Johannes 11
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Now a certain man named Lazarus was sick. He was from Bethany, the village of Mary and her sister Martha.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
It was Mary who anointed the Lord with myrrh and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
The sisters then sent for Jesus, saying, “Lord, see, he whom you love is sick.”
4 När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
When Jesus heard it, he said, “This sickness is not to death, but instead it is for the glory of God so that the Son of God may be glorified by it.”
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Now Jesus loved Martha and her sister and Lazarus.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
So when he heard that Lazarus was sick, Jesus stayed two more days in the place where he was.
7 men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
Then after this, he said to the disciples, “Let us go to Judea again.”
8 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
The disciples said to him, “Rabbi, right now the Jews are trying to stone you, and you are going back there again?”
9 Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Jesus answered, “Are there not twelve hours of light in a day? If someone walks in the daytime, he will not stumble, because he sees by the light of this world.
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
However, if he walks at night, he will stumble because the light is not in him.”
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
He said these things, and after these things, he said to them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I am going so that I may wake him out of sleep.”
12 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
The disciples therefore said to him, “Lord, if he has fallen asleep, he will recover.”
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Now Jesus had spoken of his death, but they thought that he was speaking about the sleep of resting.
14 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
Then Jesus said to them plainly, “Lazarus is dead.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
I am glad, for your sakes, that I was not there so that you may believe. Let us go to him.”
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Thomas, who was called Didymus, said to his fellow disciples, “Let us also go so that we may die with Jesus.”
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
When Jesus came, he found that Lazarus had already been in the tomb for four days.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
Now Bethany was near Jerusalem, about fifteen stadia away.
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
Many of the Jews had come to Martha and Mary, to comfort them about their brother.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Then Martha, when she heard that Jesus was coming, went to meet him, but Mary was sitting in the house.
21 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Martha then said to Jesus, “Lord, if you had been here, my brother would not have died.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
Even now, I know that whatever you ask from God, he will give to you.”
23 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Jesus said to her, “Your brother will rise again.”
24 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Martha said to him, “I know that he will rise again in the resurrection on the last day.”
25 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Jesus said to her, “I am the resurrection and the life; he who believes in me, even if he dies, will live;
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn g165)
and whoever lives and believes in me will never die. Do you believe this?” (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
She said to him, “Yes, Lord, I believe that you are the Christ, the Son of God, who is coming into the world.”
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
When she had said this, she went away and called her sister Mary privately. She said, “The Teacher is here and is calling for you.”
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
When she heard this, she got up quickly and went to him.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Now Jesus had not yet come into the village but was still in the place where Martha had met him.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
So when the Jews, who were with her in the house and who were comforting her, saw Mary getting up quickly and going out, they followed her, thinking that she was going to the tomb to weep there.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
When Mary came to the place where Jesus was and saw him, she fell down at his feet and said to him, “Lord, if you had been here, my brother would not have died.”
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
When Jesus saw her weeping, and the Jews who came with her also weeping, he was deeply moved in his spirit and was troubled;
34 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
he said, “Where have you laid him?” They said to him, “Lord, come and see.”
35 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
Jesus wept.
36 Men somliga av dem sade:
Then the Jews said, “See how much he loved Lazarus!”
37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
But some of them said, “Could not this man, who opened the eyes of a blind man, also have made this man not die?”
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Then Jesus again, being deeply moved in himself, went to the tomb. Now it was a cave, and a stone lay against it.
39 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Jesus said, “Take away the stone.” Martha, the sister of Lazarus, the one who had died, said to Jesus, “Lord, by this time the body will be decaying, for he has been dead for four days.”
40 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
Jesus said to her, “Did I not say to you that, if you believed, you would see the glory of God?”
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
So they took away the stone. Jesus lifted up his eyes and said, “Father, I thank you that you listened to me.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
I knew that you always listen to me, but it is because of the crowd that is standing around me that I said this, so that they may believe that you have sent me.”
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
After he had said this, he cried out with a loud voice, “Lazarus, come out!”
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
The dead man came out; his feet and hands were bound with cloths, and his face was bound about with a cloth. Jesus said to them, “Untie him and let him go.”
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Then many of the Jews who came to Mary and saw what Jesus did, believed in him.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
But some of them went away to the Pharisees and told them the things that Jesus had done.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Then the chief priests and the Pharisees gathered the council together and said, “What will we do? This man does many signs.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
If we leave him alone like this, all will believe in him; the Romans will come and take away both our place and our nation.”
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
However, a certain man among them, Caiaphas, who was high priest that year, said to them, “You know nothing.
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
You do not consider that it is better for you that one man dies for the people than that the whole nation perishes.”
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
Now this he said not from himself. Instead, being high priest that year, he prophesied that Jesus should die for the nation;
52 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
and not only for the nation, but so that the children of God who are scattered would be gathered together into one.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
So from that day onward they planned how to put Jesus to death.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
No longer did Jesus walk openly among the Jews, but he departed from there into the country near to the wilderness into a town called Ephraim. There he stayed with the disciples.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
Now the Passover of the Jews was near, and many went up to Jerusalem from the country before the Passover in order to purify themselves.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
They were looking for Jesus, and speaking one with another as they stood in the temple, “What do you think? That he will not come to the festival?”
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
Now the chief priests and the Pharisees had given an order that if anyone knew where Jesus was, he should report it so that they might seize him.
