Josua 7
1 Men Israels barn förgrepo sig trolöst på det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog något av det tillspillogivna. Då upptändes HERRENS vrede mot Israels barn.
Toe Israel kaminawk loe tangoeng ih hmuennawk pongah, oepthok ah khosah o ai; Judah acaeng thung ih Zerah capa Zabdi, Zabdi capa Karmi, Karmi capa Akhaan mah thoemto hmuennawk to lak; to pongah Angraeng palungphuihaih Israel kaminawk nuiah oh.
2 Och Josua sände från Jeriko några män åstad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: »Dragen ditupp och bespejen landet.» Så drogo då männen upp och bespejade Ai.
Joshua mah Jeriko vangpui hoiah Bethel ni angyae bangah kaom, Beth-Aven taeng ih Ai vangpui ah kami to patoeh, nihcae khaeah, Caeh oh tahang loe prae to khen oh, tiah a naa. To pongah kaminawk loe caeh o tahang moe, Ai vangpui to khet o.
3 Och när de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: »Allt folket behöver icke draga ditupp; om vid pass två eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du behöver icke låta allt folket göra sig mödan att tåga dit, ty dess invånare äro få.»
Kaminawk loe Joshua khae amlaem o let, anih khaeah, Ai vangpui tuk hanah kami boih caeh angai mak ai; vangpui tuk hanah kami sang hnetto maw, sang thumto maw patoeh ah; kami zetta ni oh o, to pongah kaminawk boih patangsak hmah, tiah a naa o.
4 Alltså fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa måste fly för ajiterna.
To pongah kami sang thumto caeh o tahang; toe nihcae loe Ai vangpui kaminawk hmaa ah cawnh o.
5 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, förföljde de de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slogo dem på sluttningen där. Då blev folkets hjärta förfärat, det blev såsom vatten.
Ai vangpui ih kaminawk mah nihcae thung ih kami quithum, tarukto hum pae o; nihcae to vangpui khongkha hoi Shebarim karoek to patom o moe, to ahmuen hoi anghumh o tathuk naah hum o pongah, kaminawk ih palungthin loe tui baktiah amkaw.
6 Och Josua med de äldste i Israel rev sönder sina kläder, och föll ned på sitt ansikte till jorden framför HERRENS ark och låg där ända till aftonen, och de strödde stoft på sina huvuden.
To naah Joshua loe angmah ih kahni to asih moe, Angraeng ih thingkhong hmaa ah long ah akuep, niduem khoek to to tiah oh; Israel kacoehtanawk doeh anih hoi nawnto to tiah oh o, lu nuiah maiphu ang phuih o.
7 Och Josua sade: »Ack, Herre, HERRE, varför har du då fört detta folk över Jordan, om du vill giva i amoréernas hand och så förgöra oss? O att vi hade beslutit oss för att stanna på andra sidan Jordan!
Joshua mah, Aw Angraeng Sithaw, Tipongah kaicae hae Amor kaminawk ban ah paek moe, kaicae humsak hanah, hae kaminawk hae Jordan vapui nang katsak loe? Poeknawmhaih hoiah Jordan vapui yaeh ah ka oh o duem nahaeloe hae tiah om mak ai!
8 Ack Herre, vad skall jag nu säga, sedan Israel har tagit till flykten för sina fiender?
Aw Angraeng, Israel kaminawk loe vaihi nihcae ih misanawk mah patom o boeh pongah, kawbangmaw ka tih han boeh?
9 När kananéerna och landets alla övriga inbyggare få höra detta, skola de omringa oss och utrota till och med vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns ära?»
Kanaan kaminawk hoi to prae thungah kaom kaminawk mah, to tamthang to thaih o naah, kaicae hae na takui o ueloe, kaicae ih ahmin hae long nui hoiah anghmaa o sak ving tih boeh; to tiah nahaeloe lensawk na hmin hanah kawbangmaw na sak han? tiah a naa.
10 Men HERREN svarade Josua: »Stå upp. Varför ligger du så på ditt ansikte?
Angraeng mah Joshua khaeah, Angthawk tahang ah; tipongah long ah na tabok loe?
11 Israel har syndat, de hava överträtt det förbund som jag stadgade för dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava gömt det bland sitt eget gods.
Israel kami mah zaehaih sak boeh, pazui o hanah ka paek ih lok to nihcae mah aek o; tangoeng ih hmuen to a lak o, paquk o; aling koehhaih palungthin hoiah angmacae ih hmuenmae salakah a suek o.
12 Därför kunna Israels barn icke stå emot sina fiender, utan de måste taga till flykten för sina fiender, ty de äro nu själva hemfallna åt tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifrån eder det tillspillogivna.
To pongah Israel kaminawk loe tangoeng ih kami ah oh o moe, angmacae misa hmaa ah angdoe o thai ai; hnukbang ah a cawnh o boeh; nangcae thungah kaom tangoeng ih kami to na hum o ai karoek to, nangcae khaeah ka om mak ai boeh.
13 Stå nu upp och helga folket och säg: Helgen eder till i morgon. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Något tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna stå emot dina fiender, förrän I skiljen det tillspillogivna från eder.
Angthawk loe, kaminawk to amprikcaisak ah; khawnbang hanah nangmacae hoi nangmacae to amprikcai oh; Israel Angraeng Sithaw mah hae tiah lokthuih; Aw Israel, nangcae salakah tangoeng ih hmuen to oh; to tangoeng ih hmuen to nangmacae thung hoi na takhoe o ving ai karoek to, na misanawk pazawk o thai hanah, nihcae hmaa ah nang doe o thai mak ai.
14 I morgon skolen I träda fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN då låter träffas av lotten skall den ena släkten efter den andra träda fram; och i den släkt som HERREN låter träffas av lotten skall den ena familjen efter den andra träda fram; och i den familj som HERREN låter träffas av lotten skall den ena mannen efter den andra träda fram.
To pongah akhawn bangah acaeng kami maeto pacoeng maeto tacawt oh; acaeng maeto pacoeng maeto hmabang ah tacawt oh, Angraeng mah zaehaih sah acaeng to patuek tih; to pacoengah imthung takoh maeto pacoeng maeto hmabang ah tacawt oh, Angraeng mah zaehaih sah imthung takoh to patuek tih, to pacoengah imthung takoh thung ih kami maeto pacoeng maeto tacawt oh,
15 Och den som då träffas av lotten såsom skyldig till förgripelse på det tillspillogivna, han skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han överträdde HERRENS förbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.»
tangoeng ih hmuen la kami to hmai hoiah qoeng oh; anih loe Angraeng lokkamhaih to aek moe, Israel kaminawk salakah azat thok hmuen a sak pongah, angmah hoi a tawnh ih hmuennawk boih hmai hoi nawnto qoeng oh, tiah a naa.
16 Så lät nu Josua bittida följande morgon Israel träda fram, den ena stammen efter den andra; då träffades Juda stam av lotten.
Joshua loe khawnbang khawnthaw ah angthawk moe, Israel acaeng boih maeto pacoeng maeto hmabang ah tacawtsak, to naah Anih mah zaehaih sah acaeng loe Judah ni, tiah patuek.
17 När han då lät Juda släkter träda fram, träffade lotten seraiternas släkt; och när han lät seraiternas släkt träda fram, den ena mannen efter den andra, träffades Sabdi av lotten.
Judah acaengnawk hmabang ah tacawt o; nihcae thungah Zarhi imthung takoh mah zaehaih sak, tiah patuek; Zarhi imthung takoh thung ih kami maeto pacoeng maeto hmabang ah tacawtsak naah, Zabdi mah zaehaih sak, tiah patuek.
18 När han då lät hans familj träda fram, den ena mannen efter den andra, träffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.
Joshua mah anih ih caanawk to maeto pacoeng maeto hmabang ah tacawtsak naah, Judah acaeng Zerah capa Zabdi, Zabdi capa Karmi, Karmi capa Akaan mah zaehaih sak, tiah patuek.
19 Då sade Josua till Akan: »Min son, giv ära åt HERREN, Israels Gud, och bekänn, honom till pris: säg mig vad du gjort och dölj intet för mig.»
To naah Joshua mah Akaan khaeah, Ka capa, Israel Angraeng Sithaw khaeah lensawkhaih paek loe, anih khaeah zaehaih taphong ah; na sak ih hmuen to vaihi na thui ah, angphat hmah, tiah a naa.
20 Akan svarade Josua och sade: »Det är sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty så har jag gjort:
Akaan mah, Israel Angraeng Sithaw hmaa ah ka zae boeh; hae hmuen hae ka sak moeng boeh;
21 jag såg ibland bytet en dyrbar mantel från Sinear och två hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick begärelse och tog det; se, det är gömt i jorden, i mitten av mitt tält, och silvret underst.»
paro ih hmuennawk thungah Babylon kaminawk ih kahni, phoisa shekel cumvai hnetto hoi sui kae shekel quipangato ka hnuk naah ka khit moe, ka lak tangak boeh, khenah, to hmuennawk loe ka ohhaih kahni im long thungah ka hawk, phoisa loe athung koek ah oh, tiah a naa.
22 Då sände Josua några män dit för att se efter, och de skyndade till tältet; och de funno det gömt där i hans tält, och silvret underst.
To pongah Joshua mah kaminawk to patoeh, kaminawk loe a ohhaih kahni im ah karangah cawnh o; khenah, a ohhaih im long thungah hawk ih phoisa to a hnuk o.
23 Och de togo det ur tältet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inför HERREN.
Anih imthung ih hmuennawk to lak o moe, Joshua hoi Israel kaminawk boih khaeah sin o pacoengah, Angraeng hmaa ah a suek o.
24 Då tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, och hans tält, och allt övrigt som han hade, och förde alltsammans upp till Akors dal.
To naah Joshua mah Israel kaminawk hoi nawnto Zerah capa Akaan, phoisa, kahni, sui kae, a capanawk hoi a canunawk, anih ih maitawnawk, laa hrangnawk, tuunawk, a ohhaih kahni im hoi a tawnh ih hmuennawk boih lak pae o moe, Akhor azawn ah a sinh o.
25 Och Josua sade: »Varför drog du olycka över oss? Nu skall ock HERREN i dag låta olycka komma över dig.» Och Israels menighet stenade honom; de brände upp dem i eld och kastade stenar på dem.
Joshua mah, Tipongah raihaih nang paek loe? Vaihni Angraeng mah raihaih na paek toeng tih, tiah a naa. To naah Israel kaminawk boih mah anih to thlung hoiah vah o, thlung hoiah vah o pacoengah, hmai hoiah qoeng o.
26 Och de uppkastade över honom ett stort stenröse, som finnes kvar ännu i dag; och så vände sig HERREN ifrån sin vredes glöd. Därav fick det stället namnet Akors dal, såsom det heter ännu i dag. Se Förbund i Ordförkl. Hebr akár.
Akaan nuiah thlung kapop ah pakhueng o; to thlung loe vaihni ni khoek to oh vop. To naah Angraeng palungphuihaih to dip. To pongah to ahmuen to vaihni ni khoek to Akhor ih azawn, tiah kawk o.
