Johannes 5
1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
MURIN mepukat ran lapalap eu en Juj oko pwaida; Iejuj ap kotilan Ierujalem.
2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
Len pil eu mi Ierujalem impan im en jip, me ad a Petejda ni lokaia en Ipru; im limau mi impa,
3 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
Me jomau toto mi lole: Me majkun, o me danidan, o me motor mia, auiaui lao pil o pan mokimokid.
Pwe akai anjau tounlan amen kin koti don le o kamokideda pil o, a meamen me madan tion maj nan pil o ni a mokimokid, iei me kin maureda jan a jomau kan karoj, me mi re a.
5 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
A aramaj amen mia, me jomauki par jileijokwalu.
6 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»
Iejuj lao kotin majani men et a wonon, ap kotin mani, me u wonon anjau warai, ap kotin majani on i: Koe jo men kelailada?
7 Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»
Ol jomau potoan on i: Main, jota nai aramaj, me pan wa ia di won ni pil o anjaun a mokideda. Pwe ni ai kokodi, amen kin madan mo i.
8 Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
Iejuj ap kotin majani on i: Uda, ale ki om, kokowei!
9 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
Aramaj o ap madan kelailadar, kida ki e, alu wei, a ran o ran en japat.
10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»
Juj oko ap indai on me kelailadar: Ran wet ran en japat. A jota pun koe en wewa jili ki om.
11 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'»
A japen irail: Me kakela ia da, majani on ia: Ale ki om koko wei!
12 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?»
Irail ap kalelapok re a: Ij aramaj o me indai on uk: Ale ki om kokowei?
13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
A me kelailadar jaja i, pwe Iejuj kotila janer, pwe pokon mi waja o.
14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.»
Kadekadeo Iejuj kotin diaradar i nan im en kaudok o ap kotin majani on i: Kilan, koe kelailadar, koe der pil wia dip, pwe me jued kot jan maj de ko don uk!
15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Aramaj o ap koieila, kaireki Juj oko, me Iejuj kakeladar i.
16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
I me Juj oko ap raparapaki Iejuj, o majamajan, pwen kamela i, pweki a kotin wiadar meakan ni ran en japat.
17 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.»
Iejuj kotin japen irail: Jam ai kin dodok kokodo, a nai pil ian dodok.
18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
I me Juj oko ap majamajan melel, en kamatala i, pweki a kotin kawela ran en japat o pil majani, me dene Kot Jam a, o a kaparoki on pein i Kot.
19 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
Iejuj ap kotin japen majani on irail: Melel melel I indai on komail, a jota kak, Na en pein wia meakot, pwe i eta, me a kilan ren Jam, me a wiada. Pwe me a kin wiada, iei me Na pil kin wiada.
20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
Pwe jam pok on Na o kajan jale on i karoj, me pein i kin wiada. O a pan kajale on i wiawia kan, me lapa jan met akan, pwe komail en puriamui kila.
21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
Pwe duen Jam kin kapikapirida me melar akan, kamaur ir ada, iduen Na pil kamaureda me a mauki.
22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
Pwe jota me Jam kin kadeikada, pwe a kotiki on Na kadeik o.
23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
Pwe karoj en wauneki Na, dueta ar wauneki Jam. Me jota wauneki Na, jota kin wauneki Jam, me kadar i dor.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. (aiōnios g166)
Melel, melel I indai on komail, meamen ron ai padak o pojon, me kadar ia do, a aneki maur joutuk. A a jota pan panalan kadeik o, pwe a japale jan mela japal on maur. (aiōnios g166)
25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, ja, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
Melel, melel I indai on komail, anjau kokodo, iei a leler, me melar akan pan ronada nil en Nain Kot, a me ronadar pan maureda.
26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
Pwe duen Jam a udan maur, iduen a ki on Na, en pil udan maur.
27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
O a kotiki on i manaman, en kaunda kadeik o, pweki Nain aramaj i.
28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
Der puriamuiki met, pwe anjau kokodo me irail, me mi nan joujou kan, pan ron nil a.
29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
Irail ap pan pwarada: Me wiadar me mau, en maureda, pwen memaur, a me wiadar mejued, en maureda, pwen panalan kadeik O.
30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
Jota me I kak wiada jan pein nai, duen me I kin ron, iduen I kin kadeikada, o ai kadeik me pun, pwe I jota kin rapaki injen ai, pwe kupur en i, me kadar ia do.
31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
Ma I kadede pein nai, ai kadede jota melel.
32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
Amen me kadede ia, a I aja melel, me a kadede ia me melel.
33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
Komail me ilakilan Ioanej, I ari me kadede melel.
34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
A I jota kin ale kadede ren aramaj, a iet me I indawei, pwe komail en dorola.
35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
I me jer umpul o marain eu, a komail men perenki a marain anjau kij.
36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
A ai kadede me lapa jan en Ioanej. Pwe dodok kan, me Jam o kotiki on ia, I en kapwaiada, iei dodok kan, me I kin wiawia, me kadede ia, me Jam kadar ia dor.
37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
A Jam, me kadar ia dor, pein i kadede ia. Komail jota ronadar nil a, o jota kilan mom a.
38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
O a majan jota kin kot re omail, pwe komail jota pojon, me a kadarador.
39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. (aiōnios g166)
Komail kin kalelapok nan kij in likau kan, pwe komail lamelame, me maur joutuk mi lole. Ari, iei irail, me kin kadede ia. (aiōnios g166)
40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
A komail kan ko don ia, pwe komail en aneki maur.
41 Jag tager icke emot pris av människor;
I jota kin mauki ale wau ren aramaj akan.
42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
I aja komail, limpok en Kot jota kin mi re omail.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
I kodo ni mar en Jam ai, a komail jota kin kajamo ia. A ma amen pan kokido pein ad a, komail pan kajamo i.
44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
Pala komail kak pojon ni omail nononki wau ren aramaj, ap jota rapaki wau jan ren Kot.
45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
Der kiki on, me I pan mpakin komail ren Jam, amen me kin mpakin komail: Mojej, me komail kin kaporoporeki.
46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
Pwe ma komail pojonla Mojej, komail pan pojon ia, pwe i me intiniedier duen nai.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» och sökte att döda honom.
A ma komail jo kamelele a intin kan, pala komail pan kamelele ai padak kan?
