Johannes 20
1 Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen från graven.
Early on Sunday morning, while it was still dark, Mary, the woman from Magdala [village], went to the [burial] cave [with some other women]. They saw that the stone had been removed {that someone had removed the stone} from the [entrance to the] cave.
2 Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: »De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.»
So Mary ran to where Simon Peter and I [were staying in Jerusalem]. She said to us, “They have taken the Lord’s [body] out of the burial cave, and we do not know where they have put it!”
3 Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven.
So Peter and I started going to the cave.
4 Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.
We were both running, but I ran faster than Peter and got there first.
5 Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där; dock gick han icke in.
I stooped down [at the entrance] and looked inside. I saw the strips of linen cloth lying there [where his body had been laid], but I did not go inside.
6 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick så se huru bindlarna lågo där,
Then Simon Peter, who was running behind me, arrived. He went inside the cave. He, too, saw the strips of linen cloth lying there.
7 och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt ställe, hopvecklad.
He also [saw the] cloth that they had [wrapped] around Jesus’ head. It had been folded and put {Someone had folded it and put it} aside, separate from the linen strips.
8 Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och han såg och trodde.
Then I also went inside. I saw [those things] and I believed [that Jesus had truly become alive again].
9 De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.
Before this happened, we did not understand from [what the prophets had written in] the Scriptures, that he had to become alive again after he died.
10 Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen.
Then [we two] disciples went back to where we were staying. [In the meantime], Mary [returned to the cave].
11 Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät, lutade hon sig in i graven
As she stood outside the cave crying, she stooped down to look inside the cave.
12 och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.
She saw two angels in very white [clothing], sitting at the place where Jesus’ body had been laid. One was where his head had been, and the other was where his feet had been.
13 Och de sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?» Hon svarade dem: »De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.»
They said to her, “Woman, why are you crying?” She said to them, “They have taken away [the body of] my Lord, and I do not know where they have put it!”
14 Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus.
After she said that, she turned around and saw Jesus standing [there], but she did not know that it was Jesus.
15 Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?» Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: »Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.»
He said to her, “Woman, why are you crying? Who are you looking for?” Thinking that he was the gardener, she said to him, “Sir, if you have taken his [body] away, tell me where you have put it. Then I will get it [and bury it properly].”
16 Jesus sade till henne: »Maria!» Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: »Rabbuni!» (det betyder mästare).
Jesus said to her, “Mary!” She turned toward him [again and recognized him]. Then she exclaimed in Aramaic, “Rabboni!” which means ‘Teacher’.
17 Jesus sade till henne: »Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.»
Jesus said to her, “Stop clinging to me, because I have not yet returned to my Father. Go to my disciples and tell them, ‘I am about to return to my Father and your Father, to the one who is my God and your God’.”
18 Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.
So Mary went to where [we] disciples were and told us that she had seen the Lord [alive again]. She also told us what Jesus said that she [should tell us].
19 På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder!»
On that Sunday evening [we] disciples gathered together. The doors were locked {[We] locked the doors} because we were afraid that [the Jewish leaders] [SYN] [might arrest us. Suddenly] Jesus appeared [miraculously] and stood among us! He said to us, “May God give you [inner] peace!”
20 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.
After he said that, he showed us [the wounds in] his hands and his side. We were very happy when we saw the Lord!
21 Åter sade Jesus till dem: »Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder.»
Jesus said to us again, “May God give you peace! Just like [my] Father sent me, now I am sending you [to proclaim my message].”
22 Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: »Tagen emot helig ande!
After saying that, he breathed on us and said, “Receive the Holy Spirit!
23 Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.»
If you forgive people for their having sinned, [God will already] have forgiven them. If you do not forgive them, [God] has not forgiven them.”
24 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, när Jesus kom.
One of us disciples, Thomas, the one whom we called The Twin, was not with us when Jesus appeared to us.
25 Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: »Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.»
When the rest of us told him that we had seen the Lord, he said to us, “If I do not see the marks of the nails in his hands and put my fingers in the place where the nails were, and put my hands into the place in his side [where the soldier thrust the spear], I will certainly not believe [that he was the one you saw]!”
26 Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland de, och sade: »Frid vare med eder!»
A week later we were in [the house] again. This time Thomas was with us. Although the doors had been locked {[we] had locked the doors}, Jesus [again] appeared [miraculously] and stood among us. He said, “May God give peace to you!”
27 Sedan sade han till Tomas: »Räck hit dit finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.»
Then he [showed] Thomas [his hands] and said to him, “Put your finger here! Look at [the wounds in] my hands! Reach out your hand and put it in [the wound in] my side! Stop doubting [LIT/DOU]! Instead, believe [that I am alive again]!”
28 Tomas svarade och sade till honom: »Min Herre och min Gud!»
Thomas answered him, “[You are truly] my Lord and my God!”
29 Jesus sade till honom: »Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro.»
Jesus said to him, “Because you have seen me, you have believed [that about me]. But God [is truly] pleased with those who have believed [that about me], even though they have not seen me!”
30 Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
[We] disciples saw Jesus perform many other miracles, but [I] have not written about them in this book.
31 Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.
But these [that I have written about, I] have written about them in order that you may believe that Jesus is the Messiah, (the Son of God/the man who is also God), and in order that you may have [eternal] life [by trusting] (in him/ in what he [has done for you]) [MTY].
