Jona 2
1 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
Then Jonah prayed to the LORD, his God, out of the fish’s belly.
2 Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst. (Sheol h7585)
He said, “I called because of my affliction to the LORD. He answered me. Out of the belly of Sheol I cried. You heard my voice. (Sheol h7585)
3 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.
For you threw me into the depths, in the heart of the seas. The flood was all around me. All your waves and your billows passed over me.
4 Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.
I said, ‘I have been banished from your sight; yet I will look again towards your holy temple.’
5 Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.
The waters surrounded me, even to the soul. The deep was around me. The weeds were wrapped around my head.
6 Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.
I went down to the bottoms of the mountains. The earth barred me in forever; yet you have brought my life up from the pit, LORD my God.
7 När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.
“When my soul fainted within me, I remembered the LORD. My prayer came in to you, into your holy temple.
8 De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.
Those who regard vain idols forsake their own mercy.
9 Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!»
But I will sacrifice to you with the voice of thanksgiving. I will pay that which I have vowed. Salvation belongs to the LORD.”
10 Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.
Then the LORD spoke to the fish, and it vomited out Jonah on the dry land.
