Johannes 11
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Беше пак један болесник, Лазар из Витаније из села Марије и Марте, сестре њене.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
(А Марија, које брат Лазар боловаше, беше она што помаза Господа миром и отре ноге Његове својом косом.)
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
Онда послаше сестре к Њему говорећи: Господе! Гле, онај који Ти је мио болестан је.
4 När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
А кад чу Исус, рече: Ова болест није на смрт, него на славу Божију, да се прослави Син Божји с ње.
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
А Исус љубљаше Марту и сестру њену и Лазара.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
А кад чу да је болестан, тада оста два дана на оном месту где беше.
7 men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
А потом рече ученицима: Хајдемо опет у Јудеју.
8 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
Ученици Му рекоше: Рави! Сад Јудејци хтедоше да Те убију камењем, па опет хоћеш да идеш онамо?
9 Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Исус одговори: Није ли дванаест сахата у дану? Ко дању иде не спотиче се, јер види видело овог света;
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
А ко иде ноћу спотиче се, јер нема видела у њему.
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
Ово каза, и потом им рече: Лазар, наш пријатељ, заспа; него идем да га пробудим.
12 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
Онда Му рекоше ученици Његови: Господе! Ако је заспао, устаће.
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
А Исус им рече за смрт његову, а они мишљаху да говори за спавање сна.
14 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
Тада им Исус каза управо: Лазар умре.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
И мило ми је вас ради што нисам био онамо да верујете; него хајдемо к њему.
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Онда Тома, који се зваше Близанац, рече ученицима: Хајдемо и ми да помремо с њим.
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
А кад дође Исус нађе га, а он већ четири дана у гробу.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
(А Витанија беше близу Јерусалима око петнаест потркалишта.)
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
И многи од Јудејаца беху дошли к Марти и Марији да их теше за братом њиховим.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Кад Марта дакле чу да Исус иде, изађе преда Њ, а Марија сеђаше дома.
21 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Онда рече Марта Исусу: Господе! Да си Ти био овде не би мој брат умро.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
А и сад знам да шта заиштеш у Бога даће ти Бог.
23 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Исус јој рече: Брат ће твој устати.
24 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Марта Му рече: Знам да ће устати о васкрсењу, у последњи дан.
25 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
А Исус јој рече: Ја сам васкрсење и живот; који верује мене ако и умре живеће.
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn g165)
И ниједан који живи и верује мене неће умрети вавек. Верујеш ли ово? (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
Рече Му: Да, Господе! Ја веровах да си Ти Христос, Син Божји који је требало да дође на свет.
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
И ово рекавши отиде те зовну тајно Марију, сестру своју говорећи: Учитељ је дошао, и зове те.
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
А она кад чу, уста брзо и отиде к Њему.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Јер Исус још не беше дошао у село, него беше на оном месту где Га срете Марта.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
А Јудејци онда који беху с њом у кући и тешаху је, кад видеше Марију да брзо уста и изиђе, пођоше за њом говорећи да иде на гроб да плаче онамо.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
А Марија како дође где беше Исус, и виде Га, паде на ноге Његове говорећи Му: Господе! Да си Ти био овде, не би умро мој брат.
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
Онда Исус кад је виде где плаче, и где плачу Јудејци који дођоше с њом, згрози се у духу, и сам постаде жалостан.
34 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
И рече: Где сте га метнули? Рекоше Му: Господе! Хајде да видиш.
35 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
Ударише сузе Исусу.
36 Men somliga av dem sade:
Онда Јудејци говораху: Гледај како га љубљаше,
37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
А неки од њих рекоше: Не могаше ли овај који отвори очи слепцу учинити да и овај не умре?
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
А Исус опет се згрози у себи, и дође на гроб; а беше пећина, и камен лежаше на њој.
39 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Исус рече: Узмите камен. Рече Му Марта, сестра оног што је умро: Господе! Већ смрди; јер су четири дана како је умро.
40 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
Исус јој рече: Не рекох ли ти да ако верујеш видећеш славу Божју?
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Узеше, дакле, камен где лежаше мртвац; а Исус подиже очи горе, и рече: Оче! Хвала Ти што си ме услишио.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
А ја знадох да ме свагда слушаш; него рекох народа ради који овде стоји, да верују да си ме Ти послао.
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
И ово рекавши зовну гласно: Лазаре! Изиђи напоље.
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
И изиђе мртвац обавит платном по рукама и по ногама, и лице његово убрусом повезано. Исус им рече: Разрешите га и пустите нек иде.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Онда многи од Јудејаца који беху дошли к Марији и видеше шта учини Исус, вероваше Га.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
А неки од њих отидоше к фарисејима и казаше им шта учини Исус.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Онда главари свештенички и фарисеји сабраше скупштину, и говораху: Шта ћемо чинити? Човек овај чини многа чудеса.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
Ако га оставимо тако, сви ће га веровати; па ће доћи Римљани и узети нам земљу и народ.
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
А један од њих, по имену Кајафа, који оне године беше поглавар свештенички, рече им: Ви не знате ништа;
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
И не мислите да је нама боље да један човек умре за народ, неголи да народ сав пропадне.
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
А ово не рече сам од себе, него, будући поглавар свештенички оне године, прорече да Исусу ваља умрети за народ;
52 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
И не само за народ, него да и расејану децу Божију скупи уједно.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
Од тога, дакле, дана договорише се да Га убију.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
А Исус више не хођаше јавно по Јудејцима, него оданде отиде у крај близу пустиње у град по имену Јефрем, и онде хођаше с ученицима својим.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
А беше близу пасха јеврејска, и многи из оног краја дођоше у Јерусалим пре пасхе да се очисте.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
Тада тражаху Исуса, и стојећи у цркви говораху међу собом: Шта мислите ви зашто не долази на празник?
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
А главари свештенички и фарисеји издаше заповест ако Га ко опази где је, да јави да Га ухвате.
