Johannes 11
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Now a certain man was sick, Lazarus, of Bethany, the village of Mary and Martha her sister.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
It was the Mary that anointed the Lord with ointment, and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
Therefore his sisters sent to him, saying: Lord, behold, he whom thou lovest is sick.
4 När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
But when Jesus heard it, he said: This sickness is not to death, but for the glory of God, that by it the Son of God may be glorified.
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Now, Jesus loved Martha, and her sister, and Lazarus.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
When, therefore, he heard that he was sick, he still remained two days in the place where he was.
7 men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
Then after this, he said to his disciples: Let us go into Judea again.
8 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
His disciples said to him: Rabbi, the Jews just now sought to stone thee, and art thou going thither again?
9 Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Jesus answered: Are there not twelve hours in the day? If any one walks during the day, he does not stumble, for he sees the light of this world.
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
But if any one walks in the night, he stumbles, because there is no light in him.
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
Thus spoke he; and after this he said to them: Our friend Lazarus sleeps; but I go that I may awake him out of sleep.
12 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
Then his disciples said: Lord, if he sleeps, he will be saved.
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Jesus spoke of his death; but they thought that he spoke of taking rest in sleep.
14 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
Therefore, Jesus then said to them plainly: Lazarus is dead.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
And I rejoice, on your account, that I was not there, in order that you may believe. But let us go to him.
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Then Thomas, who is called Didymus, said to his fellow-disciples: Let us also go, that we may die with him.
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
Then when Jesus came, he found that he had already been four days in the tomb.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
Now Bethany was near Jerusalem, about fifteen furlongs off.
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
And many of the Jews had come to Martha and Mary, to comfort them concerning their brother.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Then Martha, when she heard that Jesus was coming, went out to meet him; but Mary sat still in the house.
21 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Then Martha said to Jesus: Lord, if thou hadst been here my brother would not have died.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
But even now, I know that whatever thou wilt ask of God, God will give thee.
23 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Jesus said to her: Your brother shall rise again.
24 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Martha said to him: I know that he will rise, in the resurrection at the last day.
25 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Jesus said to her: I am the resurrection, and the life; he that believes on me, though he were dead, yet shall he live;
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn g165)
and he that lives and believes on me, shall never die. Do you believe this? (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
She said to him: Yes, Lord; I believe that thou art the Christ, the Son of God, who was to come into the world.
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
And when she had said this, she went away, and called Mary, her sister, secretly, saying: The Teacher has come, and calls for you.
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
When she heard it, she rose quickly and came to him.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Now Jesus had not yet come into the village, but was in the place where Martha met him.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
Then the Jews that were with her in the house, and were comforting her, seeing Mary rise and go out quickly, followed her, saying: She is going to the tomb to weep there.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
Then, when Mary came where Jesus was, and saw him, she fell at his feet, saying to him: Lord, if thou hadst been here, my brother would not have died.
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
Then, when Jesus saw her weeping, and the Jews that came with her weeping also, he was greatly moved in spirit, and troubled;
34 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
and he said: Where have you laid him? They said to him: Lord, come and see.
35 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
Jesus wept.
36 Men somliga av dem sade:
Then said the Jews: See how he loved him!
37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
And some of them said: Could not he, who opened the eyes of the blind man, have caused that even this man should not have died?
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Then Jesus, again greatly moved within himself, came to the tomb. It was a cave, and a stone was laid against it.
39 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Jesus said: Take away the stone. Martha, the sister of him that was dead, said to him: Lord, the body is offensive; for he has been dead four days.
40 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
Jesus said to her: Did I not tell you, that, if you would believe, you should see the glory of God?
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Then they took away the stone. And Jesus lifted up his eyes and said: Father, I thank thee, that thou hast heard me.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
I know, in deed, that thou dost always hear me. But for the sake of the multitude who stand around me, I have said it, that they may believe that thou hast sent me.
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
And when he had said these things, he cried with a loud voice, Lazarus, come forth.
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
And he that had been dead came forth, bound hand and foot with grave-clothes; and his face was bound around with a handkerchief. Jesus said to them: Loose him, and let him go.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Then many of the Jews that had come to Mary, and who saw what he had done, believed on him.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
But some of them went away to the Pharisees, and told them what Jesus had done.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Then the chief priests and the Pharisees called together the Sanhedrin, and said: What are we doing? For this man does many signs.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
If we thus let him alone, all will believe on him, and the Romans will come and take away our place and our nation.
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
But one of them, Caiaphas, who was chief priest that year, said to them: You know nothing,
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
nor do you consider that it is profitable for us, that one man should die for the people, and not that the whole nation should perish.
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
But this he did not speak of himself; but being chief priest that year, he prophesied that Jesus was about to die for the nation;
52 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
and not for the nation only, but that he should gather into one the children of God that were scattered abroad.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
From that day, therefore, they consulted together to put him to death.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Therefore, Jesus no longer walked openly among the Jews, but withdrew thence to the region near the wilderness, to a city called Ephraim, and there he remained with his disciples.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
And the passover of the Jews was near; and many went up from the country to Jerusalem, before the passover, to purify themselves.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
Then they sought for Jesus, and said one to another, as they stood in the temple: What think you, that he will not come to the feast?
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
Now the chief priests and the Pharisees had given orders, that, if any one knew where he was, he should inform them, that they might take him.
