Johannes 5
1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
Sometime after this there was a Jewish Festival; and Jesus went up to Jerusalem.
2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
There is in Jerusalem, near the sheep-gate, a bath with five colonnades round it. It is called in Hebrew “Bethesda.”
3 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
In these colonnades a large number of sick people were lying – blind, lame, and crippled.
5 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
One man who was there had been crippled for thirty-eight years.
6 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»
Jesus saw the man lying there, and, finding that he had been in this state a long time, said to him, ‘Do you wish to be cured?’
7 Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»
‘I have no one, Sir,’ the sick man answered, ‘to put me into the bath when there is a troubling of the water, and, while I am getting to it, someone else steps down before me.’
8 Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
‘Stand up,’ said Jesus, ‘take up your mat, and walk.’
9 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
The man was cured immediately, and took up his mat and began walking.
10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»
Now it was the Sabbath. So the religious authorities said to the man who had been cured, ‘This is the Sabbath; you must not carry your mat.’
11 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'»
‘The man who cured me,’ he answered, ‘said to me “Take up your mat and walk.”’
12 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?»
‘Who was it,’ they asked, ‘that said to you “Take up your mat and walk”?’
13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
But the man who had been restored did not know who it was; for Jesus had moved away, because there was a crowd there.
14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.»
Afterwards Jesus found the man in the Temple Courts, and said to him, ‘You are cured now; do not sin again, or something worse may happen to you.’
15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
The man went away, and told the authorities that it was Jesus who had cured him.
16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
And that was why they began to persecute Jesus – because he did things of this kind on the Sabbath.
17 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.»
But Jesus replied, ‘My Father works to this very hour, and I work also.’
18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
This made the authorities all the more eager to kill him, because not only was he doing away with the Sabbath, but he actually called God his own Father – putting himself on an equality with God.
19 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
So Jesus made this further reply, ‘In truth I tell you, the Son can do nothing of himself; he does only what he sees the Father doing; whatever the Father does, the Son does also.
20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
For the Father loves his Son, and shows him everything that he is doing; and he will show him still greater things – so that you will be filled with wonder.
21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
For, just as the Father raises the dead and gives them life, so also the Son gives life to whom he pleases.
22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
The Father himself does not judge any one, but has entrusted the work of judging entirely to his Son,
23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
so that everyone may honour the Son, just as they honour the Father. The person who does not honour the Son fails to honour the Father who sent him.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. (aiōnios g166)
In truth I tell you that the person who listens to my message and believes him who sent me, has eternal life, and does not come under condemnation, but has already passed out of death into life. (aiōnios g166)
25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, ja, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
In truth I tell you that a time is coming, indeed it is already here, when the dead will listen to the voice of the Son of God, and when those who listen will live.
26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
For, just as the Father has inherent life within him, so also he has granted to the Son to have inherent life within him;
27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
and, because he is Son of Man, he has also given him authority to act as judge.
28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
Do not wonder at this; for the time is coming when all who are in their graves will hear his voice,
29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
and will come out – those who have done good rising to life, and those who have lived evil lives rising for condemnation.
30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
I can do nothing of myself; I judge as I am taught; and the judgment that I give is just, because my aim is not to do my own will, but the will of him who sent me.
31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
‘If I bear testimony to myself, my testimony is not trustworthy;
32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
it is another who bears testimony to me, and I know that the testimony which he bears to me is trustworthy.
33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
You have yourselves sent to John, and he has testified to the truth.
34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
But the testimony which I receive is not from people; I am saying this for your salvation.
35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
He was the Lamp that was burning and shining, and you were ready to rejoice, for a time, in his light.
36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
But the testimony which I have is of greater weight than John’s; for the work that the Father has given me to carry out – the work that I am doing – is in itself proof that the Father has sent me as his messenger.
37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
The Father who has sent me has himself borne testimony to me. You have neither listened to his voice, not seen his form;
38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
and you have not taken his message home to your hearts, because you do not believe him whom he sent as his messenger.
39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. (aiōnios g166)
You search the scriptures, because you think that you find in them immortal life; and, though it is those scriptures that bear testimony to me, (aiōnios g166)
40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
you refuse to come to me to have life.
41 Jag tager icke emot pris av människor;
‘I do not receive honour from people,
42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
but I know this of you, that you have not the love of God in your hearts.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
I have come in my Father’s name, and you do not receive me; if another comes in his own name, you will receive him.
44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
How can you believe in me, when you receive honour from one another and do not desire the honour which comes from the only God?
45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
Do not think that I will accuse you to the Father; your accuser is Moses, on whom you have been resting your hopes.
46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
For, had you believed Moses, you would have believed me, for it was of me that Moses wrote;
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» och sökte att döda honom.
but, if you do not believe his writings, how will you believe my teaching?’
