< Johannes 18 >

1 När Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lärjungar därifrån och gick över bäcken Kidron till andra sidan. Där var en örtagård, och i den gick han in med sina lärjungar.
Lorsqu’il eut dit ces choses, Jésus s’en alla avec ses disciples au-delà du torrent de Cédron, où il y avait un jardin dans lequel il entra, lui et ses disciples.
2 Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället, ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans.
Or Judas, qui le trahissait, connaissait aussi ce lieu, parce que Jésus y était venu souvent avec ses disciples.
3 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen.
Judas ayant donc pris la cohorte et des archers des pontifes et des pharisiens, vint là avec des lanternes, des torches et des armes.
4 Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sade till dem: »Vem söken I?»
Mais Jésus sachant tout ce qui devait lui arriver, s’avança et leur demanda: Qui cherchez vous?
5 De svarade honom: »Jesus från Nasaret.» Jesus sade till dem: »Det är jag.» Och Judas, förrädaren, stod också där ibland dem.
Ils lui répondirent: Jésus de Nazareth, Jésus leur dit: C’est moi. Or avec eux se trouvait aussi Judas, qui le trahissait.
6 När Jesus nu sade till dem: »Det är jag», veko de tillbaka och föllo till marken.
Mais dès qu’il leur eut dit: C’est moi, ils furent renversés, et tombèrent par terre.
7 Åter frågade han dem då: »Vem söken I?» De svarade: »Jesus från Nasaret.»
Il leur demanda donc de nouveau: Qui cherchez-vous? Ils répondirent: Jésus de Nazareth.
8 Jesus sade: »Jag har sagt eder att det är jag; om det alltså är mig I söken, så låten dessa gå.»
Jésus reprit: Je vous ai dit que c’est moi. Mais si c’est moi que vous cherchez, laissez aller ceux-ci.
9 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: »Av dem som du har givit mig har jag icke förlorat någon.»
Afin que fût accomplie la parole qu’il avait dite: Je n’ai perdu aucun de ceux que vous m’avez donnés.
10 Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat; och tjänarens namn var Malkus.
Alors Simon Pierre, qui avait une épée, la tira, et frappant le serviteur du grand prêtre, il lui coupa l’oreille droite. Or le nom de ce serviteur était Malchus.
11 Då sade Jesus till Petrus: »Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?»
Mais Jésus dit à Pierre: Remets ton épée dans le fourreau. Et le calice que mon Père m’a donné, ne le boirai-je donc point?
12 Den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grepo då Jesus och bundo honom
Alors la cohorte, le tribun et les archers des Juifs se saisirent de Jésus et le lièrent;
13 och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfader till Kaifas, som var överstepräst det året.
Puis ils l’emmenèrent d’abord chez Anne, parce qu’il était le beau-père de Caïphe, qui était le pontife de cette année-là.
14 Och det var Kaifas som under rådplägningen hade sagt till judarna, att det vore bäst om en man finge dö för folket.
Or Caïphe était celui qui avait donné ce conseil aux Juifs: Il est avantageux qu’un seul homme meure pour le peuple.
15 Och Simon Petrus jämte en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård;
Cependant Simon Pierre suivait Jésus, et aussi l’autre disciple. Or comme ce disciple était connu du pontife, il entra avec Jésus dans la cour du pontife.
16 men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin.
Mais Pierre se tenait dehors à la porte. C’est pourquoi l’autre disciple, qui était connu du pontife, sortit, et parla à la portière, et elle fit entrer Pierre.
17 Tjänstekvinnan som vaktade porten sade därvid till Petrus: »Är icke också du en av den mannens lärjungar?» Han svarade: »Nej, det är jag icke.»
Alors cette servante, qui gardait la porte, demanda à Pierre: Et toi, n’es-tu pas aussi des disciples de cet homme? Il lui répondit: Je n’en suis point.
18 Men tjänarna och rättsbetjänterna hade gjort upp en koleld, ty det var kallt, och de stodo där och värmde sig; bland dem stod också Petrus och värmde sig.
Or les serviteurs et les archers se tenaient auprès du feu, et se chauffaient, parce qu’il faisait froid; et Pierre était aussi avec eux debout et se chauffant.
19 Översteprästen frågade nu Jesus om hans lärjungar och om hans lära.
Cependant le pontife interrogea Jésus touchant ses disciples et sa doctrine.
20 Jesus svarade honom: »Jag har öppet talat för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.
Jésus lui répondit: J’ai parlé publiquement au monde; j’ai toujours enseigné dans la synagogue et dans le temple, où tous les Juifs s’assemblent, et en secret je n’ai rien dit.
21 Varför frågar du då mig? Dem som hava hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.»
Pourquoi m’interroges-tu? Interroge ceux qui ont entendu ce que je leur ai dit; voilà ceux qui savent ce que j’ai enseigné.
22 När Jesus sade detta, gav honom en av rättstjänarna, som stod där bredvid, ett slag på kinden och sade: »Skall du så svara översteprästen?»
Après qu’il eut dit cela, un des archers là présent donna un soufflet à Jésus, disant: Est-ce ainsi que tu réponds au pontife?
23 Jesus svarade honom: »Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?»
Jésus lui répondit: Si j’ai mal parlé, rends témoignage du mal; mais si j’ai bien parlé, pourquoi me frappes-tu?
24 Och Hannas sände honom bunden till översteprästen Kaifas.
Et Anne l’envoya lié à Caïphe, le grand prêtre.
25 Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: »Är icke också du en av hans lärjungar?» Han nekade och sade: »Det är jag icke.»
Cependant Simon Pierre était là debout et se chauffant. Ils lui dirent donc: Et toi, n’es-tu pas aussi de ses disciples? Il le nia et dit: Je n’en suis point.
26 Då sade en av översteprästens tjänare, en frände till den som Petrus hade huggit örat av: »Såg jag icke själv att du var med honom i örtagården?»
Un des serviteurs du pontife, parent de celui à qui Pierre avait coupé l’oreille, lui dit: Ne t’ai-je pas vu dans le jardin avec lui?
27 Då nekade Petrus åter. Och i detsamma gol hanen.
Et Pierre le nia de nouveau; et aussitôt un coq chanta.
28 Sedan förde de Jesus från Kaifas till pretoriet; och det var nu morgon. Men själva gingo de icke in i pretoriet, för att de icke skulle bliva orenade, utan skulle kunna äta påskalammet.
Ils amenèrent donc Jésus de chez Caïphe dans le prétoire. Or c’était le matin, et eux n’entrèrent point dans le prétoire, afin de ne point se souiller et de pouvoir manger la pâque.
29 Då gick Pilatus ut till dem och sade: »Vad haven I för anklagelse att frambära mot denne man?»
Pilate donc vint à eux dehors et dit: Quelle accusation portez-vous contre cet homme?
30 De svarade och sade till honom: »Vore han icke en illgärningsman, så hade vi icke överlämnat honom åt dig.»
Ils répondirent et lui dirent: Si ce n’était pas un malfaiteur, nous ne vous l’aurions pas livré.
31 Då sade Pilatus till dem: »Tagen I honom, och dömen honom efter eder lag.» Judarna svarade honom: »För oss är det icke lovligt att avliva någon.»
Alors Pilate leur dit: Prenez-le vous-mêmes, et le jugez selon votre loi. Mais les Juifs lui répondirent: Il ne nous est pas permis de mettre personne à mort.
32 Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt för att giva till känna på vad sätt han skulle dö.
Afin que fût accomplie la parole que Jésus avait dite, montrant de quelle mort il devait mourir.
33 Pilatus gick åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sade till honom: »Är du judarnas konung?»
Pilate rentra donc dans le prétoire, appela Jésus, et lui dit: Es-tu le roi des Juifs?
34 Jesus svarade: »Säger du detta av dig själv, eller hava andra sagt dig det om mig?»
Jésus répondit: Dis-tu cela de toi-même, ou d’autres te l’ont-ils dit de moi?
35 Pilatus svarade: »Jag är väl icke en jude! Ditt eget folk och översteprästerna hava överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?»
Pilate reprit: Est-ce que je suis Juif, moi? Ta nation et les pontifes t’ont livré à moi; qu’as-tu fait?
36 Jesus svarade: »Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen.»
Jésus répondit: Mon royaume n’est pas de ce monde; si mon royaume était de ce monde, mes serviteurs combattraient certainement pour que je ne fusse point livré aux Juifs; mais je l’assure, mon royaume n’est pas d’ici.
37 Så sade Pilatus till honom: »Så är du dock en konung?» Jesus svarade: »Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst.»
C’est pourquoi Pilate lui repartit: Tu es donc roi? Jésus répondit: Tu le dis, je suis roi. Si je suis né et si je suis venu dans le monde, c’est pour rendre témoignage à la vérité; quiconque est de la vérité, écoute ma voix.
38 Pilatus sade till honom: »Vad är sanning?» När han hade sagt detta, gick han åter ut till judarna och sade till dem: »Jag finner honom icke skyldig till något brott.
Pilate lui demanda: Qu’est-ce que la vérité? Et ayant dit cela, il alla de nouveau vers les Juifs, et leur dit: Je ne trouve en lui aucune cause de mort.
39 Nu är det en sedvänja hos eder, att jag vid påsken skall giva eder en fånge lös. Viljen I då att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?»
Mais c’est la coutume parmi vous que je vous délivre un criminel à la Pâque; voulez-vous donc que je vous délivre le roi des Juifs?
40 Då skriade de åter och sade: »Icke honom, utan Barabbas.» Men Barabbas var en rövare.
Alors ils crièrent tous de nouveau, disant: Non pas celui-ci, mais Barabbas. Or Barabbas était un voleur.

< Johannes 18 >