Jona 2
1 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
Jona'a nozamemofo arimpafinti, Ra Anumzana agra'a Anumzamofontega nunamu hu'ne.
2 Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst. (Sheol h7585)
Agra anage hu'ne, Nagra tusi'a hazenkefi mani'ne'na Ra Anumzamofontega hazenke zanimofona asamugeno, Agra ke'ni'a antahinami'ne. Fri vahe'mofo kumapi mani'nena fri'za nehu'na nazama huogu'ma kezatugenka, kagra zavi krafa ke'ni'a antahinami'nane. (Sheol h7585)
3 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.
Kagra nasga hunka ame fenkame hagerimofo agu'afinka natre'nane. Anampina timofo hanavemo nazeri kagigagi hu'ne. Kagra hanave'ane zaho huntankeno haferina eri kranto kranto huno e'nea timo, nagrira nazeri nakrino refite'ne.
4 Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.
Ana hige'na Kagripintira ko nagrira nahe anati atre'nane hu'na nagra antahi'noe. Kagri ruotge ra mono nonka'a mago'ene onkegahue, hu'na nagesa antahi'noe.
5 Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.
Kagigagi huno avune ante'nea timo, nazeri nakrino nanankempi marerige'na ti nakrika ate'noe. Ame fenkame tami'nea timo nazeri kagigeno, Hagerimpi inozamo nanuna eri ano vazi'ne.
6 Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.
Agonamofo agafafi nagra urami'noe. Ana mopamofo agu'afinka rentrako hunantesige'na kina hu'na manivava hugahue hu'na nagesa antahi'noe. Hu'neanagi Kagra Ra Anumzamoka, ana kerifintira naza hunka navare atre'nane.
7 När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.
Navu evuevu hige'na frinaku nehu'na, nagra Ra Anumzamoka nagesa antahi kamugeno, nunamuni'amo ruotge ra mono nonka'afine, Kagrite'ene e'ne.
8 De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.
Knare osuno havi anumzante mono hunentaza vahe'mo'za, Anumzamofo asunku'zana zamagra erigaragi, zamagena hunemize.
9 Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!»
Hianagi Ra Anumzamoka kezati'na kagia erisga nehu'na, nagra zagamepinti Kagritega ofa hugantegahue Ra Anumzanimoka nagrama huvempama hua kea, amage antegahue, na'ankure nazahu hanavea Ra Anumzamoka Kagrake mani'nane.
10 Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.
Anante Ra Anumzamo'a nozamea huntegeno ke'a zafa huno, Jonana hageri ankenare hagage kahepante amu ome atitre'ne.
