Johannes 4
1 Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;
When therefore the Lord knew, that the Pharisees had heard—Jesus, more disciples, is making and immersing, than John, —
2 dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.
although indeed, Jesus himself, was not immersing, but his disciples,
3 Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.
he left Judaea, and departed again into Galilee.
4 Därvid måste han taga vägen genom Samarien.
Now he must needs pass through Samaria.
5 Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
He cometh, therefore, unto a city of Samaria, called Sychar, near the parcel of ground which Jacob gave unto Joseph his son.
6 Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.
Now Jacob’s fountain was there. Jesus, therefore, having become toil-worn with the journey, was sitting thus, upon the fountain. It was about the sixth hour.
7 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»
There cometh a woman of Samaria to draw water. Jesus saith unto her—Give me to drink!
8 Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
for, his disciples, had gone away into the city, that, food, they might buy.
9 Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
The Samaritan woman, therefore, saith unto him—How dost, thou, being, a Jew, ask to drink, of me, who am, a Samaritan woman? [for, Jews, have no dealings with Samaritans.]
10 Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»
Jesus answered, and said unto her—If thou hadst known the free gift of God, and who it is that is saying unto thee, Give me to drink, thou, wouldst have asked him, and he would have given thee living water.
11 Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»
She saith unto him—Sir! not even a bucket, hast thou, —and, the well, is, deep: —Whence, then, hast thou the living water?
12 Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»
Art, thou, greater than, our father Jacob, who gave us the well, —and, himself, out of it drank, and his sons, and his flocks?
13 Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;
Jesus answered, and said unto her—Whosoever drinketh of this water, will thirst, again;
15 Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»
The woman saith unto him—Sir! give me this water, that I thirst not, neither be coming hither to draw.
16 Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»
He saith unto her—Go, call thy husband, and come hither!
17 Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»
The woman answered, and said [unto him]—I have no husband. Jesus saith unto her—Well, saidst thou, A husband, I have not;
18 Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.
for, five husbands, thou hast had, —and, now, he whom thou hast, is not thy, husband: This true thing, hast thou spoken.
19 Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.
The woman saith unto him—Sir! I perceive that, a prophet, art, thou: —
20 Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»
Our fathers, in this mountain, worshipped; and, ye, say, that, in Jerusalem, is the place, where, to worship, it behoveth.
21 Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.
Jesus saith unto her—Believe me, woman! There cometh an hour, when, neither in this mountain, nor yet in Jerusalem, shall ye worship the Father.
22 I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --
Ye, worship, that which ye know not; We, worship, that which we know; because, salvation, is, of the Jews.
23 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
But there cometh an hour, and, now, is, —when, the real worshippers, shall worship the Father in spirit and truth; for, even the Father, is seeking, such as these, as his worshippers.
24 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
God is, spirit; and, they that worship him, in spirit and truth, must needs worship.
25 Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»
The woman saith unto him—I know that, Messiah, cometh, who is called Christ, —Whensoever, he, shall come, he will tell us, everything.
26 Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»
Jesus saith unto her—I, that speak unto thee, am he.
27 I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.
And, hereupon, came his disciples, and they began to marvel, that, with a woman, he was talking. No one, however, said—What seekest thou? or—Why talkest thou with her?
28 Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
The woman, therefore, left her water-vessel, and went away into the city, and saith unto the men—
29 »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»
Come! see a man, that told me all things that ever I did: Can, this, be, the Christ?
30 Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
They came forth out of the city, and were coming unto him.
31 Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»
In the meantime, the disciples were requesting him, saying—Rabbi! eat.
32 Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»
But, he, said unto them—I, have, food, to eat, of which, ye, know not.
33 Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»
The disciples, therefore, began to say, one to another—Hath anyone brought him, to eat?
34 Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»
Jesus saith unto them—My food, is, that I should do the will of him that sent me, and complete, his work.
35 I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.
Are, ye, not saying—Yet, a fourmonth, it is, and, the harvest, cometh? Lo! I say unto you—Lift up your eyes, and gaze at the fields, —that, white, are they unto, harvest. Already,
36 Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. (aiōnios g166)
he that reapeth, receiveth, a reward, and gathereth fruit unto life age-abiding; that, he that soweth, together may rejoice, with him that reapeth. (aiōnios g166)
37 Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.
For, herein, doth the saying, hold good, —One, is the sower, and, another, is the reaper.
38 Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»
I, sent you forth, to be reaping that whereon, ye, have not toiled: Others, have toiled, and, ye, into their toil, have entered.
39 Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.
And, out of that city, many, believed on him—of the Samaritans, —by reason of the word of the woman in bearing witness—He told me all things that ever I did.
40 När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.
When, therefore, the Samaritans came unto him, they went on to request him to abide with them; and he abode there two days.
41 Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
And, many more, believed by reason of his discourse;
42 Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»
and, unto the woman, began to say—No longer, by reason of thy talk, do we believe; for, we ourselves, have heard, and know that, This One, is, in truth, the Saviour of the world.
43 Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
But, after the two days, he went forth from thence, into Galilee.
44 Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.
For, Jesus himself, bare witness, that, a prophet, in his own fatherland, hath not, honour.
45 När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
So, when he came into Galilee, the Galilaeans welcomed him, having seen, all things, whatsoever he had done in Jerusalem during the feast; for, they also, went unto the feast.
46 Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.
So he came again into Cana of Galilee, where he had made the water, wine. And there was a certain courtier, whose son was sick, in Capernaum.
47 När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
The same, hearing that Jesus had come out of Judaea into Galilee, came away unto him, and began requesting him, that he would come down and heal his son; for he was on the point of dying.
48 Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»
Jesus therefore said unto him—Except, signs and wonders, ye see, in nowise will ye believe.
49 Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»
The courtier saith unto him—Sir! come down, ere my child die!
50 Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.
Jesus saith unto him—Be going thy way: thy son, liveth! And the man believed in the word which Jesus spake to him, and at once went his way.
51 Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»
And, when he was even now going down, his servants, met him, saying, that, his boy, was living.
52 Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»
So he enquired the hour, from them, when he began, to amend. They said, therefore, unto him—Yesterday, at the seventh hour, the fever left him.
53 Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.
So the father took note that it was, in that hour, wherein Jesus said unto him—Thy son, liveth! and he believed, he, and all his house.
54 Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen. Grundtextens uttryck, som bokstavligen betyder levande vatten, har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar uttrycket i den senare betydelsen. Eller: Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.
Now, this again, as, a second sign, Jesus did, after coming out of Judaea into Galilee.
