Josua 5
1 Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.
And it came to pass, when all the kings of the Amorites, who were beyond the Jordan westward, and all the kings of the Canaanites, who were by the sea, heard how that Jehovah had dried up the waters of the Jordan from before the sons of Israel until we were passed over, that their heart melted, neither was there spirit in them any more, because of the sons of Israel.
2 Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.»
At that time Jehovah said to Joshua, Make for thee knives of flint, and circumcise again the sons of Israel the second time.
3 Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.
And Joshua made him knives of flint, and circumcised the sons of Israel at the hill of the foreskins.
4 Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.
And this is the reason why Joshua circumcised: All the people who came forth out of Egypt, who were males, even all the men of war, died in the wilderness by the way after they came forth out of Egypt.
5 Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
For all the people who came out were circumcised, but all the people who were born in the wilderness by the way as they came forth out of Egypt, they had not circumcised.
6 Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
For the sons of Israel walked forty years in the wilderness till all the nation, even the men of war who came forth out of Egypt, were consumed, because they did not hearken to the voice of Jehovah, to whom Jehovah swore that he would not let them see the land which Jehovah swore to their fathers that he would give us, a land flowing with milk and honey.
7 Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.
And their sons, whom he raised up in their stead, them Joshua circumcised, for they were uncircumcised because they had not circumcised them by the way.
8 Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.
And it came to pass, when they had done circumcising all the nation, that they abode in their places in the camp, till they were recovered.
9 Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag.
And Jehovah said to Joshua, This day I have rolled away the reproach of Egypt from off you. Therefore the name of that place was called Gilgal, to this day.
10 Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.
And the sons of Israel encamped in Gilgal. And they kept the Passover on the fourteenth day of the month at evening in the plains of Jericho.
11 Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.
And they ate of the produce of the land on the morrow after the Passover, unleavened cakes and parched grain, in the selfsame day.
12 Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.
And the manna ceased on the morrow, after they had eaten of the produce of the land. Neither had the sons of Israel manna any more, but they ate of the fruit of the land of Canaan that year.
13 Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»
And it came to pass, when Joshua was by Jericho, that he lifted up his eyes and looked, and, behold, there stood a man opposite him with his sword drawn in his hand. And Joshua went to him, and said to him, Are thou for us, or for our adversaries?
14 Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min herre att säga till sin tjänare?»
And he said, No, but as captain of the army of Jehovah I have now come. And Joshua fell on his face to the earth, and worshiped, and said to him, What does my lord say to his servant?
15 Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua gjorde så. De båda orden hava i hebreiskan likhet med varandra.
And the captain of Jehovah's army said to Joshua, Put off thy shoe from off thy foot, for the place on which thou stand is holy. And Joshua did so.
