Johannes 2
1 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
Üqinqi küni, Galiliyǝdiki Kana yezisida bir toy boldi. Əysaning anisi [Mǝryǝm] u yǝrdǝ idi
2 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
ⱨǝm Əysa wǝ uning muhlislirimu toyƣa tǝklip ⱪilinƣanidi.
3 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.»
Toyda xarab tügǝp ⱪalƣanda, Əysaning anisi uningƣa: — Ularning xarabliri tügǝp ⱪaptu, — dedi.
4 Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.»
Əysa uningƣa: — Hanim, mening sǝn bilǝn nemǝ karim? Mening waⱪti-saitim tehi kǝlmidi, — dedi.
5 Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.»
Anisi qakarlarƣa: — U silǝrgǝ nemǝ ⱪil desǝ, xuni ⱪilinglar, — dedi.
6 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
Əmdi xu yǝrdǝ Yǝⱨudiylarning taⱨarǝt aditi boyiqǝ ixlitilidiƣan, ⱨǝrbirigǝ ikki-üq tungdin su siƣidiƣan altǝ tax küp ⱪoyulƣanidi.
7 Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden.
Əysa qakarlarƣa: — Küplǝrgǝ su toldurunglar, — dedi. Ular küplǝrni aƣziƣiqǝ tolduruxti.
8 Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så.
Andin u ularƣa yǝnǝ: — Əmdi buningdin usup toy baxⱪurƣuqiƣa beringlar, — dedi. Ular uni apirip bǝrdi.
9 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
Toy baxⱪurƣuqi xarabⱪa aylandurulƣan sudin tetip kɵrgǝndǝ (u uning ⱪǝyǝrdin kǝltürülgǝnlikini bilmidi, ǝmma buni su toxuƣan qakarlar bilǝtti) toy baxⱪurƣuqi toyi boluwatⱪan yigitni qaⱪirip,
10 och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»
uningƣa: — Ⱨǝrbir [toy ⱪilƣuqi] yahxi xarabni toyning bexida ⱪuyidu, andin meⱨmanlar ⱪanƣuqǝ iqkǝndin keyin, naqirini ⱪuyidu. Əjǝba, sǝn yahxi xarabni muxu qaƣⱪiqǝ saⱪlapsǝn! — dedi.
11 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
Bu bolsa, Əysa kɵrsǝtkǝn mɵjizilik alamǝtlǝrning dǝslǝpkisi bolup, Galiliyǝning Kana yezisida kɵrsitilgǝnidi. Buning bilǝn u ɵzining xan-xǝripini ayan ⱪildi, wǝ uning muhlisliri uningƣa etiⱪad ⱪildi.
12 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
Bu ixtin keyin u, anisi, iniliri wǝ muhlisliri bilǝn Kǝpǝrnaⱨum xǝⱨirigǝ qüxüp, u yǝrdǝ birnǝqqǝ kün turdi.
13 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
Yǝⱨudiylarning «ɵtüp ketix ⱨeyti»ƣa yeⱪin ⱪalƣanda, Əysa Yerusalemƣa bardi.
14 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
U ibadǝthana [ⱨoylilirida] kala, ⱪoy wǝ kǝptǝr-pahtǝk satⱪuqilarni ⱨǝm u yǝrdǝ olturƣan pul tegixküqilǝrni kɵrdi.
15 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
U tanidin ⱪamqa yasap, ularning ⱨǝmmisini ⱪoy-kaliliri bilǝn ⱪoxup ibadǝthanidin ⱨǝydǝp qiⱪardi. Pul tegixküqilǝrning pullirini qeqip, xirǝlirini ɵrüwǝtti
16 Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»
wǝ pahtǝk-kǝptǝr satⱪuqilarƣa: — Bu nǝrsilǝrni bu yǝrdin elip ketix! Atamning ɵyini soda-setiⱪ ɵyi ⱪilixiwalma! — dedi.
17 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.»
Buni kɵrgǝn muhlisliri [Zǝburda] mundaⱪ pütülginini esigǝ elixti: «Sening [muⱪǝddǝs] ɵyünggǝ bolƣan otluⱪ muⱨǝbbitim ɵzümni qulƣiwaldi!».
18 Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»
Xuning bilǝn Yǝⱨudiylar u ixlarƣa inkas bildürüp uningdin: — Bundaⱪ ixlarni ⱪilƣanikǝnsǝn, ⱪeni, bizgǝ nemǝ mɵjizilik alamǝtni kɵrsitip berisǝn?! — dǝp soridi.
19 Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»
Əysa ularƣa jawab berip: — Uxbu ibadǝthanini quwuwǝtsǝnglar, mǝn üq kün iqidǝ uni yengiwaxtin ⱪurup qiⱪimǝn, — dedi.
20 Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»
Xuning bilǝn bu Yǝⱨudiylar yǝnǝ uningƣa: — Bu ibadǝthanini yasawatⱪili ⱨazirƣiqǝ ⱪiriⱪ altǝ yil bolƣan tursa, sǝn uni ⱪandaⱪsigǝ üq kündila ⱪurup qiⱪalaysǝn?! — dedi.
21 Men det var om sin kropps tempel han talade.
Ⱨalbuki, uning «ibadǝthana» degini uning ɵz tenini kɵrsǝtkǝnidi.
22 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
Xunga, u ɵlümdin tirilgǝndin keyin, muhlisliri uning bu deginini esigǝ aldi wǝ xundaⱪla muⱪǝddǝs yazmilardiki bu ⱨǝⱪtiki bexarǝtkǝ ⱨǝmdǝ Əysaning eytⱪan sɵzigǝ ixǝndi.
23 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
Ɵtüp ketix ⱨeytida, nurƣun kixilǝr uning Yerusalemda kɵrsǝtkǝn mɵjizilik alamǝtlǝrni kɵrgǝn bolup, uning namiƣa etiⱪad ⱪilixti.
24 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
Lekin Əysa pütkül insanlarning [ⱪǝlbining] ⱪandaⱪ ikǝnlikini bilgǝqkǝ, ɵzini ularƣa tapxurmaytti.
25 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
Insan toƣruluⱪ ⱨeqkimning uningƣa guwaⱨliⱪ berixining ⱨajiti yoⱪ idi; qünki u insanlarning ⱪǝlbidǝ nemǝ bar ikǝnlikini ɵzi bilǝtti.
