Josua 14

1 Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade åt dem,

And these [are that] which they inherited [the] people of Israel in [the] land of Canaan which they gave as a possession them Eleazar the priest and Joshua [the] son of Nun and [the] leaders of [the] fathers of the tribes of [the] people of Israel.

2 nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.

By [the] allotted portion of inheritance their just as he had commanded Yahweh by [the] hand of Moses for [the] nine the tribes and [the] half of the tribe.

3 Ty de två övriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit någon arvedel bland dem.

For he had given Moses [the] inheritance of [the] two the tribes and [the] half of the tribe from [the] other side of the Jordan and to the Levites not he had given an inheritance in midst of them.

4 Ty Josefs barn utgjorde två stammar, Manasse och Efraim; och åt leviterna gav man icke någon särskild del av landet, utan allenast några städer att bo i, med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom.

For they were [the] descendants of Joseph two tribes Manasseh and Ephraim and not people gave a portion to the Levites in the land that except cities to dwell in and pasture lands their for livestock their and for possession[s] their.

5 Såsom HERREN hade bjudit Mose, så gjorde Israels barn, när de utskiftade landet

Just as he had commanded Yahweh Moses so they did [the] people of Israel and they apportioned the land.

6 Men Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenaséen Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet själv vad HERREN sade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kades-Barnea.

And they approached [the] descendants of Judah to Joshua at Gilgal and he said to him Caleb [the] son of Jephunneh the Kenizzite you you know the word which he spoke Yahweh to Moses [the] man of God on causes my and on causes your at Kadesh Barnea.

7 Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände mig åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgav sedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd.

[was] a son of Forty year[s] I when sent Moses [the] servant of Yahweh me from Kadesh Barnea to spy out the land and I brought back him a word just as with heart my.

8 Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folkets hjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.

And brothers my who they went up with me they melted [the] heart of the people and I I filled after Yahweh God my.

9 Då betygade Mose på den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har beträtt skall vara din och dina barns arvedel för evärdlig tid, därför att du i allt har efterföljt HERREN, min Gud.'

And he swore an oath Moses on the day that saying if not the land which it trod foot your on it of you it will become an inheritance and of children your until perpetuity for you filled after Yahweh God my.

10 Och se, nu har HERREN låtit mig leva, såsom han lovade, i ytterligare fyrtiofem år, sedan HERREN talade så till Mose -- de år Israel vandrade i öknen; se, jag är nu åttiofem år gammal.

And now here! he has let live Yahweh - me just as he spoke this forty and five year[s] from then he spoke Yahweh the word this to Moses when it walked Israel in the wilderness and now here! I this day [am] a son of five and eighty year[s].

11 Ännu i dag är jag lika stark som jag var den dag då Mose sände mig åstad, ja, sådan min kraft då var, sådan är den ännu, vare sig det gäller att strida eller att vara ledare och anförare.

Still I this day [am] strong just as on [the] day sent me Moses as strength my then and as strength my now for the battle and to go out and to come.

12 Så giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade på den dagen. Du hörde ju själv då att anakiterna bo där, och att där finnas stora befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat.»

And therefore give! to me the hill country this which he spoke Yahweh on the day that for you you heard on the day that that Anakites [were] there and cities large fortified perhaps Yahweh with me and I will dispossess them just as he spoke Yahweh.

13 Då välsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.

And he blessed him Joshua and he gave Hebron to Caleb [the] son of Jephunneh to an inheritance.

14 Alltså fick då kenaséen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, såsom det är ännu i dag, därför att han i allt hade efterföljt HERREN, Israels Gud.

There-fore it became Hebron of Caleb [the] son of Jephunneh the Kenizzite an inheritance until the day this because that he filled after Yahweh [the] God of Israel.

15 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den störste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig.

And [the] name of Hebron before [was] Kiriath Arba [who was] the man great among the Anakites he and the land it was at peace from war.