh moe, tapatpae buk boeh;
13 Dessa vinläglar, som voro nya, när vi fyllde dem, se, de äro nu sönderspruckna. Och dessa kläder och skor som vi hava på oss hava blivit utslitna under vår mycket långa resa.»
hae ih misurtui doeh tabu kangtha pongah ni ka lawn o; toe khenah, vaihi loe tapok boih boeh; kholong kangthla hoiah kang zoh o pongah, khukbuennawk hoi khokpanainawk doeh prawn boih boeh, tiah a naa o.
14 Då togo männen av deras reskost, men rådfrågade icke HERRENS mun.
Israel kaminawk loe Angraeng khaeah dueng ai ah, thoemto nihcae ih caaknaek to caak pae o.
15 Och Josua tillförsäkrade dem fred och slöt ett förbund med dem, att de skulle få leva; och menighetens hövdingar gåvo dem sin ed.
Joshua loe nihcae hoi angdaehhaih sak moe, nihcae hingsak hanah ampui ah sak o; rangpui zaehoikung kacoehtanawk mah nihcae khaeah lokkamhaih sak o.
16 Men när tre dagar voro förlidna, sedan de hade slutit förbund med dem, fingo de höra att de voro från grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem.
Ampui sakhaih ni thumto pacoengah, to kaminawk loe, angmacae taengah khosah kami, nihcae taengah kaom kaminawk ni, tiah Israel kaminawk mah panoek o.
17 Då bröto Israels barn upp och kommo på tredje dagen till deras städer; och deras städer voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
To pongah Israel kaminawk loe ni thumto na niah, nihcae ih vangpui Gibeon, Khephirah, Beeroth hoi Kirjath-Jearim ah caeh o.
18 Likväl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens hövdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot hövdingarna.
Rangpui zaehoikung kacoehtanawk mah nihcae khaeah, Israel Angraeng Sithaw ih ahmin hoiah lokkam o boeh pongah, to vangpuinawk to Israel kaminawk mah tuh o ai. Toe kaminawk mah zaehoikungnawk to laisaep o thuih.
19 Då sade alla hövdingarna till menigheten: »Vi hava givit dem vår ed vid HERREN, Israels Gud; därför kunna vi nu icke komma vid dem.
Zaehoikungnawk boih mah kaminawk khaeah, Israel Angraeng Sithaw ih ahmin hoiah nihcae khaeah lokkamhaih ka sak o boeh pongah, vaihi nihcae to a sui o mak ai boeh.
20 Detta är vad vi vilja göra med dem, i det att vi låta dem leva, på det att icke förtörnelse må komma över oss, för edens skull som vi hava svurit dem.»
Nihcae khaeah lokkamhaih a sak o boeh pongah, to lokkamhaih to aicae nuiah krak han ai ah, hae kaminawk hae hingsak si loe, nihcae nuiah hae tiah sah o si, tiah a thuih o.
21 Och hövdingarna sade till dem att de skulle få leva; men de måste bliva vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten, såsom hövdingarna hade sagt till dem.
Zaehoikungnawk mah nihcae khaeah, Hae kaminawk hae hingsak si, tiah a naa o; toe hae kaminawk hae kaminawk boih hanah thing aek kami hoi tui doh kami ah om o nasoe, tiah zaehoikungnawk mah rangpuinawk khaeah thuih pae o.
22 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: »Varför haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket långt borta från eder', fastän I bon mitt ibland oss?
Joshua mah Gibeon kaminawk to kawk moe, nihcae khaeah, Tipongah kaicae taengah na oh o to mah, kangthla parai prae hoiah kang zoh o, tiah na thuih o moe, nang ling o loe?
23 Så varen I därför nu förbannade; I skolen aldrig upphöra att vara trälar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus.»
To pongah vaihi kasae na tongh o boeh; misong ah oh moe, ka Sithaw im hanah thing apu kami, tui doh kami ah ohhaih thung hoiah mi doeh na loih o mak ai boeh, tiah a naa.
24 De svarade Josua och sade: »Det hade blivit berättat för dina tjänare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjänare Mose att han ville giva eder hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för eder; därför fruktade vi storligen för våra liv, när I kommen, och så gjorde vi detta.
Nihcae mah Joshua khaeah, Hae prae boih hae nangcae han paek moe, hae ah kaom kaminawk boih nangcae hmaa ah hum boih hanah, na Angraeng Sithaw mah a tamna Mosi khaeah thuih pae ih loknawk to na tamnanawk mah ka thaih o boeh; nangcae ban ah duek han ka zit o pongah, hae tiah ka sak o moeng boeh, tiah a naa o.
25 Och se, nu äro vi i din hand. Vad dig synes gott och rätt att göra med oss, det må du göra.»
Khenah, kaicae loe vaihi na ban ah ni ka oh o; hoih tiah na poek o ih baktih toengah sah o halat ah, tiah a naa o.
26 Och han gjorde så med dem; han friade dem från Israels barns hand, så att de icke dräpte dem;
To pongah Joshua mah nihcae to hum ai, Israel kaminawk ban thung hoiah pahlong.
27 men tillika bestämde Josua på den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenbärare och vid HERRENS altare -- såsom de äro ännu i dag -- på den plats som han skulle utvälja.
To na ni hoi kamtong Joshua mah Gibeon kaminawk to Angraeng ih hmaicam hoi kaminawk hanah, thing apu kami hoi tui doh kami ah suek; vaihni ni khoek to nihcae mah to tok to sak o.
