Johannes 11
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
But there was a certain man sick, Lazarus of Bethany, the town of Mary and her sister Martha.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
It was the Mary who anointed the Lord with ointment, and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
The sisters therefore sent to him, saying, Lord, behold, he whom thou lovest is sick.
4 När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
And Jesus hearing this said, This sickness is not unto death, but for the glory of God, that the Son of God may be glorified through it.
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Now Jesus loved Martha, and her sister, and Lazarus.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
When therefore he heard that he was sick, he remained in the place where he was two days.
7 men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
Then after this he saith to the disciples, Let us go into Judaea again.
8 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
The disciples say to him, Rabbi, the Jews but just now were seeking to stone thee, and goest thou thither again?
9 Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Jesus answered, Are there not twelve hours in the day? If a man walk in the day, he stumbleth not, because he seeth the light of this world;
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
but if a man walk in the night, he stumbleth; because the light is not in him.
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
This he spoke, and afterwards said to them, Our friend Lazarus hath fallen asleep; but I go that I may awake him out of sleep.
12 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
The disciples therefore said to him, Lord, if he hath fallen asleep, he will recover.
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
But Jesus had spoken of his death; but they thought that he spoke of the taking of rest in sleep.
14 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
Then therefore Jesus said to them plainly: Lazarus is dead.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
And I am glad for your sakes that I was not there; that ye may believe; but let us go to him.
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Then said Thomas, who was called Didymus, to his fellow-disciples, Let us also go, that we may die with him.
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
Having come, therefore, Jesus found that he had been four days in the tomb.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
Now Bethany was near Jerusalem, about fifteen furlongs off;
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
and many of the Jews had come to Martha and Mary, to comfort them concerning their brother.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Martha therefore, as soon as she heard that Jesus was coming, went to meet him; but Mary continued sitting in the house.
21 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Then said Martha to Jesus, Lord, if thou hadst been here, my brother had not died;
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
and even now I know that whatever thou shalt ask of God, God will give it thee.
23 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Jesus saith to her, Thy brother will rise again.
24 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Martha saith to him, I know that he will rise again in the resurrection at the last day.
25 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Jesus said to her, I am the resurrection and the life: he that believeth in me, though he have died, will live;
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn g165)
and whoever liveth and believeth in me will never die. Believest thou this? (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
She saith to him, Yea, Lord; I believe that thou art the Christ, the Son of God, he who was to come into the world.
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
And having said this, she went away, and called Mary her sister secretly, saying, The Teacher is here and calleth for thee.
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
She, when she heard this, riseth quickly and cometh to him.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Now Jesus had not yet come into the town, but was still in the place where Martha met him.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
The Jews then who were with her in the house and comforting her, when they saw that Mary rose up hastily and went out, followed her, thinking that she was going to the tomb to weep there.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
Then Mary, when she came where Jesus was, as soon as she saw him fell down at his feet, saying to him, Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
Jesus therefore when he saw her weeping, and the Jews also weeping who came with her, was greatly moved in his spirit, and much troubled,
34 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
and said, Where have ye laid him? They say to him, Lord, come and see.
35 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
Jesus wept.
36 Men somliga av dem sade:
The Jews therefore said, See, how he loved him!
37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
But some of them said, Could not he, who opened the eyes of the blind man, have also caused that this man should not have died?
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Jesus therefore, again greatly moved within himself, cometh to the tomb. It was a cave, and a stone lay against it.
39 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Jesus saith, Take away the stone. Martha, the sister of him that was dead, saith to him, Lord, by this time the body is offensive; for he hath been dead four days.
40 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
Jesus saith to her, Did I not tell thee, that if thou wouldst believe, thou shouldst see the glory of God?
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
They therefore took away the stone. And Jesus lifted up his eyes to heaven, and said, Father! I thank thee that thou hast heard me.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
Yet I knew that thou hearest me always; but for the sake of the multitude standing around I said it, that they might believe that thou didst send me.
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
And having thus spoken, he cried with a loud voice, Lazarus, come forth!
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
He that was dead came forth, bound hand and foot with grave-clothes; and his face was bound about with a napkin. Jesus saith to them, Loose him, and let him go.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Many of the Jews therefore who had come to Mary, and had seen what he did, believed in him.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
But some of them went away to the Pharisees, and told them what Jesus had done.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Therefore the chief priests and the Pharisees gathered a council, and said, What are we to do, seeing that this man worketh many signs?
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
If we thus let him alone, all will believe in him; and the Romans will come, and take away both our place and nation.
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
And a certain one of them, Caiaphas, being high-priest that year, said to them, Ye know nothing at all;
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
nor do ye consider that it is expedient for us that one man die for the people, and not the whole nation perish.
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
And this he spoke not from himself; but being high-priest that year he prophesied that Jesus was about to die for the nation;
52 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
and not for the nation only, but that he might also gather together in one body the children of God that are scattered abroad.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
Therefore from that day forth they consulted together to put him to death.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Jesus therefore no longer walked openly among the Jews, but departed thence to the country near the wilderness, to a city called Ephraim, and there abode with the disciples.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
And the passover of the Jews was at hand; and many went out of the country up to Jerusalem before the passover, to purify themselves.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
They sought therefore for Jesus, and said one to another, as they stood in the temple, What think ye? that he will not come to the feast?
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
Now the chief priests and the Pharisees had given orders, that, if any one knew where he was, he should give information, that they might seize him.
