Johannes 16
1 »Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på fall.
– Yəqqı'le qığmeebaç'ecenva in Zı şok'le eyhe.
2 Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud.
Şu sinagogbışeençe g'eepşesınbı. Man k'ıldanan xhinnee, məxbına gah qöö, şu gyapt'ıynbışisqa məxüd qales, co Allahıs g'ulluxniy haa'a.
3 Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig.
Zınar, Dekkır manbışik'le qıvdyaats'ıva, manbışe man ha'asın.
4 Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är inne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.
Zı man şok'le ögiykecad eyhe, qiyğa mana gah qabımee, şosse yik'el himiyxacenva. Zı şoka ıxhaynçil-alla, man Zı şok'le ögil eyhe deşdiy.
5 Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen av eder frågar mig vart jag går.
– Həşdeme Zı, Zı G'axuvuyng'une k'anyaqa əlyhəəng'a, vuşde neng'veecad Zake «Nyaqane əlyhəəva?» qiyghan deş.
6 Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag har sagt eder detta.
Zı şok'le manva uvhuva, şu aq'vabı qı'ı.
7 Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.
Zı şok'le hək'en eyhe, Zı vuşde yugvalinemeecar əlyhəə. Zı idyark'ınee, vuşun sura Aqqaqqana şosqa ayres deş. Zı ark'ınee, Man, hək'en xət qa'an Rı'h, Zı şosqa g'axılesın.
8 Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:
Man qadımee, insanaaşina bınah aq'valqa qığaahas. Mançin sayid qopkuvallayiy məhkama hagvas.
9 i fråga om synd, ty de tro icke på mig;
Manbışda bınah Zalqa inyam hidi'iy vob.
10 i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer;
Mançin Yizda qopkuvalla haagvas – Zı Dekkisqa əlyhəə, şok'le Zı sayir g'aces deş.
11 i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.
Mançin məhkamayne hək'ee yuşan ha'as – in dyunye vuk'lek ıkkekkane iblisın məhkama ıxhay.
12 Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.
Zaqa şok'le eyhesın geed kar vod, həşde man şolqa hixharas deş.
13 Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall.
Hək'en xət qa'an Rı'h qadımee, Mançis şos bıkırna hək'ena yəq haagvas. Mançin Çiled-alqan kar eyhes deş. Hucooyiy g'iyxhe, man eyhes, şok'le vuk'lelqa qalesınbı eyhes.
14 Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.
Mançin Zı axtı qa'as, Yizınçike alyaat'u, şos yuşan ha'asva.
15 Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skall taga av mitt och förkunna det för eder.
Dekkıqa vodun, gırgın Yizın vod. Mançil-allad ine Rı'hın Yizınçike alyaat'u, şos yuşan ha'asva Zı uvhu.
16 En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig.»
– Sık'ınne gahıle şok'le Zı g'aces deş, sık'ınne gahıleme şok'le meer Zı g'acesda.
17 Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta som han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?»
Mane gahıl I'sayne sabara telebabışe sana-sang'uk'le eyhen: – «Sık'ınne gahıle şok'le Zı g'aces deş, sık'ınne gahıleme şok'le meer Zı g'acesda», «Zı Dekkıne k'anyaqa əlyhəə» man hucoova eyhenniyxan?
18 De sade alltså: »Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Vi förstå icke vad han talar.»
Manbışe sana-sang'uke qiyghanan: – Mang'vee eyhen «sık'ınna gah» hucoo eyhenne? Mang'vee eyhen şalqa hiyxhar deş.
19 Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem: »I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.'
I'sayk'le manbışe qiyghanas ıkkanan ats'axhxha, manbışik'le eyhen: – «Sık'ınne gahıle Zı g'aces deş, sık'ınne gahıleme meer g'acesda» manniy sana-sang'uke qiyghan?
20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen bliva bedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje.
Zı şok'le hək'en eyhe, şu gyaaşesınbı, nağbı k'ya'as, dyunyeme şadxhesın. Şu aq'vabı qa'as, man vuşun aq'vabı qı'iyme şadvalilqa sak'alas.
21 När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.
Zəiyfee uşax ixhesda gah qabımee, aq'va qa'a. Uşax ıxhameeme ts'ıtsı'iyn ık'ar məng'ısse yik'eliyxanan. Dyunyelqa insan qarıva, mana şadeexhena.
22 Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder.
Həməxüdıd şu həşde aq'vabı qa'a. Zak'le şu meeb g'avcesınbıcab, manke vuşun yik'bı şadxhesınbı. Şavaacabıb vuşda şadvalla g'avşes deş.
23 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.
Mane yiğıl şu Zake vuççud qiyghanas deş. Zı şok'le hək'en eyhe, Yizde doyule şu Dekkıke hucoo heqqee, Mang'vee şos helesın.
24 Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
Həşdilqamee şu Yizde doyule vuççud heqqı deş. Şu heqqee, Dekkee helesın, vuşun yik'bıd şadvalin gyats'esınbı.
25 Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern.
– Ögilycad Zı misaalabı ts'ıts'a'a-ts'ıts'a'a şos karbı xət qı'ı. Həşde məxbına gah qöö, Zı şoka misaalabı ts'ıts'a'a-ts'ıts'a'a yuşan ha'as deş. Zı Dekkıne hək'ee şoka vuççud dyugul hidi'ı yuşan ha'as.
26 På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder icke att jag skall bedja Fadern för eder,
Mane gahıl şu Yizde doyule heqqas. Zı şok'le Dekkıke vuşdemee hucoomecad heqqasva deş eyhe.
27 ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig och haven trott att jag är utgången från Gud.
Dekkıs Cus şu vukkan, şos Zı ıkkiykınva, Zı Allahısse qarıva şu inyam hı'ıva.
28 Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; åter lämnar jag världen och går till Fadern.»
Zı Dekkıne k'anençe ine dyunyelqa qarı, ine dyunyeyler meer Dekkıne k'anyaqa əlyhəəs.
29 Då sade hans lärjungar: »Se, nu talar du öppet och brukar inga förtäckta ord.
Telebabışe eyhen: – Haane, həşde Ğu vuççud dyugul hidi'ı yuşan hı'ı, misaalabı ts'ıts'ı'ı deş.
30 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt för dig att man frågar dig; därför tro vi att du är utgången från Gud.»
Həşde şalqa hitxhır, Vak'le gırgıncad ats'avud. Vake qiyghanassecad, Vaqa qelesın alidghıniy eyxhevud. Şi mançil-allad inyam ha'an Ğu Allahısse qarına vorva.
31 Jesus svarade dem: »Nu tron I?
I'see manbışike qiyghanan: – Həşde inyam ha'anne?
32 Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, så I skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig.
Vuşun gırgınbı vuşde xaybışeeqa ehevkasda, Zı Zaler-alqa g'alerçesda gah qööna, hipxhırna. Zı Zıcar deş vor, Yizda Dekır Zaka vor.
33 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.» ty jag går till Fadern.
İn gırgın Zı şok'le eyhen, şu Yizde abnang'a, şoqa şu abğançe opxhanan fıkırbı mexhecenva. İne dyunyee dağamiyvallabı ixhes. Yik'eka vuxhe! Zı dyunyeyle ğamxhana.
