Jona 4
1 Men detta förtröt Jona högeligen, och hans vrede upptändes.
Apan kini nakapasubo uyamut kang Jonas, ug siya nasuko.
2 Och han bad till HERREN och sade: »Ack Herre, var det icke detta jag tänkte, när jag ännu var i mitt land! Därför ville jag ock i förväg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i mildhet, och sådan att du ångrar det onda.
Ug siya nangamuyo kang Jehova, ug miingon: Ako nagaampo kanimo, Oh Jehova, dili ba kini mao ang akong giingon, sa didto pa ako sa akong yuta? Mao man ngani nga nagdali-dali ako sa pagkalagiw paingon sa Tarsis; kay ako nasayud nga ikaw mao ang Dios nga napuno sa gracia, ug maloloy-on, mahinay sa kasuko, ug madagayon sa mahi gugmaong-kalolot, ug ikaw magabasul sa pagsilot sa dautan.
3 Så tag nu, Herre, mitt liv ifrån mig; ty jag vill hellre vara död än leva.»
Busa karon, Oh Jehova, ako nangaliyupo kanimo, nga kuhaon mo gikan kanako ang akong kinabuhi; kay alang kanako maayo pa nga ako mamatay kay sa mabuhi ako.
4 Men HERREN sade: »Menar du att du har skäl till att vredgas?»
Ug si Jehova miingon: Maayo ba ang gibuhat mo sa imong pagkasuko?
5 Och Jona gick ut ur staden och stannade öster om staden; där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan därunder, för att se huru det skulle gå med staden.
Unya si Jonas mipahawa sa ciudad, ug milingkod sa sidlakan nga dapit sa ciudad, ug didto naghimo siya sa usa ka payag, ug milingkod sa ilalum niini diha sa landong, hangtud nga makita niya ang mahitabo sa ciudad.
6 Och HERREN Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle giva skugga åt hans huvud och hjälpa honom ur hans förtrytelse; och Jona gladde sig högeligen över ricinbusken.
Ug si Jehova nga Dios nag-andam usa ka tabayag, ug gihimo kini nga malamboon labaw kang Jonas, aron kini makahatag ug landong sa iyang ulo, sa pagluwas kaniya gikan sa iyang dautan kahimtang. Tungod niana si Jonas nagmalipayon sa hilabihan gayud tungod sa tabayag.
7 Men dagen därefter, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som frätte ricinbusken, så att den vissnade.
Apan giamdam sa Dios ang usa ka ulod sa diha nga mibanagbanag ang kabuntagon sa sunod nga adlaw, ug gisamaran niini ang tabayag, sa pagkaagi nga kini nalaya.
8 När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen stack Jona på huvudet, så att han försmäktade. Då önskade han sig döden och sade: »Jag vill hellre vara död än leva.»
Ug nahitabo, sa diha nga misidlak na ang adlaw, nga gihikay sa Dios ang usa ka mainit nga hangin sa sidlakan; ug ang ulo ni Jonas gihampak sa kainit sa adlaw, sa pagkaagi nga siya naluya, ug naghangyo sa iyang kaugalingon nga siya buot magpakamatay, ug miingon: Maayo pa alang kanako ang pagpakamatay kay sa mabuhi ako.
9 Men Gud sade till Jona: »Menar du att du har skäl till att vredgas för ricinbuskens skull?» Han svarade: »Jag må väl hava skäl att vredgas till döds.»
Ug ang Dios miingon kang Jonas: Maayo ba ang gibuhat mo sa pagkasuko tungod sa tabayag? Ug siya miingon: Maayo man ang akong gibuhat sa pagkasuko, bisan hangtud sa akong kamatayon.
10 Då sade HERREN: »Du ömkar dig över ricinbusken, som du icke har haft någon möda med och icke har dragit upp, som kom till på en natt och förgicks efter en natt.
Ug si Jehova miingon: Ikaw may kaawa alang sa tabayag, nga tungod niana ikaw wala maghago, bisan sa pagpatubo kaniya; nga miturok sa kagabhion, ug namatay sa sunod nga gabii:
11 Och jag skulle icke ömka mig över Nineve, den stora staden, där mer än ett hundra tjugu tusen människor finnas, som icke förstå att skilja mellan höger och vänster, och därtill djur i myckenhet!»
Ug dili ba diay bation ko ang kaawa alang sa Ninive, kanang dakung ciudad, diin nanagpuyo ang kapin sa usa ka gatus ug kaluhaan ka libo ka tawo nga dili ngani makaila sa kalainan sa ilang toong kamot ug sa ilang kamot nga wala; ug atua usab ang daghanan nga kahayupan?
