Johannes 6
1 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».
Потом отиде Исус преко мора галилејског код Тиверијаде.
2 Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.
И за Њим иђаше мноштво народа, јер виђаху чудеса Његова која чињаше на болесницима.
3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.
А Исус изиђе на гору, и онде сеђаше са ученицима својим.
4 Och påsken, judarnas högtid, var nära.
А беше близу пасха, празник јеврејски.
5 Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?»
Подигнувши, дакле, Исус очи, и видевши да мноштво народа иде к Њему, рече Филипу: Где ћемо купити хлеба да ови једу?
6 Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.
А ово говораше кушајући га, јер сам знаше шта ће чинити.
7 Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»
Одговори Му Филип: Двеста гроша хлеба није доста да сваком од њих по мало допадне.
8 Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:
Рече Му један од ученика Његових, Андрија, брат Симона Петра:
9 »Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?»
Овде има једно момче које има пет хлебова јечмених и две рибе; али шта је то на толики свет!
10 Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.
А Исус рече: Посадите људе. А беше траве много на ономе месту. Посади се дакле људи на број око пет хиљада.
11 Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava.
А Исус узевши оне хлебове, и давши хвалу, даде ученицима, а ученици онима који беху посађени; тако и од риба колико хтеше.
12 Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»
И кад се наситише, рече ученицима својим: Скупите комаде што претекоше да ништа не пропадне.
13 Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.
И скупише, и напунише дванаест котарица комада од пет хлебова јечмених што претече иза оних што су јели.
14 Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»
А људи видевши чудо које учини Исус говораху: Ово је заиста онај пророк који треба да дође на свет.
15 När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.
А кад разуме Исус да хоће да дођу да Га ухвате и да Га учине царем, отиде опет у гору сам.
16 Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön
А кад би увече сиђоше ученици Његови на море,
17 och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem;
И уђоше у лађу, и пођоше преко мора у Капернаум. И већ се беше смркло, а Исус не беше дошао к њима.
18 och sjön gick hög, ty det blåste hårt.
А море се подизаше од великог ветра.
19 När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta.
Возивши, пак, око двадесет и пет или тридесет потркалишта угледаше Исуса где иде по мору и беше дошао близу до лађе, и уплашише се.
20 Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.»
А Он им рече: Ја сам; не бојте се.
21 De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.
Онда Га с радошћу узеше у лађу; и одмах лађа би на земљи у коју иђаху.
22 Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena.
Сутрадан, пак, народ који стајаше преко мора кад виде да лађе друге не беше онде осим оне једне што у њу уђоше ученици Његови, и да не уђе Исус с ученицима својим у лађу него сами ученици Његови отидоше,
23 Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen.
А друге лађе из Тиверијаде дођоше близу оног места где једоше хлеб кад Господ даде хвалу,
24 När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus.
Кад виде народ да Исуса не беше онде ни ученика Његових, уђоше и они у лађе, и дођоше у Капернаум да траже Исуса.
25 Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?»
И нашавши Га преко мора рекоше Му: Рави! Кад си дошао овамо?
26 Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.
Исус им одговори и рече: Заиста, заиста вам кажем: не тражите ме што чудеса видесте, него што једосте хлеба и наситисте се.
27 Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» (aiōnios g166)
Старајте се не за јело које пролази, него за јело које остаје за вечни живот, које ће вам дати Син човечији, јер овог потврди Отац Бог. (aiōnios g166)
28 Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?»
А они Му рекоше: Шта ћемо чинити да радимо дела Божија?
29 Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.»
Одговори Исус и рече им: Ово је дело Божије да верујете оног кога Он посла.
30 De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du?
А они Му рекоше: Какав дакле ти показујеш знак да видимо и да верујемо? Шта радиш ти?
31 Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'»
Очеви наши једоше ману у пустињи, као што је написано: Хлеб с неба даде им да једу.
32 Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen.
Тада им рече Исус: Заиста, заиста вам кажем: Мојсије не даде вама хлеб с неба, него вам Отац мој даје хлеб истинити с неба;
33 Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.»
Јер је хлеб Божији онај који силази с неба и даје живот свету.
34 Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.»
Тада Му рекоше: Господе! Дај нам свагда тај хлеб.
35 Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.
А Исус им рече: Ја сам хлеб живота: Који мени долази неће огладнети, и који мене верује неће никад ожеднети.
36 Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.
Него вам казах да ме и видесте и не верујете.
37 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
Све што мени даје Отац к мени ће доћи; и који долази к мени нећу га истерати напоље.
38 Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig.
Јер сиђох с неба не да чиним вољу своју, него вољу Оца који ме посла.
39 Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
А ово је воља Оца који ме посла да од оног што ми даде ништа не изгубим, него да га васкрснем у последњи дан.
40 Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.» (aiōnios g166)
А ово је воља Оног који ме посла да сваки који види Сина и верује Га има живот вечни; и ја ћу га васкрснути у последњи дан. (aiōnios g166)
41 Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.»
Тада викаху Јевреји на Њега што рече: Ја сам хлеб који сиђе с неба.
42 Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?»
И говораху: Није ли ово Исус, син Јосифов, коме ми знамо оца и матер? Како дакле он говори: Ја сиђох с неба?
43 Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan.
Онда Исус одговори и рече им: Не вичите међу собом.
44 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Нико не може доћи к мени ако га не довуче Отац који ме посла; и ја ћу га васкрснути у последњи дан.
45 Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.
У пророцима стоји написано: и биће сви научени од Бога. Сваки који чује од Оца и научи, доћи ће к мени.
46 Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern.
Не да је ко видео Оца осим Оног који је од Бога: Он виде Оца.
Заиста, заиста вам кажем: који верује мене има живот вечни. (aiōnios g166)
48 Jag är livets bröd.
Ја сам Хлеб живота.
49 Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.
Очеви ваши једоше ману у пустињи, и помреше.
50 Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.
Ово је хлеб који силази с неба: да који од Њега једе не умре.
51 Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» (aiōn g165)
Ја сам хлеб живи који сиђе с неба; који једе од овог хлеба живеће вавек; и хлеб који ћу ја дати тело је моје, које ћу дати за живот света. (aiōn g165)
52 Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?»
А Јевреји се препираху међу собом говорећи: Како може овај дати нама тело своје да једемо?
53 Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.
А Исус им рече: Заиста, заиста вам кажем: ако не једете тело Сина човечијег и не пијете крв Његову, нећете имати живот у себи.
54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. (aiōnios g166)
Који једе моје тело и пије моју крв има живот вечни, и ја ћу га васкрснути у последњи дан: (aiōnios g166)
55 Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.
Јер је тело моје право јело и крв моја право пиће.
56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom.
Који једе моје тело и пије моју крв стоји у мени и ја у њему.
57 Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig.
Као што ме посла живи Отац, и ја живим Оца ради; и који једе мене и он ће живети мене ради.
58 Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» (aiōn g165)
Ово је хлеб који сиђе с неба: не као што ваши очеви једоше ману, и помреше; који једе хлеб овај живеће вавек. (aiōn g165)
59 Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Ово рече у зборници кад учаше у Капернауму.
60 Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?»
Тада многи од ученика Његових који слушаху рекоше: Ово је тврда беседа! Ко је може слушати?
61 Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten?
А Исус знајући у себи да ученици Његови вичу на то, рече им: Зар вас ово саблажњава?
62 Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? --
А кад видите Сина човечијег да одлази горе где је пре био?
63 Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.
Дух је оно што оживљава; тело не помаже ништа. Речи које вам ја рекох дух су и живот су.
64 Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.
Али имају неки међу вама који не верују. Јер знаше Исус од почетка који су што не верују, и ко ће Га издати.
65 Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.»
И рече: Зато вам рекох да нико не може доћи к мени ако му не буде дано од Оца мог.
66 För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.
Од тада многи од ученика Његових отидоше натраг, и више не иђаху с Њим.
67 Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?»
А Исус рече дванаесторици: Да нећете и ви отићи?
68 Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, (aiōnios g166)
Тада Му одговори Симон Петар: Господе! Коме ћемо ићи? Ти имаш речи вечног живота. (aiōnios g166)
69 och vi tro och förstå att du är Guds helige.»
И ми веровасмо и познасмо да си Ти Христос, Син Бога Живога.
70 Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.»
Исус им одговори: Не изабрах ли ја вас дванаесторицу, и један је од вас ђаво?
71 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
А говораше за Јуду Симонова Искариота, јер Га он хтеде издати, и беше један од дванаесторице.
