Johannes 10
1 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
Etesheli, Etesheli embabhozya, ola wasahwinjila ashilile mundyango gwi goma lye ngole, ila azubha hwidala lya mwabho, omuntu oyo mwibha na fyozi.
2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
Omwane wa hwinjila mundyango yodimi we ngole.
3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
Hwa mweme olinzi we dyango ahwigulilwa. Engolezolyonvwa izu lyakwe na azikwi zya engole zyakwe hu matawa gabho na zifumye honze.
4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
Naizifumya honze ezye zyazili zyakwe azitangulila ne Ngolobhe zihulondolela, afuatanaje bhalimenye izu lyakwe.
5 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
Sezinzahumwanze ojenyu ila zinza hupemushile, afuatane sezigamenye amazu ga jenyu.”
6 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
O Yesu ayanga ofwana ogu hwabhene, ila sebhazyelewe enongo ezi zyali ayanag hwa bhene.
7 Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
O Yesu ayanga nabho nantele, “Etesheli, etesheli, embabhozya, Ane endi ndiango gwe ngole.
8 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
Bhonti bhabhatanguliye bhibha na bhafyozi, ila engole zibhonvwa.
9 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
Ane endi ndiango. Wawonti wahwinjila ashilile huline, aifyoliwa ainjila muhati na fume, wope aipata edyo.
10 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
Omwibha sahwenza ila ahwibhe, agoje, natezye, enenzele nkawepate owomi bhabhe nawo winji.
11 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
Ane endi dimi mwinza. Odimi omwinza afumya owomi wakwe huu ngole.
12 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
Oboyi wabhehwelwe, nasio aje dimi, ola engole se vyoma vyakwe, azilola embwa zihwenza na azileha na zishembele.
13 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
Ne mbwa zikhata na nyampanye. Zishembela afuatanaji oboyi wabhe hwelwe sazisajila engole.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
Ane endi dimi mwinza embamenye bhabhali bhahuline, wope wamenye ane.
15 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
Odaada amenye, nane emenye Odaada, nane eufumwa owomi wane hungole.
16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
Endi nazyo engole zimo zyasaga zya mwigoma eli ezyo zyope ehwanziwa azilete, zyope zinzahonvwe izu lyane zibheligoma limo no dimi omo.
17 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
Ene ndiyo maana Odaada angene: Eeufumye owomi wane alafu nantele aweje.
18 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
Nomo wawega afume huline, ila eufumya nene. Endi waamuzi gwa ufumye na endi waamuzi ogwagwefwe nantele. Endiposheye elajizyo eli afume hwa Daada.”
19 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
Olwaganyishe lwafuma afume hwa yahudi afuatana na maazu ega.
20 Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
Abhinji bhabho wahaga, “Ali ni pepo ndii na pelusu yenu muhumwonvwa?”
21 Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
Bhamo bhayanga, “Ege semazu gamuntu wali ni pepo. Ipepo ligamwigula amaso ompofu?”
22 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
Nkashahenza Eshikulukulu Shabhehwe Wakifu hu Yelusalemu.
23 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
Hwali shipindi shi sasa, oYesu ali ajenda mushibhanza muukumbi wa Sulemani.
24 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
Ayahudi nkabhazyongola na hubhozye, “Paka ndii waibheha nsebho? nkashe awe we Kilisiti, tibhozye peupe.
25 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
O Yesu ajile, “Embabhozezye ila semuhweteshela. Embombo zyenzibhomba witawa lya Daada wane, ezyo zihakikisha pamwanya yane.
26 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
Ata sheshi ahweteshela alenganaje amwe semuli ngole zyane.
27 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
Engole zyane zihonvwa izu lyane; Enzimenye, zyope zinanza ane.
29 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Odaada wane, wampiye ebho, yo Gosi ashile bhamwabho bhonti, na nomo hata weka wali no uwezo wa fyole mukhono gwa Daada.
30 Jag och Fadern äro ett.»
Ane no Daada tili hantu hamo.”
31 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
Bhanyemla amawe aje nkabhapole nantele.
32 Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
O Yesu abhabhozya, “Embalanjile embombo enyinji enyinza afume hwa Daada. Hu mbombo zyalihu kati yezyo zyamuhwanza ampole na mawe?”
33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
Ayahudi bhahaga, “Setihupola na mawe hu mbombo yayonti yeli nyinza, ila okufuru awe wo muntu ohwibheha aje oli Ngolobhe.”
34 Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
O Yesu abhabhozya, “Seya handihwe mundajizyo zyenyu, 'Nayanjile, “'Amwe muli mangolobhe'”?”
35 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
Nkashe abhakwizizye mangolobhe, hwa bhala Izu lya Ngolobhe lya bhenzeye (na Maazu segawezi abudwe),
36 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
muyanga ahusu ola Odaada afumizye na husontezye munsi, 'Osalanya,' alengane naje nayanjile, 'ane endi Mwana wa Ngolobhe'?
37 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
“Nkashe sebhomba embombo zya Daada wane, mungaje aneteshele.
38 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
Ata sheshi, nkashe ezibhomba, ata nkasemuneteshela, zyetesheli embombo aje muwezye amanye na hwelewe aje Odaada ali muhati yane nane muhati ya Daada.”
39 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
Bhalenga na hu khate oYesu, ahwisogoleye afume mumakhono gabho.
40 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
O Yesu ahwibhalila hwi syelelye Yordani esehemu hula oYohana hwahozyaga ahwande, ahakhala ohwo.
41 Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
Abhantu abhinji bhahenza hwa Yesu. Bhahendeleye ayanje, “O Yohana lyoli sagabhombile eishara yoyonti, ila enongwa zyonti zyayanjile Yohana ahusu omuntu ono zye yoli.”
42 Och många kommo där till tro på honom.
Abhantu abhinji bhamweteshela oYesu epo.
