< Johannes 11 >
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Lazar donana sa insan ık'iyk'arna. Mana, Mayramiy cena yiçu Marta yeexhene Bet-Anya eyhene xiveençe ıxha.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
Yişde Xərıng'ulqa yugun evanan q'ış qadğu, Mang'un g'elybı ç'ərbışika qeqqu'una, mana Mayram yic yixha. Məng'ı'na çoc Lazar ık'ar ıxha.
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
Mançil-alla q'öne yiçvee «Xərna, Vas ıkkanna insan ık'ar vorva» I'salqa xabar g'uxoole.
4 När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
I'sayk'le man g'ayxhı, eyhen: – Mane ık'arın hapt'ıy deş heles. Allahna axtıvallayiy Allahne Dixena axtıvalla mane ık'aarıle ğana geeb qaa'as.
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
I'says Martar, cena yiçur Mayramır, Lazarır geeb vukkan vuxha.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
Lazar ık'arva g'ayxhımee, Mana maqa hayk'an deş. I'sa Vuc arıyne cigee q'ölle yiğnar axvana.
7 men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
Qiyğa Mang'vee Cune telebabışik'le eyhen: – Meeb yı'q'əlqa Yahudeyayeeqa əlyhəəs.
8 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
Telebabışe Mang'uk'le eyhen: – Mə'əllim, şaane Yahudeeşin ç'akı'nbışis Ğu sık'ırra ögil g'ayeqqa helesiy ıkkan. Vas maqa sak'alasne ıkkan?
9 Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
I'see alidghıniy qele: – Yiğ yits'ıq'vəble sə'ətna dişde eyxhe? Yiğniyiğın iykarna qaçayxar deş, mang'uk'le ine dyunyeyn işix g'ece.
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
Xəmde iykarname, miç'axdava qaçayxarna.
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
Man uvhu ç'əvxhayle qiyğa, I'see manbışik'le eyhen: – Yişda hambaz Lazar nik'ee vor ark'ın. Zı mana oza qa'as ı'qqə.
12 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
Manke telebabışe Mang'uk'le eyhen: – Xərna, mana nik'eexheene, yug qixhesda.
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
I'see mana qik'u ıxhay uvheeyid, manbışisqa həməxüd qayle, mana nik'eeqa ark'ınvaniyxan uvhu.
14 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
I'see manbışike vuççud dyugul hidi'ı eyhen: – Lazar qik'una.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
Vuşdemeeyiy, şu inyam hı'iynemee, Zı şadra vor, maa dexhava. Qudora, mang'usqa vüqqəs.
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Q'ömkale donane Tomasee mansa telebabışik'le eyhen: – Vüqqəs, şinab yişde Mə'əlimıka hapt'as.
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
Maqa arımee, I'sayk'le Lazar nyuq'vneerın yoq'ulle yiğva ats'axhxhe.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
(Bet-Anya İyerusalimıs k'ane vuxha. Mane şaharbışde yı'q'nee xhebne kilometırılqa ələəna yəq vuxha.)
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
Geeb Yahuder Martaysiy Mayramıs çoc qik'uva baş-sağlığıyvalla hevles abayle.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Martayk'le I'sa arıva g'ayxhımee, Mang'une ögilqa qığeeç'e. Mayramme xaa eexva.
21 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Martee I'sayk'le eyhen: – Xərna, Ğu inyaa ıxhanaxhiy, yizda çoc qik'as deşdiy.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
Zak'le həşded ats'an, Ğu Allahıke hucoo heqqiy, Mang'vee Vas helesın.
23 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
I'see məng'ı'k'le eyhen: – Yiğna çoc üç'ür qixhesda.
24 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Martee Mang'uk'le eyhen: – Zak'le ats'an, üç'üb qeebaxhene gahıl, nekke qiyğiyne yiğıl manar üç'ür qixhesda.
25 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
I'see məng'ı'k'le eyhen: – Üç'üb qeepxhayiy I'mı'r Zı vorna. Zalqa inyam hı'ına qik'veeyir, üç'ür qixhesda.
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn )
Gırgın üç'übınbı, Zalqa inyam ha'anbı mısacab hapt'as deş. Ğu mançilqa inyam ha'anne? (aiōn )
27 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
Martee Mang'us alidghıniy qele: – Ho'o, Xərna, zı inyam ha'an, dyunyelqa qalesda Allahna Dix, Masixh Ğu vorna.
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
Martee manva uvhuyle qiyğa, ark'ın dyugulenra yiçu Mayram qort'ul, eyhen: – Mə'əllim inyaa vor, ğu vor qeet'al.
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
Mayramık'le man g'ayxhımee, zaara oza qiyxha, I'sayne k'anyaqa qiyeele.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
I'sa xiveeqa ikkideç'u, Marta Cune ögilqa arıyne cigee axva.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
Mayramıka sacıgeene xaane məng'ı's baş-sağlığıyvalla hoolene Yahudeeşik'le mana zaara g'aqa qı'ğəə g'aycumee, manbışik'le məxüd ats'axhxhe mana geeşesva nyuq'vnesqa yı'qqə yixhes. Mançil-allab manbı məng'ı'qab qihna avayk'an.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
Mayram I'sanane cigeeqa qarı, Mana g'acu, g'elybışeeqa qık'york'ul, eyhen: – Xərna, Ğu inyaa ıxhanaxhiy, yizda çoc qik'as deşdiy.
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
I'sayk'le manayiy məng'ı'ka abıyn Yahuder gyaaşe g'avcumee, Mang'vee it'umda aq'va qa'a.
34 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
I'see manbışike qiyghanan: – Qik'una nyaqane gixhxhı? Manbışe eyhen: – Xərna, qora ilekke.
35 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
I'sa geşşena.
36 Men somliga av dem sade:
Manke Yahudeeşe eyhen: – İlyaakende, Mang'us mana nimeeyiy ıkkan ıxha!
37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
Manbışde sassang'vee eyhen: – Mang'vee bı'rq'ı'ng'un uleppı qı'ı. Nya'a, Mang'usse mana insan qidek'asın kar ha'as dəxəyee?
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Mane gahıl I'see meed aq'va qı'ı, nyuq'vnene k'anyaqa ayk'an. Lazarna nyaq'v mağaree vuxha. Mançine ghaleeqab g'aye gyuvxhu vuxha.
39 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
I'see eyhen: – G'aye g'avşe. Qik'uyng'une yiçvee Martee Mang'uk'le eyhen: – Xərna, eva ıxha ixhes, mana qik'uyn yoq'ulle yiğ vod.
40 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
I'see eyhen: – Nya'a Zı vak'le uvhu dişde, inyam he'ee, Allahna axtıvalla g'avcesda?
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Məxüb g'aye g'ooşena. I'sa xəəqə ilyaakı, eyhen: – Dek, Zı uvhuyn Vak'le g'ayxhıva, Zı Vas şukur haa'a.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
Zak'le ats'an, Vak'le gırgıne gahbışilycad Zı uvhuyn g'iyxhen. Zı man uvhuyn, Yizde hiqiy-allane milletın Ğu Zı g'axuvuva inyam he'ecenva.
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
Manıd uvhu, I'see axtıda eyhen: – Lazar, g'aqa qığeç'e!
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
Qik'unar g'aqa qığeç'ena. Mang'une g'elybışil xıleppışil kafan alipk'ır, aq'vad desmalee hitk'ır eyxhe. I'see manbışik'le eyhen: – Mang'un g'elybı-xıleppı eeqe, hooracen.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Mayramne k'anyaqa abıyne, I'see ha'an g'acuyne Yahudeeşine geebınbışe Mang'ulqa inyam ha'a.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
Manbışin sabarabı fariseyaaşisqa hapk'ın, I'see hı'iyn manbışis yuşan ha'a.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Manke kaahinaaşin ç'ak'ınbışeyiy fariseyaaşe Aali Şuura sav'u, eyhen: – Hucoona ha'as? İng'vee geed əlaamat hagva.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
Şi Mang'usqa man ha'as hassıree, gırgıng'vee Mang'ulqa inyam ha'as. Romeençen g'oşunbı adı, Allahne Xaakıniy yişde milletıkın ha'asın.
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
Maane sang'vee, mane seniyne xərne kaahinee Kayafee manbışik'le eyhen: – Şok'le vuççud ats'a deş.
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
Şolqa hiyxhar dişde? Gırgıne ine milletıkın ixhesse, sa İnsanın ine milletnemee qik'uy, vuşdemee nimeexheeyid yugda eyxhe.
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
Mang'vee man cuvab culed-alqa deş uvhu. Mane seniyna xərna kaahin ıxhayke peyğambariyvalla hav'u eyhen, I'sa ine milletnemee qik'as.
52 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
Mana saccu ine milletnemeecar deş, Allahın gırgınəəng'ə ehevkuyn uşaxar sacigeeqa saa'asdemee qik'as.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
Mane yiğıle manbışe fıkır ooxhan giviyğal I'sa nəxüriy gik'asva.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Mançil-allar I'sa Yahudeeşine yı'q'nee şenbışik'le g'acesın xhinne iykar ıxha deş. Mançer sahrays k'anene cigeeqa, Efrayim eyhene şahareeqa ark'ın, telebabışika maa'ar axva.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
Yahudeeşin Peesax bayram k'ane qıxha eyxhe. Gellesın insanar məttepxhesva Peesaxıle ögil xivaaşençe İyerusalimeeqa avayk'an.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
Manbışe I'sa t'abal ha'a, Allahne Xaasne ulyobzur sana-sang'uk'le eyhen: – Şosqa nəxüdiy qöö? Mana bayrameeqa ayrescar dişdiyxan?
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
Kaahinaaşin ç'ak'ınbışeyiy fariseyaaşe Mana aqqasva «Nyaa ıxhay şavuk'leyiy ats'a, hagvecenva» əmr huvu vuxha.